Vid den granskning vi i det följande ämna
våga af universiteterna, skall samma begär
till fördomsfri och opartisk rättvisa följa oss
som hittills. Den, som med uppmärksamhet
jäst hvad vi i det föregående yttrat om sko-
lorna och gymnasterne, finner tydligt, ouru-
som vi icke lagt någon enskild — vare sig
ephorus eller lärare — verkens tillstånd till
last, utan visat detta endast som en naturlig
följd af den nuvarande beskaffenheten hos in-
stitutioner, som, förträffliga på den tid då de
stiftades, delat menskliga företags öde. Och
icke nog med, att vi visade ingen person —
för så vidt han icke nekar eller motarbetar
förbättringen — vara saker till tillståndet: vi
ådagalade äfven, såsom vi hoppas, tillräckligt
att vid en förbättring icke blott institutioner-
na och ungdomen skulle vinna, utan också
sjelfva lärarne, sjelfva arbetarne i verket, der-
af draga de största fördelar. Man behöfver såle-
des visserligen ieke mer än blott tid på sig, för
ati lifligt erkänna, det ingen förlorar på att
aa vinna. Hvad reform i undervisningen,
som kan ske, står väl allenast i Försynens
hand; men icke utan nöje påminna vi 0ss
Dictamina och Anföranden, ej för så många
ar sedan afgifne af män, sådane som Agardh,
och hvilka uppbyggt sköna förhoppningar. Ett
af våra eminentaste hufvuden, Heurlin, inser
på den plats, der han befinner sig, förhållan-
det så klart som någon. Om andre yttrade
vi oss redan i det föregående. Signaturer
— —r har i sjelfva Siatstidningen med de
sant liberalsste åsigter gifvit en plan för Folk-
undervisningen, vittnande lika mycket om hög-
sinta tänkesätt, som om en praktisk blick för
det möjliga. Så synas alla intressen af vigt haf.
va för afsigt alt vilja knyta sig tillsammans
i afseende på den stora uppfostringsfrågan
framtiden kommer att visa huru hvar och er
framburil sitt på förbättringens altar.