sterna.
MEDNELE TEL BRSETTOST EO TTR WALTERS
Uti dagens Allehanda bemärker man en ar-
tikel af Löjtnanten vid Andra Lifgardet, Hr
Fredrik Schirer von Waldheim, densamme, som
blef afsänd med förstärkningen till Stadshuset
den 24 Juli sistl. år, och hvars trupp deltog i
skjutningen uppåt Mariegatan. Hr Schärer sä-
ger uti denna artikel, att såväl Aftonbladet som
Dagligt Allehanda, i anmärkningar vid berättel-
sen om förhöret i SlottsRätten, framkastat den
förmodan, att Hr Schärer skulle bafva skjutit
på afolk som utan motstånd dragit sig tillbakax.
Detta, säger Hr Schiärer, innefattar en så grof
beskylining), att han ej kan låta den obemärkt
passera, utan uppmanar att aafvakta en blifvan-
de undersökning, innan man alltför egenmäktigt
dömer om saker, som man icke tyckes hafva
riktig reda pi, och yttrar tillika, att om
cingen undersökning företagits, hade han ämnat
chegära den, och i händelse af vägran, offent-
liggjort en berättelse, som skulle visat, att
ahans förfarande ej allenast varit grundadt på
cjuridisk och moralisk rättighet, utan äfven dik-
ateradt af nödvändighetens kraf.
Fastän denna uppsats endast i förbigående
vidrör Aftonbladet och är insänd till Allehan-
da, kunne vi likväl icke låta passera helt och
hållet med tystnad, att Hr Schörer uti sina
uppgifter helt och hållet misstagit sig, hvad
Aftonbladet beträffar. Vi hafve icke framka-
stat något slags beskyllning att Hr Schärer sköt
på folk, som drog sig tillbaka. Hvad vi der-
emot yttrat, hvad vi flere gånger repeterat och
icke ännu återtaga, det är vår förundran der-
öfver, att på sju månader icke en enda
omständighet blifvit upplyst rörande den verk-
liga orsaken dertill, att skjutningen, efter Hr
Schörers ankomst med förstärkning, fortsattes
uppåt Mariegatan, sedan folket hade dragit sig
tillbaka från Stadshuset; och i detta hänseende
lärer Hr Löjtnanten få ursäkta, om en och an-
nan, till dess att motsatsen blifver bevisad,
fortfar i den tankan, att denna skjutning hvar-
ken var af den ajuridiska rätten, af något ab-
solut nödvärn eller annan anödvändighet, på-
kallad. Vi taga oss jemväl friheten fästa Hr
Löjtnantens uppmärksamhet dervid, att hans e-
gen utlofvade berättelse, om ock i egen öfver-
tygelse sanningsenlig, icke gör tillfyllest för att
bevisa denna nödvändighet, då han otvifvelak-
tist är den mest intresserade parten i målet,
och hemställa till honom sjelf, huruvida han
icke vid närmare öfverläggning må anse klo-
kast, att taga på sina egna skuldror så litet
som möjligt af denna i alla händelser tunga
börda, så mycket mera, som man hittills trott
sig bafva anledning förmoda, att hans egen vil-
ja och beslut hade minsta delen uti den hand-
ing, som gaf honom en af hufvudrollerna idet-!
La til utgången så tragiska skådespel; en för-
nodan, hvilken är den end2, som synes kunna
lända honom personligen till någon ursäkt, och
som det tyckes, att han så litet som möjligt
borde söka undanurödja.
KR
Såsom tillägg till den i gårdagsbladet lemnade
intis om K. A. Nicanders begrafning, bör nämnas,
utt Hr Komminister Dahlgren, som förrättade
ordfästningen, hade, i stället för det vanliga
iktalet, författat ett längre skaldestycke, i hvil-
et, med tillämpning på den aflidne, sångaren,
ans verld, hans bestämmelse, hans känslor, för-
jenster och äfven de frestelser och fel, för hvil-:
.a han mer än andra är utsatt, voro på ettl:
ypperligt sätt och i en religiös anda teknade. li