Jurhams åsigter rörande botemedlen emot det
mda, som trycker denna koloni, är så intres-
ant, och vittnar om så storartade politiska
ruer, att vi anse den i hög grad förtjent att
neddelas. Lorden yttrar sig i detta hänseende
vå följande sätt:
acIntet samhälle finnes, hvars politiska eller so-
jala existens särdeles länge skulle kunna uthär-
la verkningarne af de orsaker, hvilka i Nedra Ca-
vada ledt till ett sedan längre tid fortfarande stil-
astående de facto i administrationens regelmässiga
sång, gifvit anledning till provincial författningens
cränkning, och gjort dess absoluta suspension nöd-
vändig; som framkallat tvenne insurrektioner, tven-
ne gånger satt krigslag i stället för civillag, och
haft till följd tvenne perioder, då hvarje borgen,
som anses utgöra väsentligt skydd för Brittiska un-
lersåtares rättigheter, en tid varit upphäfven. Jag
har redan beskrifvit den sinnesstämning, som rå-
der emellan de båda stridande partierna eller sna-
rare stammarne; deras allt genomträngande och o-
försonliga fientlighet emot hvarandra; heia den
Fransyska befolkningens afgjorda och outrotliga
missnöje, äfvensom det misstroende, hvarmed den
Engelska befolkningen betraktar regeringen i mo-
derlandet, samt Fransmännens beslut äfvensom ten-
densen hos Engelsmännen, att söka botemedlet för
deras nuvarande odrägliga lidande i chancerne af
en skilsmässa från Storbritannien. Oroligheterna
i Nedra Canada tillåta icke längre något uppskof;
den nuvarande formen sför styrelsen är icke annat
än ett temporärt och påtvingadt ok. Den sednaste
författningen är af den beskaffenhet, att intetdera
partiet skulle tåla dess återinförande; den ofördel-
aktiga verkan den haft, gör att ingen vän af fri-
het och ordning kan önska att åter se provinsen
underkastad dess förderfliga inflytande. Huru svårt
det än må vara att utfinna ett botemedel, så är
dock det trängande behofvet af ett sådant afgjordt
och uppenbart. .
Likaledes tror jag, att nödvändigheten att i Öf-
ra Canada vidtaga någon omfattande och afgöran-
de pacifications-åtgärd, icke är mindre befallande.
Af den berättelse jag afgifyit om orsakerne till
lugnets störande i nämnde provins, inhemtas, att
jag ingalunde ansåg dem vara af den beskaffenhet,
att deras afhjelpande vore omöjligt, eller ens att
hjelp icke gåfves utan en organisk förändiing i
den beståndande författningen. Det kan visserli-
gen icke nekas, att den långa tid, som de många
grundade besvär fortfarit, hvilka jag uppgifvit så-
som föremål för klagan, och framför allt det af-
gjorda motståndet emot ett sådant system af an-
svarig styrelse, som skulle gifva folket ett verk-
ligt inflytande på dess eget öde. i förening med
den jäsning, den sednaste insurrektionen framkal-
lat, att, säger jag, allt detta förledt en stor del af
I befolkningen att med afundsamma blickar skåda
det materiella välstånd, som dess grannar i Fören-
jta Staterna åtnjuta under en fullkomligt fri och
i fullkomligt ansvarig regering, och att de, af miss-
jtröstan att kunna ernå sådana fördelar under de
nuvarande institutionerna, yttra önskan efter en
I republikansk författning, eller till och med att blif-
va införlifvade i den Amerikanska unionen. Men
jag är benägen att tro, att dylika känslor och tän-
kesätt icke gjort några framsteg, som böra väcka
bekymmer eller icke kunna hejdas: tvertom tror
jag, att alla missnöjda partier, och i synnerhet re-.
formvännerna i Öfra Canada, med stort förtroen-
ide afvakta resultatet af min mission. De särskil-
ida partierna tro, att om förhållandet blott först på
behörigt sätt blifvit framstäldt för moderlandet, så
I skola de förändringar i regeringens politik, dem
iman önskar, med beredvillighet medgifvas; de äro
Inu lugna och, såsom jag tror, loyala; de hafva be-
slutit att afvakta regeringens i moderlandet deci-
I sion, och att skydda sin egendom, såväl som lan-
det, emot uppror och invasion. Men jag kan icke
tillbakahålla min åsigt, att detta är den sista an-
strängningen af deras nästan uttröttade tålamod,
och att i fall de äfven denna gången skulle finna
sig svikna i sina förhoppningar, deras tro på go-
da resultater af förbindelsen med Storbritannien för
jalltid skulle vara förstörd. Jag vill icke säga, att
de skola förnya upproret; ännu mindre föreställer
jag mig, att de skulle resa sig med en sådan kraft,
att de skulle tillintetgöra den betydande militär-
styrka, som Storbritannien kan ställa i fält emot
dem. Men om deras förheppningar nu äro förgäf-
ves, om de än ytterligare komma att hållas i hopp-
lös undergifyenhet under regerings autoriteter, som
icke äro ansvariga inför folket, så skola de, i bä-
sta fallet, blott under tyst missnöje med klokhet
afvakta de händelser, som kunna göra provinsens
bibebålliande för moderlandet beroende afloyautcen
105 den stora massan af dess befolkning.
Hvad de andra Nordamerikanska provinserna
angår, så vill jag icke påstå, att i dem olägenhe-
ter af denna beskaffenhet äro nära förhand, eme-
jdan jag hyser den fasta öfvertygelsen, att, ehuru
stort missnöje än der må råda, dock ingen jäsning
lär förhanden, som vore i stånd att på något sätt
I försvaga den starka känslan af tillgifyvenhet för
I BPrittiska kronan och Brittiska riket. — Men äf-
lyen denna känsla kan sättas på spel, och jag mä-
ste alfvarligt föra dem till sinnes, i hvilkas händer
dessa provinsers öde ligger, att blind tiliförsigt till
våra landsmäns allt fördragande loyaut kan drif-
vas för långt. Det är icke politiskt, att bortslösa
I deras tillgångar, och att öfverallt låta ett hämmadt
I I fortskridande träda fram såsom en bedröflig kon-
trast till utvecklingen och välståndet i Förenta Sta-
ferna. — Denna kontrast utgör ett thema för hvar-
)