aSädant är omöjligt; ty för ögonblicket har jag inte något hem. aI det fallet måste herrn ge mig adress på mnågon, som går i borgen för er.n aDet är jag inte i stånd till, ty jag känner verkligen ingen menniska. aSåledes är det ersafsigt att bedraga mig på den här middagen? aFör ingen del; jag kommer nu just ifrån Hotel-Dieu, och det är en konvalescent -måltid, som jag låtit servera mig. aEn konsalescent-måltid med kaffe och likörer! aHyad har ni att klaga öfver, det berodde ju af mig att taga in en butelj Champagne? Efter ni tar det på det sättet, skall jag skicka efter vaut. Följande dagen inställdes spisgästen inför den korrektionella polisen, anklagad för lösdrifveri och rofferi. Han sade sig heta Jean Richard, vara 57 är gammal och notskrifvare. Prosid ntrn. Men ni arbetar ju icke för närvarande? Der anklagade. Nej, jag har arbetat nog af, jag har i hela aderion månaderna varit sysselsatt hos operans rol skrifvare. Presid. Ni har inte heller något hemvist ? Den ankl!. Alldeles riktigt: jag hade blifvis skyldig min värd 24 francs, hvilket gjorde, att jag icke hade någon serdeles lust att återvända till honom, när jag kom ut från Hotel-Dieu. För öfrigt hade jag ingenting qvarlemnat der, hvarken penningar eller saker. Presid. Ni påstod likväl, att ni förlorat ett 20frances-stycke? Den ankl. Ja, det var en handiande från Cherbourg, en min landsman, som gaf mig det i morse. Presid. Hvad heter den köpmannen? Den ankl. Jag är inte så nyfiken, att jag behöfde fråga det; han obligerade mig att ta emot, och något annat brydde jag mig icke om. Procesid. Det är icke behofvet, som tvungit er till detta bedrägeri; man fann hos er fyra Sopppoletter, och en på en mark kött vid den Monthyonska stiftelsen, som alla de erhålla, hvilka utgå från hospitalerna. Den anril. Tunn soppa och magert kött, det är just stärkande mat för en konvalescent! Domstolen fällde honom till tretton månaders fängelse, hvarunder han får göra tvenne måltider om dagen, utan att behöfva någonting betala. — Handgriplig intermezzo på en teater. Lördagen den 2 Februari tilldrog sig följandehändelse på Adeilphi-teatern i London, sedan ridån fallit efter första pjesen. Fem personer, tillhörande de högre samhällsklasserna, hade förskaffat sig inträde på scenen, och lyckats smyga sig fram till Mistriss Keeleys kläd-loge. Den ene af dem öppnade i hast dörren, rusade in i rummet och fattade skådespelerskan om lifvet. Lyckligtvis hörde en af vaktmästarne hennes rop och några andra, som voro i granskapet, skyndade äfven till hennes hjelp. En strid uppkom nu emellan försyvararne och angriparne, och segern, en stund tvifvelaktig förklarade sig omsider för moralen och dygden, som blifvit så ovärdigt våldförda. Fyra af de ohyfsade gentlemennen arresterades och ställdes om måndagen inför polis-byrån i Bow-street. Det tyckes likväl, som om saken blifvit i godo bilagd under loppet af söndagen, ty ingen infann sig å kä rande sidan och domaren försatte således de anklagade i frihet. — Den rike tiggaren. På gatan Montmartre i Paris arresterades, den 4 Februari, en tiggare, som genom sin ömkliga ton och de trasor, hvari han var insvept, sökte väcka de förbigäendes medlidande. Han bade några par byxhängslen, som han wille sälja, och en liten ask, hyavi man kunde förmoda, att andra varor funnos. Han fördes till en polis-kommissarie, der man först undersökte askens innehåll. Det befanns vara en oändlig mängd askar, den ena inuti den andra, och i hvar och en af dem, en icke obetydiig summa ar 5och 20-francs-stycken, inlagda i papper, ett kuvert, ett eldstål. fnöske och svafvelstickor. Poliskommissarien lät nu närmare undersöka karlen, som fanns beklädd med sex bluser, tre kjortlar, två par kalsonger och tre par utslitna sommarbyxor, alltsammans fasthållet kring hans kropp med ett segelgarn. Tär ökades likväl förvåningen, ty för hvarje klädesplagg, man fråntog honom, fann man i hans fickor några 3-, 3och 20-francs-stycken, samt i en ficka, anbragt på hans skjorta, en bankosede! om 300 francs. Som mannen icke kunde gifva nöjaktig förklaring, rörande åtkomsten af dessa penningar, eller af en snusdosa af sköldpadd, med guldinläggningar, skickades han till polisen. — Stor batalj i Paris! Den 4 dennes gafs en rangersd batalj i den Fransyska hufvudstaden, i Palais Royals trädgård, mellan åtskillige ledamöter af den så väl akrediterade klassen, Pariserpojkar och några Araber, dem de förra förföljde med snöbollar, kallar ide dem Beduiner, Kabyler och kameldrifyare. Öknens söner fattade likväl snart posto och drefvo i sin ordning tillbaka angriparne, som sprungo öfver gallret kring en af parterrerna, der de funno ny ammunition, hvarmed de ej dröjde att åter vänna sig. AÅAraberne våggde ei fölia