den pistolen, sköt ned töfvaren och ropade på
hjelp. Folk skyndade til stället, ryckte masken från
röfvaren och igenkände, till sin gtora bestörtning
i denne ingen annan, än — sjelfve Mären i byn!
— Sällsam methked att rättfärdiga sig. En
Holländsk tidning omtalar följande kuriösa svar af
en anklagad, till demaren. Nitton tjenstemän vid
tullverket i Rotterdam voro anklagade för en mängd
försnillningar, som de skulle hafva begått sedan fle-
ra år tillbaka. En köpman i Amsterdam, som kän-
de deras hemlighet, hade ofia begagnat denna kun-
skap, för att af dem tilltvinga sig ansenliga sum-
mor, och då de slutligen tröttnade vid hans for-
dringar, angaf han dem hos finansministern. Ställ-
da inför domstolen, iakttogo de en envis tystnad
vid alla de frågor, som gjordes dem. En af dem,
som tillspordes, huru det var honom möjligt, att
med sin obetydliga lön af 4,500 Gulden, lefva på
en så lysande fot, svarade likväl, att han skulle
förklara det, när man upplyste honora om, huru det
kom till, att Hr van Tels Yan Goudriaan, som för -
ut var en obetydlig advokat i Dortrecht, och der-
till fördjupad i skuld, när han år 4828 blef finans-
minister, år 4837 vid sin död kunnat efterlemna en
förmögenhet af flera millioner?
Detta svar gjorde behörig verkan; ransakningen
upphörde för denna gången och återtogs aldrig
mer. De anklagade fingo väl icke sina sysslor till-
baka, men blefvo ej heller straffade.