cirkulär och infordrat följande uppgifter:
1) På de församlingar, som äga stående sko
lor med skolhus och lärare, med uppgift :
församlingens namn, folkmängd och längsta ut
sträckning; året, då skolan bildades; skolan:
organisation, undervisningssätt och läroämnen
antalet af barn, som begagna skolundervisnin-
gen, och huru länge hvarje barn i medelta
bivistar skolan; antalet af lärare och deras 1ö-
nevilkor; sättet, hvarpå dessa sednare utgöra:
och skolans underhållskostnader bestridas, om
helt, eller till större eller mindre del, al stats-
medel, eller af för viss tid anslagna enskilt
gåfvo-medel, eller testamentariska donationer,
eller genom församlingens årliga bidrag, eller
genom afgäld af skolbarnen; börandes beloppet
i hvarje särskilt fall uppgifvas.
2) På församlingar utan stående skola och
skolhus, men med ständig lärare och ambula-
torisk eller rotvis undervisning, vid hvilka äf-
ven beloppet och beskaffenheten af lärares lö-
ner böra uppgifvas.
3) På församlingar, som sakna både stående
skola och ständig lärare, med upplysning om,
huru undervisningen der bestrides.
Slutligen böra konsistorierna yttra sig om
närvarande folksundervisnings brister, samt, med
afseende på lokala förhållanden, uppgifva sät-
tet och medlen för deras afhjelpande. Dessa
upplysningar böra sednast den 4 nästkommande
Augusti vara ingifne.
Denna åtgärd ger anledning att sluta till, att
Regeringen börjat tänka på en reform och ut-
vidgning i folkundervisningen, ehuru det icke
är möjligt att döma till denna syftning annat
än gissningsvis, då några grundsatser i detta
ämne aldrig genom regeringens organer hvar-
ken på riksdagarna eller inom pressen blifvit
uttalade, utom i Svenska Minerva (som lik-
väl icke torde helt och hållet erkännas af den
nuvarande regeringen) emot folkundervisningen.
Latom oss imedlertid hoppas, att det må blif-
va någon annan påföljd af denna, än af de mång-
faldiga dylika preliminäråtgärder med upplys-
ningars infordrande, som ofta förut vidtagits,
utan påföljande resultat; ty så tacksam natio-
nen skulle vara för en verklig omsorg af re-
geringen härutinnan, så vådligt är det att fram -
kalla förkoppningar, om de icke äro ämnade att
realiseras.
Men ehvad regeringen ställer sitt mål hög-
re eller lägre, skulle vi tro, att de begärda sta-
tistiska uppgifterna — och dessa anse vi för
hufvudsak, emedan projekter, i händelse rege-
ringen behöfver sådane, icke lära uteblifva —
kunnat kompletteras med åtskilliga i cirkuläret
måhända afsedda, men ej uttryckligen nämnda.
Af sådane erinra vi oss nu lärarnes bildning,
ålder, fordna yrke och sättet huru de antagas;
presterskapets omedelbara deltagande i under-
visningen, hvilket, som man vet, är ganska oli-
ka och merendels varierar; undervisningens ef-
fekt eller hur långt lärjungarne i allmänhet
hinna i färdigheten att läsa och skrifva; de
vuxna personernas färdighet i läsning och skrif-
ning, hvaraf man på en gång slutar till den
hittills varande undervisningens qvalitet och
till behofvet för framtiden, samt slutligen i hvad
mån hågen för läsning är utbredd, hvilket bäst
torde uttryckas genom uppgift å de böcker, som
i församlingen begagnas eiler om vi så få säga
konsumeras.
Visserligen kan någon liten osäkerhet in-
smyga sig 1 dessa och dylika upplysningar; men
det förblifver i alla fall alltid en egen, al men-
niskokännedom och faktisk erfarenhet beroen-
de konst att rätt kalkylera värdet af de upp-
gifter, man från sina underlydande mottager, och
då n. v. föredragande för ecklesiastikärender äger
praktisk bekantskap med ämnet, bör man icke
vara betydligt blottställd för missräkning. Dess-
utom är en kontroll möjlig dels genom upp-
gifternas offentliggörande, dels genom infor-
drande af andra civila autoriteters utlåtande,-
bland hvilka magistraternas och borgerska-
pens äldsta lämpligen kunde tillitas för stä-
derna.
RNE
Efter ett eller par års hvila återsåg publi
ken i Måndags Trettio år af en Spelares Lef-
nad. Denha på effektscener så rika meladram