olyckligtvis finnas der några nöjen — till och
med af det mest instruerande slag, såsom thea-
ternöjet; men hvar och en kan iefva mera en-
skildt och för sig i Stockholm än annorstädes.
Mången gång visar det sig ogörligare att rifva
sig lös från dusiga kamrater, när man vistas i
en liten stad, der allting gör uppseende och
väcker skandal, till och med dygden. Det har
verkligen i Upsala i fordna dagar ej retat till
så liten förargelse, att vara flitig, återhållsam,
en hatare af spel, och en älskare af läsning, ifall
man vid inträdet hittat på att bli medlem af en li-
ten obehaglig nation, der pluraliteten älskat odug-
lighet, och gjort till sin pligt att hålla kamrat-
skap och broderiikhet vid magt. Visserligen
har man kuratorer, inspektorer och allt detta
som tillhör den akademiska patriarkalismen,
hvarom så mycket med skäl talas och hvarom
äfven vi skola tala; men ingenting hindrar
att patriarker äfven kunna creeras i Stock-
holm.
Vi afsluta härmed frågan om våra tvenne
universiteters sammanslående till ett. Säkert
är. att icke ringa fördelar dermed förknippades;
men lika visst är också, att stora hinder der-
emot resa sig, såsom aflägsenheten från vissa
landsorter, hvilken för upp- och nedresande
studenter skulle öka resekostnaden. Detta hin-
der betydde väl ingenting, om de för-akademi-
ska läroanstalterne vore sådane, att inga andra
ville och behöfde söka universitetet, än de ut-
märktare blott, som naturanlag och ekonomi-
ska medel utrustade dertill (se föregående S).
Men såsom sakerna nu stå, kunna universite-
terna icke undvika att vara två, såsom de
Också äro).
Dermed följer likväl icke, att dessa två e
kunna reformeras. Hufvudmännens, professo-
rernes, sanna ställning vid dem är verkligen
sorglig, ja sorgligare än sjelfva studenternas.
För att närmare åse förhållandet härmed, for-
dras ait serskilt betrakta 4) Föreläsningarne,
2 Examensväsendet, 3) Den akademiska Pa-
triarkalismen eller professorernes jurisdiktio-
nella befattningar, 4) AÅAflöningen. Vi ämna
också i sammanhang dermed tillåta oss några
betraktelser öfver ett och annat märkvärdigt
syftande till en universitets-restauration, som
visar sig i några rörelser inom sjelfva högsko-
lans egen af Geijer så kallade astuga.
(Forts. följer.)