uppmärksamheten på den omständigheten, att
det i ganska många, ja väl i de flesta fall skul-
le blifva omöjligt att öfverbevisa en embetsman
i Grefve Cronstedts ställning, om något uppsåt
att göra andra skada eller sig sjelf nytta, der-
est detta uppsåt ej finge presumeras af hand-
lingen. En sådan embetsman kan nemligen, än
genom ett lagligt, än, såsom händelsen nu va-
rit, genom ett olagligt inflytande, tillvägabringa
stadgar, skadliga för en part eller det allmänna
och nyttiga för en annan, utan att någon men-
niska är i stånd att framlägga bevis på, att det
skett i uppsåt, att embetsmannen skulle göra sig
sjelf nytta, eller någon annan skada. En em-
betsman, för ex., som ej är fastighetsägare, ej
drifver handel eller bruksrörelse, hur kan om
honom bevisäås, att han haft nytta af något visst
stadgande, rörande nämnde yrken; och likväl är
sådant mycket möjligt, och exemplen, att äfven
en sådan, till utseendet ointresserad person rätt
väl förstått, att, genom utfärdade stadgar, till-
fredsställa sina egna fördelar eller sin obenägen-
het mot någon viss person, sin tillgifvenhet för
ett visst parti eller sin hätskhet emot ett an-
nat, ej så alldeles oerhörda. Blotta afsigten att
utgifva sin egen enskilda tanka till allmän ef-
terlefnad, i stället för den lagliga myndighetens,
är redan uppsåt nog, och vådan af sådane till-
tag utan tvifvel förnämsta anledningen, hvar-
före lagstiftarn i detta, liksom flera andra fall,
aktat sig för att qvalificera uppsåtet. Märkligt
är äfven, att Justitie- Ombudsmannen uttyck-
ligen anmärker, watt åtminstone flere ibland
de af grefve Cronstedt i reglementet gjorda
förändringar, huru de än må af honom förkla-
ras, likväl uppenbarligen kunnat åstadkomma
skada eller förlust för det allmänna eller en
skilda;c ty i detta antagande ligger den åsigten,
att åtminstone sakens beskaffenhet icke förbju-
der presumtionen af något annat uppsåt, än blott
afsigten att till efterlefnad befordra sina egna
meningar eller att tillfredsställa skrifklådan.
Äfven le gros bon sens finner sig otillfredställd
af Hr Just. Ombudsmannens argumentation och
dess resultater. Deri lägges Gr. C. till last, att
han genom tilltaget med reglementet icke al-
lenast visat den största ohörsamhet och van-
vördnad mot Kongl. Maj:ts nådiga bud och be-
fallningar, utan derjemte i lika hög grad o-
försynt förnärmat och kränkt Kongl. Maj:ts å
reglementet gilne stadfästelse, som egenmäktigt
missbrukat det förtroende, Kongl. Maj:t i nåder
lemnat förvaltningen, och på denna, visserligen
mycket generella qvalifikation, yrkas tillämp-
ning af 42 . 4 kap. Rätteg. Balken, angående
domare, som fäller corätt dom), hvilket visser-
ligen icke heller, och lika litet som hvarje an-
nat missdåd, bör anses enligt med Kongl. Maj:ts
bud och befallningar, men ändock både till sät-
tet och effekten synes betydligen skilja sig
från grefve C:s gerning. Det temligen svårfatt-
liga sammanhanget mellan rubriken och det
åberopade lagrummet har derföre gifvit många
anledning att fråga sig, hvarföre den gerningen,
att med egen hand inskrifva och sedan till
trycket befordra vissa förändringar i Konun-
gens beslut, honom oåtspordt, ej bör kallas för-
falskning, och huruvida en sådan gerning, hvil-
ken asnart sagdt liknar den, att lita trycka
vissa stadgar i Konungens namn, icke skulle in-
nefatta en farligare förbrytelse, än ett vanligt,
om än uppsåtligt embetsfel. Utan att tala om
vådan för det allmänna af ett dylikt tilltag, är
det ock i sanning svårt att inse, huru det kan
betraktas som en embetsåtgärd; det har verk-
ligen mera utseende af ett serskildt brott, hvars
qvalitet ej mildras deraf, att det blifvit begån-
get af en högt betrodd man.
Att dessa reflexioner icke förestafvas af nå-
sot begär att se all lagens stränghet uppfylld
på den anklagade personen, behöfver väl ej näm-
nas; hans dom ligger redan i relationen till Ju-
stitie Ombudsmannens slutpåstående. Men att
konklusionen efter denna relation så betydligt
kommit att afvika från hvad man, med godt
skäl, trott sig böra vänta, är en sak, som utan
vifvel fordrar förklaring. Man taget visserli-
sen för afgjordt, att Justie Ombudsmeannoen til
lenna afvikelse äger eller tror sig äga skäl, som
cke ligga inom konsiderationernas område, men
let vore angeläget, att de meddelades almän-
eten, emedan icke i målets utgång, utan i grund-
atsernas upprätthållande, ligger styrkan och
agnet af Justilixe Ombudsmannens åtgärder, och
medan det terde vara nödvändigt att icke til-
åta vidare utveckling af det kamaraderi, som
mn se. OA a FE