ala llalllstalbiladct, MTAIAVI 2 28 200 seende. Ar — AA AA DANSK JURNALISTIK. Att en politisk regeneration börjat sitt förbe. redande arbete inom Danmark, har länge latit si; förspörjas; alt den småningom framskrider röjer sig dagligen. Långvariga missöden, hvyariblanc nationalvälinågans mer än en gång inträffade bankrott, med deraf följande skuldsättning! och svaghet, hafva låtit Danmarks folk känna behof.vet al förbättringar. Tiden, andra länders efterdömen och yttranderättens utvidgning hafva utvecklat denna känsia till tanke och handling för behofvets afbjelpande. Tecknen till en såadan regeneration äro deciderade, och om den, såsom man bör önska och hoppas, får 1 oafbrutet lugn utveckla sig, skall den för oss blifva ganska lärorik. Våra vänner på andra sidan Sundet börja detta arbete sednare än vi; men det är sannolikt nog, att de hasta förbi oss och fortare än vi få sitt stora verk fullbordadt. Osuständigheterna äro i de båda länderna mycket olika. Sverige började med en revolution och lade grunden i ett ögonblick, då icke fasthet utan skyndsamhet var dagens lösen; man inkilade några stenar här och der i dea gamla grundmuren, och lät hela öfverbyggnaden, personer, grundsatser och en, under många hundra år, bopgyttrad lagstiftning sta qvar; slutstenen, den så högt beprisade slutstenen, var till form och gryt så helt och hållet lik den i anseende till vissa ställningar och förhållanden bortkastade, att den ene passat lika väl som den andre. Den första känslan nationen erfor i den maya boningen blef derföre, att denna var trång och otreflig, äfven för de bättre logerade; den första sansade tanke efter flyttningsruset, att der behböfde, såsom de 44 kanonsluparne, undergå danedhuggning till svår reparation;w men revolutionen var förbi; den hade gifvit det gamia förläning på bufvudvåningen och detta låter ej obligera sig, att flytta derutur. Annorlunda är förhållandet i Danmark: ingen revolution, ingen fiende vid gränsen tvinga till brådstörtade åtgärder, och ingen seklergammal korruptionskonst lägger sina snaror för de män, som skola gifva utkastet till en ny statsbyggnad. Danmarks thron innehafves af en gammal regentslägt, hvilken, om än tillgifven föråldrade åsigter, likväl genom ett mer än vanligt familjert förhållande till folket, bhfvit vand att betrakta sig som dess medlem, mera än dess herrskare, och ej lägger någon vigt på att sägas hafva med sin kraftfulla arm återeröfrat landets förforade ära. Danska folket, om än till utseendet uteslutet från deltagande i de offentliga angelägenheterna, har deremot framför månget annat ägt den fördelen, att dess moralitet och fosterlandskänsla blifvit mindre enerverade af korruptionen och de nådiga eller underdåniga talens snömos. Dess ringare antal, dess sammeanträngdhet, dess litterära och sociala kommers, samt dess redan omnämnda familjera förhållande till regentslägten hafva imedlertid tillåtit det att följa, om ej deltaga, i de offentliga ärenderna och då regeringen nu sett sig föranJåten, att, anlita dess råd, har hon funnit dess krafter starkare, än man af deras inskränkta verkningskrets kunnat hoppas. ) Danmark kan derföre gifva sig en rationell statsförfattning, om ick? på en gång åtminstone efterhand, medelst in!äggandet af en rationell princip, en till oafbruten utveckling syftande riktning uti de reformer landet beslutar. Att tanken på sådane reformer icke äro främmande för vära nabor, torde följande resumt ur en artike! i Kjöbenhavnsposten ådagalägga. Den har till öfvwerskrift: daDet verkliga deficit, och innefattar egentligen en exposition af en utaf Kapten Tcherning utgifven skrift om danska försvarsväsendet, hvilken med anledning af den i Danmark så mycket omhandiade statsbristen och längtan efter besparingar, söker visa, att andra och betänkligare brister finnas, förutan hvilkas afhbjelpande den företnämndas hvarken är möjligt eller mycket båtande. Det är väl, yttrar författarn, att allmänheten vändt sin håg till en sparsam hushållninz med statsmedlen, såsom ett nödvändigt vilkor för införande af jemnvigt mellan utgifter och intägter; men statsfinansernas årliga undervigt är icke det verkliga deficit,. Befunne sig staten i en säker och naturlig ställning, och nationalvälmågan i en jemn utveckling, så skulle en ffa an Ilahalane Am året AM den än vore