språk på förtroende. Detta bref lyder sålunda:
För ungefär ett år sedan stod en man inför
domstolen, anklagad för svekfullt förhållande,
och domstolen förklarade, att han åsminstone
handlat med indilikatess. Sedermera blef denne
sålunda, genom sjelfva den frikallande domen
fälide mannens biträde, åter ställd inför dom-
stol, då öfverbevisad om bedrägeri och hemföll
under lagarnes stränghet. Och denne frikände
brottsling, — vi behöfva väl icke nämna, att
det är Hr Emil Girardin — är för närvarande
den inflytelserikaste man i Frankrike, valen ligga
i hans band, och den mest kringspridda mini-
steriella tidning redigeras al honom, och säljes
elier utdelas gratis i tusentals exemplar. När
denne man visar sig i en ministers salong, så
blir i en hast den bänk tom, hvarpå han sätter
sig, hvar och en undviker honom och mini-
stern sjelf svettas af ångest, att möjligtvis bli
tilltalad af honom. Följande dag emottar ho-
nom likväl samme minister och underskrifver:
de order, han uppsatt, utan att ens förut läsa
dem. Jag tror, att detta enda faktum är till-
räckligt att bevisa, det koalitionen har rätt,
när hon förebrår regeringen korruption. Detta
faktum måste vara nog för en man af ära att
förmås svärja koalitionens fana. Att hon icke
nog framhållit det, är måhända det största fel
hon kunde begå. Le roi regne, et. ne gouverne
pas är en ganska vacker fras, men jag tviflar
storligen på, det Hr Thiers är sjelf i stånd att
förklara dess mening för en okonstlad borgare,
ja att han sjelf dervid tänker sig någonting
klart och bestämdt. Så mycket är visst, att
man med denna fras nu för tiden i Frankrike
icke gör det minsta intryck på någon man af
folket, och att hon ingenting mindre afgör, än
de förestående valen. Men om man vill gå
öppet till väga, kalla allting vid dess rätta namn,
lögnen lögn och förderfvet förderf, så skulle
sanningens anhängare, en bättre tids represen-
tanter, ganska säkert snart nog i Frankrike
tillkämpa sig segern, om det också icke skedde!
vid dessa val. Man talar ofta och mycket om
Fransmännens förderf; dermed tror jag icke är
så serdeles farligt. Den fria pressen rycker!
nemiigen larfven från ansigtet och den glänsan-
de ytan från gestalten på både hög och låg,
för att visa dem i deras sannskyldiga skepnad. i
Jag känner Fransmännen genom många års vi-
stande bland dem, och anser dem mäktiga afj
något bättre, kanhända mäktigare dertill, än
2, som afkunna sin straffdom öfver dem. !
Vill ni hafva bevis derpå, så upprepar jag, att
dea allsmäktige val-entreprenören, den infly-
telserike redaktören af aen förnämsta ministe-
rieila tidningen, står ensam i de ministeriella:
salongerna, att till och med de, som hoppas ;
och förtrösta på honom, icke våga räcka ho-l
nom handen, så länge de frukta, att detta a
skapstecken möjligtvis kan blifva bekant i pu-
bliken. Men att koalitionen icke räknar på
den bättre sidan af Franska folkkarakteren och
stödjer sig på denna, sådant kommer al vår
tids politiska rigtning. Odilon Barrot är en!
man af ära och kan vara stolt öfver sitt namn,
ty hela Frankrike lyssnar till honom, så ofta
han talar; och likväl gör sig denne man af
ära all möda att passera för statsman. Detta
är löjligt nog, men i sjelfva verket till stor o-
lycka för Frankrike, ty alla män af ära i lan-
det värdera hos honom biott mannen al ära,
och endast som sådan vore han i stånd att
utöva ett varaktigt inflytande på Frankrikes
öde, och de redlige männens politik är ganska
lätt. Journal des Debats frågar hvarje dag
koalitionen: ahvarföre ären J emot ministrar-
ne? Om hon nu, i stället för vidlyftiga poli-
tiska deduktioner, svarade: Vi:äro emot re-j
emedan J ären för henne, emedan
gars penningar, och så länge J ären för en
eri maste vi vara emot hennel, Detta
: äfven den mest opolitiske valman i
Frankrike förstå. Och svaren på pressens an-
fall skulle kunna blifva ännu enklare, ty man
behöfde endast säga: aClemann et konsorter!
Det är besynnerligt när man betraktar alla
machinationer härstädes, och ser huru det fam-
las i mörkret, ehuru man endast behöfde öpp-
na fönstren, för att insläppa solens ljus. Den
tiden skall likväl komma och så mycket ha-
stigare, ju oftare de politiske männen af ära
inse, att de ingenting kunna uträtta mot po-
litiske Girardiner, som de instundande valen