Vid den granskning vi i det följande ämna våga af universiteterna, skall samma begär till fördomsfri och opartisk rättvisa följa oss som hittills. Den, som med uppmärksamhet jäst hvad vi i det föregående yttrat om skolorna och gymnasterne, finner tydligt, ourusom vi icke lagt någon enskild — vare sig ephorus eller lärare — verkens tillstånd till last, utan visat detta endast som en naturlig följd af den nuvarande beskaffenheten hos institutioner, som, förträffliga på den tid då de stiftades, delat menskliga företags öde. Och icke nog med, att vi visade ingen person — för så vidt han icke nekar eller motarbetar förbättringen — vara saker till tillståndet: vi ådagalade äfven, såsom vi hoppas, tillräckligt att vid en förbättring icke blott institutionerna och ungdomen skulle vinna, utan också sjelfva lärarne, sjelfva arbetarne i verket, deraf draga de största fördelar. Man behöfver således visserligen ieke mer än blott tid på sig, för ati lifligt erkänna, det ingen förlorar på att aa vinna. Hvad reform i undervisningen, som kan ske, står väl allenast i Försynens hand; men icke utan nöje påminna vi 0ss Dictamina och Anföranden, ej för så många ar sedan afgifne af män, sådane som Agardh, och hvilka uppbyggt sköna förhoppningar. Ett af våra eminentaste hufvuden, Heurlin, inser på den plats, der han befinner sig, förhållandet så klart som någon. Om andre yttrade vi oss redan i det föregående. Signaturer — —r har i sjelfva Siatstidningen med de sant liberalsste åsigter gifvit en plan för Folkundervisningen, vittnande lika mycket om högsinta tänkesätt, som om en praktisk blick för det möjliga. Så synas alla intressen af vigt haf. va för afsigt alt vilja knyta sig tillsammans i afseende på den stora uppfostringsfrågan framtiden kommer att visa huru hvar och er framburil sitt på förbättringens altar.