sterna. MEDNELE TEL BRSETTOST EO TTR WALTERS Uti dagens Allehanda bemärker man en artikel af Löjtnanten vid Andra Lifgardet, Hr Fredrik Schirer von Waldheim, densamme, som blef afsänd med förstärkningen till Stadshuset den 24 Juli sistl. år, och hvars trupp deltog i skjutningen uppåt Mariegatan. Hr Schärer säger uti denna artikel, att såväl Aftonbladet som Dagligt Allehanda, i anmärkningar vid berättelsen om förhöret i SlottsRätten, framkastat den förmodan, att Hr Schärer skulle bafva skjutit på afolk som utan motstånd dragit sig tillbakax. Detta, säger Hr Schiärer, innefattar en så grof beskylining), att han ej kan låta den obemärkt passera, utan uppmanar att aafvakta en blifvande undersökning, innan man alltför egenmäktigt dömer om saker, som man icke tyckes hafva riktig reda pi, och yttrar tillika, att om cingen undersökning företagits, hade han ämnat chegära den, och i händelse af vägran, offentliggjort en berättelse, som skulle visat, att ahans förfarande ej allenast varit grundadt på cjuridisk och moralisk rättighet, utan äfven dikateradt af nödvändighetens kraf. Fastän denna uppsats endast i förbigående vidrör Aftonbladet och är insänd till Allehanda, kunne vi likväl icke låta passera helt och hållet med tystnad, att Hr Schörer uti sina uppgifter helt och hållet misstagit sig, hvad Aftonbladet beträffar. Vi hafve icke framkastat något slags beskyllning att Hr Schärer sköt på folk, som drog sig tillbaka. Hvad vi deremot yttrat, hvad vi flere gånger repeterat och icke ännu återtaga, det är vår förundran deröfver, att på sju månader icke en enda omständighet blifvit upplyst rörande den verkliga orsaken dertill, att skjutningen, efter Hr Schörers ankomst med förstärkning, fortsattes uppåt Mariegatan, sedan folket hade dragit sig tillbaka från Stadshuset; och i detta hänseende lärer Hr Löjtnanten få ursäkta, om en och annan, till dess att motsatsen blifver bevisad, fortfar i den tankan, att denna skjutning hvarken var af den ajuridiska rätten, af något absolut nödvärn eller annan anödvändighet, påkallad. Vi taga oss jemväl friheten fästa Hr Löjtnantens uppmärksamhet dervid, att hans egen utlofvade berättelse, om ock i egen öfvertygelse sanningsenlig, icke gör tillfyllest för att bevisa denna nödvändighet, då han otvifvelaktist är den mest intresserade parten i målet, och hemställa till honom sjelf, huruvida han icke vid närmare öfverläggning må anse klokast, att taga på sina egna skuldror så litet som möjligt af denna i alla händelser tunga börda, så mycket mera, som man hittills trott sig bafva anledning förmoda, att hans egen vilja och beslut hade minsta delen uti den handing, som gaf honom en af hufvudrollerna idet-! La til utgången så tragiska skådespel; en förnodan, hvilken är den end2, som synes kunna lända honom personligen till någon ursäkt, och som det tyckes, att han så litet som möjligt borde söka undanurödja. KR Såsom tillägg till den i gårdagsbladet lemnade intis om K. A. Nicanders begrafning, bör nämnas, utt Hr Komminister Dahlgren, som förrättade ordfästningen, hade, i stället för det vanliga iktalet, författat ett längre skaldestycke, i hvilet, med tillämpning på den aflidne, sångaren, ans verld, hans bestämmelse, hans känslor, förjenster och äfven de frestelser och fel, för hvil-: .a han mer än andra är utsatt, voro på ettl: ypperligt sätt och i en religiös anda teknade. li