— Justitieombudsmannens slutpåstående mo Contreamiralen, Grefve Cronstedt, i hufvudsaken, eller med hänseende till reglementets förändring, har väckt en viss sensation, ej allenast bland juristerne, utan äfven bland andra, som med någon uppmärksamhet följt detta mål Hr Justitieombudsmannen har nemligen ansett sig icke kunna mot Grefve Cronstedts gerning yrka ansvar efter 4 kapitlet 2 Q. Missgerningsbalken, emedan något uppsåt att befrämja egen fördel eller vinning, eller åstadkomma skada, ej skulie vara bevist, men ett sådant brottsligt uppsåt likväl f lagen i allmänhet, 1 frågan om förfalskningsbrott, förutsättas såsom ådagalagåt, innan brottet kan anses vara fulleligen bevista Denna åsigt har icke litet förvånat de lagfarne Först och frärost är det nemligen en allmän grundsats, att då en lagöfverträdelse är begången, förutsättes alltid ondt uppsåt. Denna grundsats är 1 allmänhet af vår brottmålslag antagen och förutsatt vid alla brott, såvida undantag ej tydligen är stadgadt. Skälet är klart, emedan enhvar inser, att uppsåtet i de aldraflesta fall icke skulle kunna bevisas, om man ej finge sluta dertill från sjelfva handlingen. Men hvad nu, för det andra, angår tillämpninsen af denna grundsats på frågor om förfalskningsbrott, hvilket i allmänhet afbandlas i 8 kapitlet Missgerningsbalken, så är det visserigen sannt, att lagen der, för vissa fall, forlrar, att uppsåtet, eller afsigten att göra andra ;skadaa eller sig sjelf nyttac, bör på ett eller innat sätt vara ådagalagdt, om det stadgade svåra straffet skall kunna tillämpas; men 2 Sdetta 8 kapitel lyder, som följer: Hvar, som