MM SSP vat An PPM TASUMV FI VYVAVI) VIA MM MISSVY hvad Grefve Cronstedt angår, förekommit, att, ehu ru han bestridt sig hafva anbefallt denna åtgärd Grefven likväl icke gittat bestämdt förneka de öfri ge af Holm, i afseende derå uppgifna omständighe ter, utan allenast undandragit sig att ingå i förklaring; öfver de vigtigaste ibland dem, genom ett föga trolig förebärande, att förhållandet i dessa delar undfalli hans minne; att imedlertid, i följd af Grefvens er kännande, att hafva sökt och erhållit den upplysning att i Förvaltningens redan justerade protokoll för der 19 Januaril ingen anteckning funnits om reglementets återsändande till Krigs-Expeditionen, der ringa trovärdighet, som eljest kunnat lemnas å bans föregifvande, att den af honom meddelade be. fallning skulle hafva inskränkt sig dertill, att kon. ceptet till hans underdåniga memorial borde vid protokollet biläggas, destoheldre mäste alldeles försvinna, som orimligheten af en handlings biläggande vid ett protokoll, deruti ingenting om en sådan bilaga förmäles, visar sig lika uppenbar som oemotsäglig; och ändtligen att Kanslisten Holms utsago, om den af Grefve Cronstedt honom lemnade föreskrift, att i protokollet införa hela den paragraf, hyarom nu är fråga, blifvit i så måtto bekräftad, som Kamereraren Kålberg, på vittnesed hörd, intygat sig hafva sett en med Grefvens handstil skrifven handling, i öfverensstämmelse med hvars innehåll den i protokollet befintliga anteckningen blifvit af Holm uppfattad; alltså och vid tillika fästad uppmärksamhet, dels å Grefve Cronstedts med sjelfva reglementet vidtagna lagstridiga åtgärd, ifrån följderna hvaraf han otvifselaktigt velat söka skydd uti en långt efteråt gjord anmälan om denna åtgärd, medelst hans föreburna underdåniga memorial, och i hvilken afsigt ej mindre memorialets biläggande vid förvaltningens protokoll för en tidigare dag, än äfven den, med afseende derå, i samma protokoll skedda förändring, så vida den må kunna Grefven tillräknas, lika otvifvelaktigt ägt rum, dels ock å det af förvaltningens ledamöter uppgifna och af Grefve Cronstedt erkända förhållande, att de förre, med undantag af Kammarrådet Widin, som likväl endast biträdt Grefvyen med renskrifning af hans underdåniga memorial, först den 22 Februari erhållit underrättelse om memorialet och dess biläggande vid förvaltningens protokoll, om hvars innehåll i nu anmärkta del förvaltningens samtlige ledamöter derförinnan saknat all kännedom; finner jag, i betraktande af allt detta, Contre-Amiralen Grefev Cronstedt vara med bindande liknelser, som åtminstone utgöra halft skäl, besvärad, att, med begagnande af den myndighet hans innehafde förmanskap möjligen kunnat medföra emot en underordnad tjensteman, hafva, sig sjelftill åsyftad nytta, anbefallt och föranstaltat om den af Käanslisten Holm verkställda och efter hans förmenande behöriga förändring af förvaltuingens af Sjöärenderna protokoll för den 49 Januari 1837, hvilken förändting, efter hvad Grefven nogsamt haft sig bekant, varit emot sanningen och verkliga förhållandet stridande, samt följaktligen, hvad honom rörer, kunnat anses innefatta ett i embetet begånget brott af den beskaffenhet, som i 8 Kap. 2 S Missgerningsbalken om förmäles; men då Grefve Cronstedt enständigt förnekat, att han meddelat någon befallning om eller ens afvetat den med protokollets förändring vidtagna åtgärd, och således icke är i detta afseende om brottslighet fulleligen öfvertygad; kan jag ej heller yrka, att han för sådant brott bör sakfällas; hvilket till Eder Kongl. Maj:ts Nådiga pröfning i underdänighet hemstäldt varder. Vid härefter återtagen granskning af sjelfva hufvudmålet, eller Contre-Amiralen Grefye Cronstedts åtalade förfarande med det af Eder Kongl Maj:t i Nåder fastställda reglemente för Flottan, uppstår fråga huruledes detta förfarande, hvaröfver Eder Kongl. Maj:t redan på det mest bestämda sätt uttalat dets höga ogillande, bör till beskaffenhet och påföljd, enligt gällande lagar bedömas. I sådant afseende och efter att hafva uti min underdåniga ansökning om kallelse å Grefve Cronstedt och Förvaltningens ledamöter till svaromål i denna sak, antydt, att Grefve Cronstedts förfarande innefattar en lika oförsynt som ansvarsfull förbrytelse emot Eder Kongl. Maj:ts nådiga bud och befallningar, den der möjligen ledt eller kunnat leda till äfventyr och i allt fall medfört menliga. påföljder, dels genom det obehörigen förändrade reglementets utdelning och någon tid bibehållna efterlefnad, dels derigenom, att dess nödig befunna omtryckning vållat icke blott ytterligare kostnad, utan äfven uppehåll med denna stadgans promulgation, har jag, vid sakens fullföljd, vidare i un-: derdånighet anmärkt, att sedan detta af Eder Kongl. Maj:t i nåder fastställda reglemente, såsom en till vederbörandes efterrättelse stiftad administrativ lag, kräfver helgd, till dess det varder af Eder Kongl j Maj:t sjelf upphäfvet eller ärdradt, hvarje på annat sätt, vare sig antingen af den embetsmyndighet gemensamt eller någon af dess medlemmar, åt hvilken denna handling, för ombesörjande aftryckningen deraf, blifvit anförtrodd, eller ock af enskild person företagen och verkställd förändring af samma reglemente borde anses, om än inskränkt till blotta ordställningar, otillbörlig, men, om den i någon mån vore hufyudsaklig eller stridande emot ett redan befintligt stadgande, innefatta en gerning, den lagen, såsom brottslig, förbjuder och bestraffar: att icke destomindre och ehuru Eder Kongl. Maj:t endast anbefallt Förvaltningen de åtgärder, som för, kungörande af det i nåder stadfästade rteglementet varit nödiga. Grefve Crancetedt likväl, i