(ch alvd UC lastc Standen ch CeCPrsatltning Ior hvad lyckan ger de högre. I synnerhet är detta ganska ofta fallet med de musikaliska anlagen, hvilka merendels i rikaste mått fallit på de eljest armast lottade. Markis de Corcy, direktör för H. M:t konung Ludvig XV:s hofkapell och spektakler, är nära att falla i sin beherrskares onåd, för det han ej kan ge Castor och Pollux, emedan en hertiginna fått makt med en af sångarena och en magkramp med den andre. Konungen ger markisen det rådet att fara omkring landet och bland dess söner åt sig utsöka goda röster. Stadd på en sådan resa, träffar markisen i byn Lonjumeau en poI stiljon, en Adonis bland byns manliga befolkning och en näktergal bland postiljoner. Denne har väl nyss blifvit vigd med den unga och täcka Madelaine, och bruden väntar honom under hemmets trefliga tak; men markisen föreIspeglar honom likväl den lysande bana, som lväntar honom och lyckas att enlevera honom l -—-e Mw MW AP Av oe — från sin hustru och sina hästar. Den unga bruden blir, vid underrättelsen härom, som sig bör, förtviflad och faller, efter loflig teatersed, afdånad i bysällskapets armar. Naturligtvis vaknar hon likväl ur sin svimning, och det enI klaste hade nu varit, att taga sig posthästar, Ifara efter den flyktige mannen och göra sina rättigheter till honom gällande. Det gör hon äfven, men hon tar en liten krokväg, far till Isle de France, ärfver der en tant, och som Iresan är lång och utredningen af ett arf vidTlyftig, så åtgå tio år, innan hon hinner efter. Hon uppträder nu under namn af fru de Latour och förtjusar helt och hållet markisen, som fråntagit henne hennes man. Hon bämnas nu på honom med att fråntaga honom förstånd och sinneslugn. Hon förmår honom sålunda Jatt hemma på hennes slutt tillställa en serenad, som skulle utföras af operans sujetter och främst deribland af den stora sångaren Saint Phar. Den är ingen annan än den fordne postiljonen Chapelou, som nu intar alla karlar med sin röst och alla fruntimmer med sin figur. Me:delaine har flera gånger skrifvit honom till under sitt verkliga namn, men utan att få svar. Så mycket lyckligare har hon deremot varit under det antagna namnet. En eröfring af en ung, skön fru har alltid något lockande, och att denna fru är ägarinna af ett slott, minskar för ingen del behaget deraf. En operasångare är känslig derför, så väl som någon annan, och )S. Phar är således genast färdig att gå in på det giftermålsförslag, som göres honom af fru de Latour. Han finner väl, att hon liknar Å hustru, men fäster intet annat afseende på denna likhet, än att den ökar bans benägenhet för partiet. En liten betänklighet är HNkväl dervid: hans första äkta band, som ännu icke är upplöst. Ett tvegifte är litet äfventyrligt och han faller derföre på det förslag, att låta en af sina kamrater ikläda sig en prestmans skepelse och förrätta vigseln. Igenom en ar dessa fatala händelser, som stundom tilldraga I sig på teatern, beger det sig likväl så, att markisen råkar höra hans öfverläggning härom med sin förtrogne, den fordne bysmeden Biju, nu korist vid operan, under det briljanta namnet: Alcindor. Han skyndar att underrätta fru de Latour om den ovärdiga snara, hvari hon är nära att falla, och hon vidtar, som man lätt kan tänka, motanstalter för att bedraga bedragaren. En verklig prest anskaffas och vigseln blir sålunda fullkomligt laglig och bindande. Det var just detta markisen ville. Han anklagar S. Phar för tvegifte och låter arrestera honom, jemte hans medhjelpare. Lyckligtvis är. det icke så farligt att gifta sig två gånger med en och samma, men den flyktige mannen blir emedlertid rätt duktigt plågad; just under det han väntar på den sednare bruden, har hon nemligen påklädt sig sin vanliga kostym såsom : Madelaine, och inkommer i det mörka rummet ! med ett par ljus, i egenskap af kammarjungfru hos Fru de Latour. I den låtsade häpnaden, It att här möta sin man och i honom se Fru de! u Latours brudgum, släppar hon båda ljusen, och lb b får härigenom tillfälle, att i mörkret fortsatt spela I 2 den dubbla rollen af frun och kammarjungfrun, af hvilka den sednare från den förra reklamega rar sin man, och Frun naturligtvis blir ytterst uppbragt öfver hans trolösbet och bedrägeri, a under hvilket allt S:t Phar befinner sig i en ! dödlig pina. Slutligen uppdagas dock sammanK hanget. Fru de Latour visar sig i sin enda I j 1 J ö g r 1 t L a r d s fö 8 n f r