cdemli. Kristendomen vore en sas ocH uchH DOTBvE-
diga styrelsen en annan. Han vore fast besluten
att försvara det påståendet, stödd på noggranna
forskningar, att bibeln ingenstädes sanktionerat
ddeen af en, genom statens makt rådande kyrka:
ännu mer, han vågade påstå, att det nya testa-
mentet stod i direkt motsägelse mot grundsatsen
caf en sådant slags kyrka. — Religionen är en sak,
med hvilken den verldsliga styrelsen icke har nå-
got samband. Själen tror och hjertat känner. och
detta är en makt och en rättighet, som aldrig
kan beherskas af något yttre. Det är ett förbund
ensamt mellan Gud och menniskans eget samve-
dte och lyder således hvarken under konungar el-
der prester. — Det är en högtidlig förbindelse
mellan menniskor och deras skapare, som eer in
si deras innersta från vaggan till grafven. I
chvilken punkt är det då som statens autoritet
här har rätt att intränga? — — — Han vå-
gade påstå, att ingen rådande statskyrka hittills
varit till gagn för religionen; att sanning,
helgelse och sällhet, med ett ord: Frid på jorden
coch menniskorne en god vilje, skulle varit mycket
evidsträcktare, om menniskor icke velat sätta sig i
Guds ställe att beherrska samveten. Han sadeic-
eke detta om någon viss kyrka, utan om hvar och
een, som ville blifva herrskande, och skulle säga
edet om sin egen, ifall den ville taga sig en sådan
amakt.n — — —
Denna Mr Stephens nya verkningskrets, såsom en
kämpe för den religiösa friheten, väckte genast oro
hos de Wesleyanska presterna, som mer och mer
öppet börjat underhandla med regeringen och den
stora konservativa statskyrkans parti om silt och
sitt folks understöd åt statsmakten, i utbyte mot
dess beskydd åt sekten. Han blef instämd att för-
svara sig vid adistriktmötet, och blef efier långa
debatter, och oaktadt ett talangfullt försvar, af en
af församlingens lärdaste medlemmar, Mr Warren,
dömd till suspension, så framt han icke genast vil-
le frångå sin sekreterarebefattning vid uet ofvan-
nämnda sällskapet, — och detta oaktadt ett barn
kan finna, att den som önskar jemlikhet och tole-
rans för alla sekter och rättigheten att afgöra sina
samvetssaker med Gud ensamt, utan den verldsli-
ga maktens inblandning, är fridens sannaste här-
old.
Föreställningar och petitioner emot detta beslut
ingåfvos till konferensens president ifrån methodist-
församlingen i Ashton-under-Lyne, Birmingham,
New Basford, Oldham, Perth, Cheerness och White-
haven, samt flere angra ställen; — men alla dessa
dokumenter supprimerades när Mr Stephens sak
förekom i konferensen. I följd häraf drog han sig
på en gång sjelfvilligt tillbaka från methodisterna,
med hvilka han icke längre kunde fortsätta någor
förbindelse annat äv mot vilkor, förnedrande för
honom både såsom menniska och kristen. Kort
derefter emottog han frän åtskilliga församlingar
tacksägelser för sitt fasta och ihärdiga försvar för
den borgerliga och religiösa friheten. I Manche-
ster höll han vid samma tid ett tal, som räckte i
8 timmar, började med den förklaringen, catt han
aldrig kunde förtörnas på någon annan för olikhet
i tänkesätt, vare sig i politik eller religion; att en
sådan skiljaktighet aldrig borde störa en enskild
vänskap, och att han för sin del älskade hvar och
en, som blott vore en redlig man, fast i sina grund-
sattser och deras utöfning.v Dessa äro de barba-
riska och ochristliga tänkesätt, man velat tillvita
bonom; men — det är sant — de voro icke metho-
distiska.
Ett bevis på det värde, många ädelsinnade satte
på honom, var, att hans församling nu byggde ho-
nom ett eget vackert kapell, och trängdes om att
höra hans predikningar. Detta är den egentliga
vändpunkten i hans historia och den tid, från hvil-
ken han började väcka uppseende äfven såsom po-
litisk person, genom en serfe af moraliska och po-
litiska tal till folket, angående inflytelsen af fa-
brikssystemet på arbetarnes vilkor, af fattiglagen,
läfvensom angående landets tillstånd i allmänhet.
Han måste härvid, såsom han sjelf yttrade, föra
en ojemn strid, i hvilken han hade emot sig de
prika, de högmögende, den rådande tonen, pressen,
parlamentet och regeringen för dagen, med den
myriad af myrmidoner, öfver hvilka den ägde be-
falla. Jag harc, sade han, blifvit missförstådd,
pbaktalad, skymfad och hotad på alla sätt, som de-
pras dödliga hat och illvilja kunnat uppfinna, och
har i sjelfva verket lidit förlust på allt timligt,
,utom sjelfva lifvet. Midt ibland alla dessa svå-
I origheter har jag likväl gått min väg rakt framåt,
,hvarken vikit till höger eller venster eller stannat
vatt reda och försvara mig sjelf, utan endast stäf-
pvat till mitt mål, beslutsam att alltid säga san-
)ningen och att låta sanningen sjelf bana sig vä-
gen och slå sina fiender. Jag har genom tre års
strid vunnit den segern, att ändtligen se frågar
allvarsamt upptagen på den mark, der jag förs!
ställde den, nemligen på grunden af Guds ord oci
rättvisans orubbliga fordringar. Utan sambanc
med något parti, upphöjd öfver alla intriger, ha!
jag vädjat till folket och kämpat för foiket, at
det må återvinna sina gamla rättigheter och er-
,hålla den frihet, som tillkommer det såsom kristne
och medlemmar af ett lagbundet samhälle: rät
tigheten till betalning för arbete och till bjelp :
nödena.
;) För att icke trötta läsaren, utber jag mig att :
tien särskild artikel få lemna några närmare upp
Fi lysningar om Hr Stephenss påföljande och slutlig?
r
- I
Il — 1 C(--ocS MM
(Este
-
d
uppträdande nyss innan han biefarresterad, hvarpi
åtskilliga, till de flesta delar antingen stympadt
5) eller lögnfulla beskrifringar vandrat ifrån de störr
Woo AA 4 -
,
- San BR MM una tIA
Pam