MM SSP vat An PPM TASUMV FI VYVAVI) VIA MM MISSVY
hvad Grefve Cronstedt angår, förekommit, att, ehu
ru han bestridt sig hafva anbefallt denna åtgärd
Grefven likväl icke gittat bestämdt förneka de öfri
ge af Holm, i afseende derå uppgifna omständighe
ter, utan allenast undandragit sig att ingå i förklaring;
öfver de vigtigaste ibland dem, genom ett föga trolig
förebärande, att förhållandet i dessa delar undfalli
hans minne; att imedlertid, i följd af Grefvens er
kännande, att hafva sökt och erhållit den upplysning
att i Förvaltningens redan justerade protokoll för der
19 Januaril ingen anteckning funnits om regle-
mentets återsändande till Krigs-Expeditionen, der
ringa trovärdighet, som eljest kunnat lemnas å
bans föregifvande, att den af honom meddelade be.
fallning skulle hafva inskränkt sig dertill, att kon.
ceptet till hans underdåniga memorial borde vid
protokollet biläggas, destoheldre mäste alldeles för-
svinna, som orimligheten af en handlings biläg-
gande vid ett protokoll, deruti ingenting om en
sådan bilaga förmäles, visar sig lika uppenbar som
oemotsäglig; och ändtligen att Kanslisten Holms
utsago, om den af Grefve Cronstedt honom lem-
nade föreskrift, att i protokollet införa hela den
paragraf, hyarom nu är fråga, blifvit i så måtto
bekräftad, som Kamereraren Kålberg, på vittnesed
hörd, intygat sig hafva sett en med Grefvens hand-
stil skrifven handling, i öfverensstämmelse med
hvars innehåll den i protokollet befintliga anteck-
ningen blifvit af Holm uppfattad; alltså och vid
tillika fästad uppmärksamhet, dels å Grefve Cron-
stedts med sjelfva reglementet vidtagna lagstridiga
åtgärd, ifrån följderna hvaraf han otvifselaktigt
velat söka skydd uti en långt efteråt gjord anmä-
lan om denna åtgärd, medelst hans föreburna un-
derdåniga memorial, och i hvilken afsigt ej min-
dre memorialets biläggande vid förvaltningens pro-
tokoll för en tidigare dag, än äfven den, med af-
seende derå, i samma protokoll skedda förändring,
så vida den må kunna Grefven tillräknas, lika o-
tvifvelaktigt ägt rum, dels ock å det af förvaltnin-
gens ledamöter uppgifna och af Grefve Cronstedt
erkända förhållande, att de förre, med undantag
af Kammarrådet Widin, som likväl endast biträdt
Grefvyen med renskrifning af hans underdåniga me-
morial, först den 22 Februari erhållit underrättel-
se om memorialet och dess biläggande vid förvalt-
ningens protokoll, om hvars innehåll i nu anmärk-
ta del förvaltningens samtlige ledamöter derförin-
nan saknat all kännedom; finner jag, i betraktande
af allt detta, Contre-Amiralen Grefev Cronstedt
vara med bindande liknelser, som åtminstone ut-
göra halft skäl, besvärad, att, med begagnande af
den myndighet hans innehafde förmanskap möjligen
kunnat medföra emot en underordnad tjensteman,
hafva, sig sjelftill åsyftad nytta, anbefallt och för-
anstaltat om den af Käanslisten Holm verkställda
och efter hans förmenande behöriga förändring af
förvaltuingens af Sjöärenderna protokoll för den 49
Januari 1837, hvilken förändting, efter hvad Gref-
ven nogsamt haft sig bekant, varit emot sannin-
gen och verkliga förhållandet stridande, samt följ-
aktligen, hvad honom rörer, kunnat anses innefat-
ta ett i embetet begånget brott af den beskaffen-
het, som i 8 Kap. 2 S Missgerningsbalken om för-
mäles; men då Grefve Cronstedt enständigt förne-
kat, att han meddelat någon befallning om eller
ens afvetat den med protokollets förändring vid-
tagna åtgärd, och således icke är i detta afseende
om brottslighet fulleligen öfvertygad; kan jag ej
heller yrka, att han för sådant brott bör sakfällas;
hvilket till Eder Kongl. Maj:ts Nådiga pröfning i
underdänighet hemstäldt varder.
Vid härefter återtagen granskning af sjelfva huf-
vudmålet, eller Contre-Amiralen Grefye Cronstedts
åtalade förfarande med det af Eder Kongl Maj:t i
Nåder fastställda reglemente för Flottan, uppstår
fråga huruledes detta förfarande, hvaröfver Eder
Kongl. Maj:t redan på det mest bestämda sätt ut-
talat dets höga ogillande, bör till beskaffenhet och
påföljd, enligt gällande lagar bedömas.
I sådant afseende och efter att hafva uti min
underdåniga ansökning om kallelse å Grefve Cron-
stedt och Förvaltningens ledamöter till svaromål i
denna sak, antydt, att Grefve Cronstedts förfa-
rande innefattar en lika oförsynt som ansvarsfull
förbrytelse emot Eder Kongl. Maj:ts nådiga bud och
befallningar, den der möjligen ledt eller kunnat
leda till äfventyr och i allt fall medfört menliga.
påföljder, dels genom det obehörigen förändrade
reglementets utdelning och någon tid bibehållna
efterlefnad, dels derigenom, att dess nödig befunna
omtryckning vållat icke blott ytterligare kostnad,
utan äfven uppehåll med denna stadgans promul-
gation, har jag, vid sakens fullföljd, vidare i un-:
derdånighet anmärkt, att sedan detta af Eder Kongl.
Maj:t i nåder fastställda reglemente, såsom en till
vederbörandes efterrättelse stiftad administrativ lag,
kräfver helgd, till dess det varder af Eder Kongl j
Maj:t sjelf upphäfvet eller ärdradt, hvarje på annat
sätt, vare sig antingen af den embetsmyndighet
gemensamt eller någon af dess medlemmar, åt
hvilken denna handling, för ombesörjande aftryck-
ningen deraf, blifvit anförtrodd, eller ock af en-
skild person företagen och verkställd förändring af
samma reglemente borde anses, om än inskränkt
till blotta ordställningar, otillbörlig, men, om den
i någon mån vore hufyudsaklig eller stridande emot
ett redan befintligt stadgande, innefatta en gerning,
den lagen, såsom brottslig, förbjuder och bestraf-
far: att icke destomindre och ehuru Eder Kongl.
Maj:t endast anbefallt Förvaltningen de åtgärder,
som för, kungörande af det i nåder stadfästade rte-
glementet varit nödiga. Grefve Crancetedt likväl, i