Viterligare detaljer, rörande dråpet vid Altan. Vid den sistlidne Thorsdag företagna protokoll: justeringen i detta mål, uppgaf Inspektor Lomme rin, angående det skott, som han sagt sig hafy afskjutit i riktning af Alta sjö, att han ej med sä kerhet kunde säga, om det kanske gätt in åt la dan. Sedan ordföranden, under erinran att Lom merin bestämdt måste veta, hvad han företog sig flere gånger uppmanat honom att lemna ett mer bestämdt svar, svarade han först, catt det kund hända, sedermera, aatt han trodde, och slutli gen, catt han medgjaf, att han aflossat skottet inå ladan, föregifvande likväl, att det skett utan någo afsigt och endast derföre, att han, i anseende til det vid tillfället rådande mörkret, blef intagen a fruktan och häpenhet, då han fick höra, att fler personer funnos inuti ladanp. HofRätts vice Notarien Hr Frykman, hvilke åtföljde Hr Levin, såsom biträde i rättegången invände emot domstolens behörighet, att, då In spektor Lommerin och de båda Tullvaktmästarne vid det förefallna uppträdet, icke anmonserat sig vara stadde i tjensteärenden, ansåg Hr Frykmar detta mål, uti hvad detsamma rörde dråpet å Vakt. mästaren Carlsson, icke kunna upptagas af annar domstol än den, inom hvars jurisdiktion dråpe blifvit begånges. Denna invändning, hvilken a Hr Advokat-fiskalen Lagerlöf och Hr Lommerin: ombud, Hr Häradshöfdingen Bellander, bestriddes blef likväl, genom utslag, ogillad och RådstufvuRätten förklarade sig, med stöd af 49 af 4832 års Förordning, behörig att upptaga målet, på der grund, att angifvelsen rörde väld emot tullbetjening. Rörande den omständigheten, att Hr Levin skulle hafva, uti en trappa till karaktersbyggnaden å Ala gård, tilldelat Carlsson ett slag med handen, upplystes genom tvenne af Hr Levins tjenstefolk, att då Hr Levin tillfrågat Carlsson, hvilka de voro, och Carlsson derpå icke lemnat något svar, hade Hr Levin gifvit Carlsson ett ganska lindrigt slag med flatsidan af högra handen, som deraf blifvit blodig. Hr Levin förmälte denna uppgift i så måtto vara oriktig, att då Carlsson setat med nedsänkt hufvud och icke velat besvara Hr Levins råga, hvilka de voro, hade Hr Levin, i afsigt att å se Carlssons ansigte, endast tagit i hufvudet och upplyft detsamma, hvarvid Hr Levin blifvit något blodig. Hr Levin tillade derjemte, att han vore 1lldeles oförmögen att med högra handen gifva nåot slag, emedan han en lång tid förut, genom nerfslag, blifvit besvärad af lamhet i högra sijan och armen, hvilken ännu fortvarade. Flera af Hr Levins tjenstefolk vitsordade äfven, utt hö blifvit 2:ne nätter före uppträdet ifrån den ner omförmälda ladan olofligen tillgripet och bortördt, äfvensom att Hr Levin, både Måndagen och Tisdagen på morgonen, sedan den ohyggliga hänlelsen inträffat, sysselsatt några af sina arbetare ned att utur ladan bortföra höet. (Å motsidan