siular sig Ull det aiimanna Vvalkofstaget, alld bon öppet och ärligt understödja alla de män som, hvilken afdelning af venstra sidan de är ms tillhöra, i större eller mindre mån vilj framskridandet, i synnerhet personer, som ut märkt sig för demokratiens sak o. s. v. Möj ligtvis skulle denna komitte kunna bli inflytel serikare, än man anar. Oppositionsbladen antyda, att de ministeriella valintrigerna redan tagit sin början, och fin na ett prof derpå i hvad som händt Hr Mot tet, General-prokurator i Orleans, hvilken jus nu belt oförmodadt blifvit afsatt. Han är er uxgdiomsvän till Hr Thiers och var i Kammarer en nitisk anhängare af venstra centrens och kabinettets af den 22 Februari politik, hvilke! sistnämnda utnämnt honom till den plats, har nu förlorat. Vid sista omröstningen volerade han åter med Hr Thiers emot ministeren, och hans afsättning är dels ett straff derför, del: ett försök att skräma öfrige embetsmännen : departementerna. Fiere andre afsättningar och förflyttningar hafva äfvenledes förefailit; bland andre har Hr Plougoulm avancerat till general. prokurator i Amiens och hans hittills varande substitut, Hr Partarieu-Lafosse, fått hans plats Abd-el-Kader skall, till följe af en uppresning i Ain-Madin, natten till den 40 Januar inryekt i nämnde stad. Tedschini och han anhängare hafva undkommit, gynnade af mör kret. SPANIEN. Härifrån ingenting nytt mer, än att Espartero. som gjort en rörelse mot Vililarcayo, itervändt till Miran del Ebro, i anseende til den myckna snön, som hindrat hans march. BELGIEN. Preussiska och Österrikiska sändebuden hafv: icke blott uttagit sina pass, utan äfven den 6 dennes lemnat Brässel och afrest till Aachen: morgonen derpå afreste äfven Österrikiska legationssekreteraren, baron von Handel, till Paris, hvarifrån han vidare begifver sig till London, för att lemna förklaring öfver den inträffade rupturn, hvilken allmänt anses vara ingen annan än Skrzyneckis upptagande i Belgiska armåen. Nämnde general har erhållit flera profaf den allmänna sympathien för honom. En samling deputerade af Dumortierska föreningen har gjort honom ett besök, och den 4 var han inbjuden till middag hos grefve de Merode tillika med krigsministern, furst von Ligne, och konungens öfverhofstallmästare, general DHane. — Ett rykte vill veta, att konungen, till de utländska sändebudens hotelser att, derest Skrzynecki ej aflägsnades, uttaga sina pass, skall hafva svarat, att deras respective hof gjort alltför litet afseende på hans remonstrationer, för att förbinda honom till så mycken beredvillighet. Kamrarnes prorogerande, och de båda tll motståndspartiet hörande ministrarnes, Herrar Ernst och dHecart, dimisston, har gifvit anledning till det ryktet, att regeringen vore sinnad att inga på konferensens förslag. Å andra sidan uppgilves likväl anledningen till prorogeringen vara den, att regeringen önskat kunna förelägga kamrarne en definitif utsigt öfver ställningen i det yttre, och detta motsäges åtminstone icke hvarken af Hr Merodes utnämning till finansminister i Hr dHuarts ställe, enär den förre äfven är känd såsom ifrigt tillgifven motståndspartiet, eller af krigsrustningarnes ännu alltjemt lika driftiga påskyndande. Några påsta, att de afgångne ministrarne satt sis emot noten om Venlioos och MaestrichtUs besättning af förbundstrupperne, hvilken de Merode åter biträdt. Herr Ernst skall likväl sjelf, då justitiedepartementets embetsmän aflade sin afskedsuppvaktning, hafva yttrat: min tillgifvenhet för gebietsintegriteten är, jag kan ej dölja det, enda orsaken till mitt afträdande; j2g högaktar de-. ras mening, som se saken annorlunda, men jag kan ej heller uppoffra min egen. ENGLAND. ) Londons publik har nyligen baft ullfälle att! yttra sina åsigter om valet af en gemål åt denj unga drottniagen. Den 4 dennes var drottningen närvarande vid en representation af The! Tady of Lyons, af E. L. Bulwer, i CoventgarH I ; dens teater. På ett ställe i denna pje; säger; modren åt sin dotter: cmen hon kan äkta en främmande prins.n Dertill svarar generalen för; aktligt: cfrämmande prinsar, främmande strå-! kar,, och detta svar mottogs med stormande bifall. Vid styckets slut framropades, på drottun nsane hacväran. äfven: författaren: Men: han var