såsom vänskapligt sinnade emot hvarandra, bö-
ra öfvertyga oss, att det, fär de förenade Brö-
drafolken endast i glömskan af gammalt hat och
oenighet, och endast i uppfyllandet af den he-
liga pligten att troget bistå hvarandra, kan fin-
nas varaktig sjelfständighet.
Försynen bjöd, att dessa tvenne nationer för
framtiden blott skulle täfla att, i frid och en-
drägt, samt under en gemensam faders ögon,
åtlyda hvarje rikets serskilda och beskyddande
lagar.
Jag har, liksom J, Mine Herrar! oeklagat, att
någre mot de tvenne Brödralolken fiendtligt sin-
nade personer sökt, så väli Norrige, som i Sve-
rige, att utså misstroendets frö. Jag har öfver-
sett med dessa försök; ty, i trots af dem, skall
enighet och vänskap, grundadt på ett städse till-
växande ömsesidigt förtroende, befästa en före-
niug, som naturen så tydligen bestämde, men
som menskliga lidelser och olyckliga omstän-
digheter motarbetat, ända till våra dagar.
De önskningar J, Mine Herrarl i dessa afse-
enden framfören, skola, Jag försäkrar eder der-
om, finna broderligt genljud i Sverige.
Jag emottager med tacksamhet den hyllning
J, på Norska folkets vägnar, nu till mig fram-
burit. Jag vet att värdera dess trohet, dess
glädje att se Mig i dess sköte, och Jag skall
också, Mine Herrar! lika väl veta att värdera
edra goda föresatser och edra bemödanden, att,
i förening med Mig, och i öfverensstämmelse
mel mina landsfaderliga afsigter, stadga Norri-
ges sanna lycka,
Jag har, för några ögonblick sedan, förelagt
Storthinget en skildring af rikets fortskridande
välstånd. Låtom oss med måtta, ordning, akt-
ning för lagarna, och fosterbrödra endrägt, sö-
ka göra oss värdiga att framgent njuta himlens
välsignelser. Dessa dygder grundlägga lika myc-
kei staternas som enskilda familjers välstånd
och lycka.
Farväl, Mine Herrar! Jag försäkrar Storthin-
get i allmänhet, och hvar och en af eder isyn-
nerhet, om Min Kongl. Nåd och bevågenhet.
— Utom de tal vi här ofvan meddelat, inne-
hålia de Norrska bladen äfven ett svar, som
Konungen gifvit en deputation från Bergen, hvil-
ken den 8 uppvaktat under ordförande af Pa-
stor Greve. Det torde äfven löna mödan att
läsa, och lyder i öfversättning sålunda:
aMine Herrar! Den glädje, som J, på staden
Bergens vägnar, nu tolken för mig, bevisar detta
folks rättsinnighet, som, efter att inför den Eviges
äsyn hafva svurit lydnad mot landets lagar, anser j
denna ed som helig och orygglig.
aLycklige äro de, Furstar, hvilkas bemödanden
icke gäldas med otacksamhet, ty historien lärer
oss, att otacksamhet visas i samma förhållande som
välgerningar öfvas.
matensvaret från Edra berg och dalar har nått
mitt hjerta, och uppfyllt det med den lifligaste ön-
skan att se det ställe, der Sverre mottog så mån-
ga bevis på tillgifvenhet och trohet.
aMin son har, i en tidpunkt af hans lif, då in-
trycken med outplånliga drag djupt inpräglas i
själen, haft den tillfredsställelsen ait besöka Er
stad. Jag hyser det hopp, att jag, oaktadt min
höga ålder, äfven skall kunna begifva mig till
Eder.
Af lifvets heliga förbindelser är den utan tvif-
vel den vigtigaste, som förenar oss med Gudo-
men, och som bjuder oss verka till våra medmen-
niskors lycka.
aFörsäkren innevånarne i Bergens gamla stad
om mina landsfaderliga känslor och min önskan
för deras väl, samt varen sjelfve förvissade om min
Kunzliga nåd och bevågenhet.,
Det ofvanstående yttrandet om Konungens
afsigt att besöka Bergen synes ej antyda nå-
gon snar återkomst till Stockholm, emedan det
väl icke är alt förmoda, att H. Maj:t företar
denna långa och besvärliga resa under den kal-
la äirstiden.
D: tal, som i s. k. konstitutionella länder
vexlas emellan Regenten och Representanterna,
-. . a lags Af da lnasntiftnanda fönsanen Vu nARn