Dlug fySslaad Och KUnnNa ICKC annat an I1CUd Cl en allmän förstöring. De borde derföre, — tycke Du inte det, — vara belagda med ett serskild straff i tryckfrihetslagen, strängare än sjelfv: majestätsbrottet. Förmodligen väcker Du ser. skildt förslag om den saken. Med Dina uttryck om opinionsyttringen Norrköping åsyftar Du förmodligen att få vets min tanka derom; men tillåt mig, kära bror att hålla inne dermed; jag skulle annars nödgas säga något oangenämt för ett par af mina aktningsvärda grannar, som den gången läto tumma sig att fjäska åstad i ogjordt väder, fastän jag sade dem, hvad som sedan hände, att de skulle få, som sal. Statssekreteraren Bergstedt, med sin egenhet att alltid uttala bokstafven m såsom Db, en gång uttryckte sig: bara skabb af sitt heborial; hvarföre de fleste också, nu efteråt, äro ledsne öfver hela företaget, sedan man börjat le på deras bekostnad. Ändtligen begriper jag icke,huru Du i slutet af Ditt bref kunnat komma till en hop stränga yttranden, hvilka alldeles svära emot början. Du säger, att tjenstemännen ej sällan äro i saknad af erforderlig bildning; att de sakna de omfattande åsigter, som erfordras att utgifva en tidning; att Konungen stundom måste begagna erkändt oskicklige personer till statsfunktionerna; att asjelfve de akademiske lärarnes skrifter ej vitna om klarhet i tankar och språk, hvilket sednare stundom fasligt marteras,, och att man äfven hos dem, som härifrån göra ett undantag, ser en jagt efter originalitet, som analyserad, ej är annat än frasmakeri.s Hvad tänker Du på, min bror! Det: der bär ju rakt åt fanders! Jag skulle nästan tro, att Du vid dessa anmärkningar haft hjelp af Din informator, densamma som skref de vackra verserna om författarinnan till Grannarna; men om anmärkningarne äro sanna, som vore alltför illa, och det således icke finnes något hopp att få skickligare redaktörer, så tycker jag, att det åtminstone under tiden är bra, att vi hafva några heldre än inga, ty nu få vi åtminstone ett och annat nytt med posten, och det vet jag, att Du, lika väl som jag, tycker är rätt roligt, isynnerhet när de lekande, sarkastiska pennorna, som Du fördömer, äro synliga. — Hvad vådan för tryckfriheten beträffar, så är det i min tanka slutligen bäst, att vi lemna den saken till afgörande vid nästa riks dag. Det kan väl hända, att det då blir ett nappatag om denna dyrbara rättighet, och om det icke är bara prat, att Du älskar densamma, så ligg då icke och grisa på landet, utan far ner till hufvudstaden och tag ut din pollett på Riddarhuset, efter Du är adelsman. Det behöfves nog, att alla oberoende och välsinnade der samla sig. Jag hoppas då att vi träffas, och skall icke underlåta, att gå dig tillhanda med mina vänliga råd. — Men jag har redan skrifvit för långt. Ljuset ärgutbrunnet och länsmannen väsnas i tobakspipan. Derföre godnatt, och en hjertlig helsning till alla hemmavarande., Svenska Minerva omtalar i dag, i form af klagan öfver Aftonbladet och Dagligt Allehanda, att de, i jemförelse med sina utförliga berättelser om guldsmeden Lindbergh, varit alltför fåordiga om åtskilliga andra under den sednare tiden här upptäckta tjufnader. Deribland citeras, att en man, mycket välmående, likasom Hr Lindbergh, och i sin krets betydande, ertappats med en stöld af ved under besvärande omständigheter, om hvilken händelse pressen hittills iakttagit den envisaste tystnadSkälet till denna tystnad, hvad Aftonbladet beträffar är, att ifrågavarande vedstöld icke kommit till vår kunskap; vi anmoda derföre Minerva, att sjelf gå tillhanda med närmare uppgifter derom. Hvad hela syftemålet med nyssnämnde klagan eljest beträffar, som är att insinuera, det de berättelser om guldsmeden Lindbergh, som influtit i tidningarna, mindre torde vara riktade mot guldsmeden än emot en embetsman, som har den clyckan att vara hans bror, och den oturen att vara ordförande i Kämnersrätten, så är det en ibland de beskyllningar, som icke tarfva något besvarande. I hvad mån någon liten önskan att tillskynda ett visst obehag åt nämnde embetsman till repressalier för en viss undersökning i Kämnersrätten, som föranledt en viss aktion, kan hafva ingått såsom orsak till bemälde embetsmans personliga. uppkallande för det temligen öfverflödiga ändamålet att höras Öfvar dan harocen. han underteck