nen merberörde dag, kunde Öblad icke lemna någon
upplysning, emedan han redan kl, 5 på eftermiddagen
begilvit sig ifrån Södermalm till Ladugårdslandet,
der Öblad var stationerad. PDeremot hade Öbdlad,
under det han ännu uppehöll sig i trakten af Stads-
huset, sett förre gardisten Fritzberg, som under
rop och skrik sprungit omkring och varit åtföljd
af åtskillige sjömansklädde personer, minst 20 till
antalet, hvilka, liksom Fritsberg, haft på sig hvita
hattar med svarta band. Af denna omständighet
samt deraf, att Fritzberg altid gått i spetsen för de
öfriga, hade Öblad trott sig finna, att Fritzberg va-:
rit ett slags anförare för dem. Derjemte tillade Ö-
blad att, enligt hyad en kypare, som vid tillfället
blifvit arresterad, men hvars namn ÖOblad ej ihåg-
kom, uppgifvit, att Fritzberg skalle hafva lofvat de
öfrige förtäring så mycket de ville hafva, endast de
föllde med honom och ville biträda uti hvad han
ämnade företaga sig.
Fritzberg förklarade desse emot honom gjorde
angifvelser sakna all grund.
35) Gevaldigern Lagerström uppgaf, att han, som
under hela det förefallna uppträdet befunnit sig vid
nedre ändan af Peter Myndes backe, endast hört
hurrningarne, stenkastningen och skjutningen, men
ej sett något af händelsen och följaktligen ej heller
kunde meddela upplysning om hvilka de varit, som
emot vakten föröfvat våldsamheter.
4, Uppsyningsmannen Eckerman, som hade följt
efter den af grefve Sandels kommenderade trupp,
då densamma ryckte ut från Södermalmstorgsvak-
ten, hade derunder sett, att truppen af den samla-
de folkhopen, hvaribland Eckerman dock ej igen-
känt någon, blifvit öfverfallen med stenkastning,
hvarefter och sedan Grefyve Sandels, som först fram-
ryckt ända till hörnet af Göthgatan och Peter Myn-
åes backe, åter med truppen dragit sig tillbaka till
midtför stadshuset och der gjort halt, Eckerman
bört Grefven minst två gånger varna folket; och då
sådant oaktadt, stenkastningen fortsatts, hade först
sett skott blifvit aflossadt i luften, samt efter en
stunds förlopp, åter nägra få skott, deraf, efter hvad
Eckerman kunnat iakttaga, blott träffats en enda
person, hvilken Eckerman förut sett kasta stenar
-emot vakten och som, i det ögonblick han sköts,
varit i beråd att ånyo med en stor sten anfalla
truppen. Derefter hade grefyens manskap upphört
med skjutningen, oaktadt de förföljdes med sten-
kastning ända fram till Corps de gardet.
Sedan denna trupp retirerat till Corps de gardet,
hade Eckerman begifvit sig till Peter Myndes bac-
ke, hvarest mycket folk varit samladt. Denna folk-
samling hade med stenkastning anfallit den i stads-
huset posterade kommendering, som genom fönstren
lossat flera skott, hvaraf Eckerman sett skeppskoc-
ken Lars Olsson blifva träffad, under det Olsson
med en aflyftad fönsterlucka rusat fram intill hu-
set. Olsson, som då blifvit sårad i ansigtet, hade
enast nedfallit och förlorat sin hatt. Olsson hade
äl sedermera, efter erhållen läkarevård å lasa-
et, blifvit återstäldt. Eckerman hade varit åt-
jd af uppsyningsmannen Åberg, hvarföre Ecker-
man förmente honom äfsen kunna vitsorda de af
Eckerman uppgifne omständigheter.
ö) Uppsyningsmannen Stolpe afgaf derefter sin
berättelse, i likhet med de af grefve Sandels och
manskapet uppgifne omständigheter, hvarvid Stolpe
endast tillade, att, då erefven låtit lossa första var-
ningsskottet, men stenkastningen ändock fortfarit,
hade hopen hurrat och ropat: ani har laddat med
löst, här ska ni få känna på skarpta, och haft flere
dylika uttryck. Sedan grefve Sandels retirerat än-
da till Corps de gardet, hade Stolpe, tillika med
uppsyningsmannen Fernlund, begifvit sig utföre
Brunnpsbacken, der de vid sjelfva brunnen mött
Konstförvandten Blanxius, som under hurrande och
skrik kommit emot dem, och, efter att hafva häl-
sat på dem, sprungit vidare uppåt backen.
Aktor yrkade derefter, att samtlige polisbetjen-
terne måtte varda såsom vittnen afhörde på ed, rö-
rande hvad de hade sig bekant om Blanxii och
Fritzbergs delaktighet i vaktens öfverfallande. Gref-
ve Sandels begärde, att Löjtnanten, Hr Kammar-
herre Brurcrona, Underlöjtnanten grefve von Schwe-
rin, f. d. Löjtnanten vid sjöartilleriet, ZethrRus,
samt Hattmakaren Hedenqvist, äfven måtte blifva
de såsom vittnen i målet, med anledning hvar-
af sloltsrätten
Resolverade, -
att Slottsrätten ville till en början tilläta, att de
grefve Sandels åberopade personer finge afhöras
åsom vittnen, i afseende på de emot grefven och
dess trupp merberörde dag föröfvade våldsamheter;
men i afseende på aktors framställde yrkande om
polisbetjenternes hörande på ed, komme utlåtande
att meddelas, efter det protokollet blifvit justeradt.
Sedan ofvanberörde personer aflagt vitineseden, i
uppgåfvo de, hvad de om uppträdet hade sig be
kant.
Hr Kammarherren Bruncrona berättade: att han
klockan straxt efter 40, från Gustaf Adolfs torg be-
gifvit sig till Södermalm, i sällskap med löjtnanten
grefye von Schwerin och grefve Cronstedt, dervid
under vägen, i synnerhet på Nygatan mötts mycket
folk, som kommit från söder, äfvensom vid Jern-
torgsgatan en Korporal vid lifeompagniet af Svea
lifgarde, Hulting, som på tillfrågan sagt sig vara
skickad med rapport från grefve Sandels till Kom
mendanten. Då Kammarherren derefter framkom-
mit till Södermalmstorg, hvarifrån hörts skrik och
hurrarop, hade Kammarherren träffat grefve San-
dels, som stått mellan gevärsgafflarne utanför Corps
de gardet, och underrättat Kammarherren, att han
afsändt rapport med begäran om förstärkning, men
att han däck Itnrnannt Vågade dröja läncore att fram-
e
i
a