hade nemligen blifvit uppgifvet, att endast några få
lispund hö funnits i ladan.) Vidare bekräftades,
genom hushållerskan Barks och huspigan Eklunds
sammanstämmande berättelser, att Hr Lommerin,
vid sitt besök å Älta Tisdagsmorgonen icke upp-
gifvit sig vara ute i tjensteärenden. Enligt deras
berättelser, hade dervid så tillgått, att Lommerin
först knackat på fönsterluckan till berörde vitt-
nens rum och blifvit insläppt, då Lommerin för
dem berättat, att han af en händelse farit förbi
ladan och hört flera personer tala derinne, hyarföre
Lommerin trott, att det vore röfvare i ladan, hyil-
ket Lommerin äfven uppgaf för Hr Levin, som ge-
nast kommit ut ifrån sin sängkammare. Yutterli-
gare hade Lommerin för Hr Levin berättat, att
han gått in i ladan tillika med en annan karl
(utan att likväl säga hvilken denne varit), som dervid
fått ett slag i hufvudet; att Lommerin derefter frå-
gat, hvilka personer voro inne i ladan, och, då
han derå icke erhållit något svar, skjutit på dem.
Hr Levin hade då underrättat Lommerin, att det
var hans folk, som funnos i ladan, och frågat honom,
om någon af dem blifvit skadad; dertill Lomme-
rin svarat: att de finge skylla sig sjelfva då de
icke svarade. Hr Levin hade då bedt Lommerin
skynda tillbaka och förekomma allt handgemäng.
Hr Levins tjenstefolk fingo, på grund af 17 Kap.
7 8 RättegångsBalken, med ed fästa sina vittnes-
mål, hvarigenom äfven upplystes, att Hr Levin vid
tillfället betygat sin ledsnad öfver karlarnes miss-
handling och anordnat om läkemedel åt vaktmästa-
ren Carlsson.
MMM — np j nin