aSundet, är, heter det slutligen, så mycket
amindre rimligt, som denna tull är i bestän-
digt stigande, så att dess belopp, som för 100
cår sedan utgjorde 200,000 R. kurant årligen,
esäkert för år 4838, då ett större antal skepp
cän någonsin förut passerade Sundet, väl ut-
agör sexdubbla beloppet.
Förestående uppsats visar, att Kieler korre-
spondenten agerna må vara en oförliknelig kor-
respondent, men icke är synnerligen hemma i
Logikan. Först säger han, att tullen i Sundet
icke beror på traktater med de öfriga staterna,
utan på territorialrätten. Nu kan det väl icke
bestridas, att Sverge för närvarande verkligen
är ägare af ena stranden och således efter hans
egen slutsats, lika väl som Danmark, skulle haf-
va så vidsträckt ägorätt öfver det mellanlöpan-
de vattnet, som en kanonkula från strandbräd-
den kan räcka. Följaktligen skulle, efter sam-
ma slutkonst, tvistens afgörande egentligen kom-
ma att bero derpå, hvilkerfdera makten kun-
de skicka sina kanonkulor längst emot den an-
dres stränder, ett utan tvifvel lika sinnrikt
som radikalt sätt att underhandlia. Sedermera
medgifver han likväl, att Sverge en gång till-
kämpat sig tullfrihet i Sundet, fastän det efter
ett påföljande krig ånyo afträdt densamma., Här
måste han således i alla fall taga sin tillflykt till
traktaterna. — Att Danmark nu icke borde inlåta
sig i några underhandlingar om tuilfrihet, ens
för Sverge, mot erläggandet af en rund summa,
derföre, att Sundska tullens belopp på de sista
400 åren uppstigit till sexdubbelt mot hvad
den förut var, är en slutsats, som hänger lika
litet tillhopa. Först och främst kunde väl nem-
ligen frågan icke blifva, att uträkna kapitalet
efter hvad uppgiften uppgick till för 400 år
sedan, utan efter ett medeltal af hvad den ut-
gjort, t. ex. efter sista fredsslutet i Kiel, och
för det andra äro vi öfvertygade, att hela för-
delen af en sådan förvandlig komme att stanna
på Danmarks sida, som då, en gång för alla,
visste hvad det hade och i den i rund summa
gifna ersättningen ägde ett vackert bidrag till
afbetalning på sin stora statsskuld eller till dis-
position på annat sätt, för hvilket utvägar utan
tvifvel icke skulle saknas; hvaremot det kar
vara, om icke bestämdt troligt, åtminstone all.
deles icke omöjligt, att i händelse ännu en gång
— det vi äro långt ifrån att profetera elle
önska, — någon krisis skulle uppstå, hvilke
satte de båda grannarne i mindre vänligt för
hållande till hvarandra, Sverge då kunde vilj
göra det i början af Kieler korrespondenten
artikel omtalade, på den naturlige eller terri
toritalrätten grundade anspråket, gällande uta
ersättning.