språk på förtroende. Detta bref lyder sålunda: För ungefär ett år sedan stod en man inför domstolen, anklagad för svekfullt förhållande, och domstolen förklarade, att han åsminstone handlat med indilikatess. Sedermera blef denne sålunda, genom sjelfva den frikallande domen fälide mannens biträde, åter ställd inför domstol, då öfverbevisad om bedrägeri och hemföll under lagarnes stränghet. Och denne frikände brottsling, — vi behöfva väl icke nämna, att det är Hr Emil Girardin — är för närvarande den inflytelserikaste man i Frankrike, valen ligga i hans band, och den mest kringspridda ministeriella tidning redigeras al honom, och säljes elier utdelas gratis i tusentals exemplar. När denne man visar sig i en ministers salong, så blir i en hast den bänk tom, hvarpå han sätter sig, hvar och en undviker honom och ministern sjelf svettas af ångest, att möjligtvis bli tilltalad af honom. Följande dag emottar honom likväl samme minister och underskrifver: de order, han uppsatt, utan att ens förut läsa dem. Jag tror, att detta enda faktum är tillräckligt att bevisa, det koalitionen har rätt, när hon förebrår regeringen korruption. Detta faktum måste vara nog för en man af ära att förmås svärja koalitionens fana. Att hon icke nog framhållit det, är måhända det största fel hon kunde begå. Le roi regne, et. ne gouverne pas är en ganska vacker fras, men jag tviflar storligen på, det Hr Thiers är sjelf i stånd att förklara dess mening för en okonstlad borgare, ja att han sjelf dervid tänker sig någonting klart och bestämdt. Så mycket är visst, att man med denna fras nu för tiden i Frankrike icke gör det minsta intryck på någon man af folket, och att hon ingenting mindre afgör, än de förestående valen. Men om man vill gå öppet till väga, kalla allting vid dess rätta namn, lögnen lögn och förderfvet förderf, så skulle sanningens anhängare, en bättre tids representanter, ganska säkert snart nog i Frankrike tillkämpa sig segern, om det också icke skedde! vid dessa val. Man talar ofta och mycket om Fransmännens förderf; dermed tror jag icke är så serdeles farligt. Den fria pressen rycker! nemiigen larfven från ansigtet och den glänsande ytan från gestalten på både hög och låg, för att visa dem i deras sannskyldiga skepnad. i Jag känner Fransmännen genom många års vistande bland dem, och anser dem mäktiga afj något bättre, kanhända mäktigare dertill, än 2, som afkunna sin straffdom öfver dem. ! Vill ni hafva bevis derpå, så upprepar jag, att dea allsmäktige val-entreprenören, den inflytelserike redaktören af aen förnämsta ministerieila tidningen, står ensam i de ministeriella: salongerna, att till och med de, som hoppas ; och förtrösta på honom, icke våga räcka ho-l nom handen, så länge de frukta, att detta a skapstecken möjligtvis kan blifva bekant i publiken. Men att koalitionen icke räknar på den bättre sidan af Franska folkkarakteren och stödjer sig på denna, sådant kommer al vår tids politiska rigtning. Odilon Barrot är en! man af ära och kan vara stolt öfver sitt namn, ty hela Frankrike lyssnar till honom, så ofta han talar; och likväl gör sig denne man af ära all möda att passera för statsman. Detta är löjligt nog, men i sjelfva verket till stor olycka för Frankrike, ty alla män af ära i landet värdera hos honom biott mannen al ära, och endast som sådan vore han i stånd att utöva ett varaktigt inflytande på Frankrikes öde, och de redlige männens politik är ganska lätt. Journal des Debats frågar hvarje dag koalitionen: ahvarföre ären J emot ministrarne? Om hon nu, i stället för vidlyftiga politiska deduktioner, svarade: Vi:äro emot re-j emedan J ären för henne, emedan gars penningar, och så länge J ären för en eri maste vi vara emot hennel, Detta : äfven den mest opolitiske valman i Frankrike förstå. Och svaren på pressens anfall skulle kunna blifva ännu enklare, ty man behöfde endast säga: aClemann et konsorter! Det är besynnerligt när man betraktar alla machinationer härstädes, och ser huru det famlas i mörkret, ehuru man endast behöfde öppna fönstren, för att insläppa solens ljus. Den tiden skall likväl komma och så mycket hastigare, ju oftare de politiske männen af ära inse, att de ingenting kunna uträtta mot politiske Girardiner, som de instundande valen