LITTERATUR.
T följd af ett i förra veckan gifvet löfte,
anse vi oss skyldige att, åtminstone i korthet,
återkomma till den då 1 förbigående omnämnda
skriften: Om den konstitutionella monarkiens
natur, innefattande ett slags kritik öfver Hr
Geijers afhandling om samma ämne i Littera-
turbladet. Vi hafve sedermera, äfven af den
serskilda anledningen, att någon tillvitat oss att
hafva gifvit ett orättvist omdöme om denna
skrift, noga och flera gånger genomläst dess in-
nehåll, och det är utan tvifvel, att man deruti
finner nedlagd mycken både historisk kunskap
och renhet i viljan, som förtjena allt loford.
äfvensom Författaren genom flere antydningar
synes tillkännagifva, att han ingalunda är någon
försvarare af absolutismens läror. Så t. ex. yt-
trar han sig emot ståndsrepresentationen, såsom
en ensidighet. Men sjelfva arhetets redaktion
har i alla fall, som vi tro, det hufvudfelet, att
begreppen ingalunda äro tWtillräckligt bestämda
och formulerade, utan alltsammans synes mera
ett poetiserande med ämnet. Både den ena och
den andra af dessa satser torde bäst kunna å-
dagaläggas genom några citationer. Se här t.
ex. en af Förf:s hufvudsatser:
cÖnskar man slutligen en kort förklaring, huru-
vida Anmärkaren, i den vigtiga frågan om agrund-
satsen för allt konstitutionellt regemente, för allt
civilt framspridande m. m., kan, med Litt,-Bla-
dets förf. instämmande, grunda allt sådant på aden
fria rösten att kunna tadla äfven hvad man un-
derkastar sig, så nödgas vi, för att till sista stund
vara konseqventa, besva-a frågan med icke en, u-
tan tvänne raka motsatser. — Den första grunden
för allt konstitutionellt regementes bestånd ligger
då, säga vi, i den fria rösten att kunna prisa
hvad man underkastar sig. — Förmågan af er-
känsla, af lof och pris, af enthusiasm för allt ädelt,
godt och sannt, är lifvet och själen i all humani-
stisk bildning; och i ett riksregemente, som visat
sig vara en monarkisk aristokrati, helt och hållet
ppburet af fri lydnad, förstår man, vid närmare