strandboernes effekter. Sedan på Afrikas norra kust, genom Fransmännens energiska mellankomst, än med vapnen i händerna, än medelst kraftig underhandling, Barbareskernes sjöröfverier upphört, utan att den skamliga tributen af Sverige och andra makter, af andra ordningen, mera behöfver äga rum, så hafva Barbaresker i Norden trädt fram, icke mindre vilda än dessa, och midt under allmän fred våldfört sjöskadade och fridsamme medborgare. Detta våid. hvilket föranledt till skarpa skotts sande, äfven mot Svenska verkställande ma tens delegerade, har blifvit begånget af ou betydligt antal invånare från ön Ösel. Man har inhemtat af Statstidningen, att anmälan härom skett genom vårt kabinett hos ryska regeringen, för att utverka ersättning al de brottslige och dessas laga bestraffaing. Ett gynnande svar har visserilgen följt, och man bör hoppas, att den försäkran, detsamma innefattar, skall vara allvarligare och mera leda till verkställighet, än fordom vid dylika fall deyernas i Algier, Tunis och Tripoli. Likväl, med den kraft och bastighet, som vanligen röja sig i den kejserliga regeringens åtgärder, aätminstone i vissa hänseenden, synes den utlofvade rättvisan nog länge dröja. Kanske hade det ej varit ur vägen, om de lidande, antingen genom enskilde, eller af deras respektive regeringar tillsatte ombud, vid vederbörande exekutionsställen och domstolar fått bevaka deras rätt och kontrollera dessa myndigheters tillgöranden. Af en autokrati, så stor och mäktig som Rysslands, borde man ock vänta sig, att kraftiga och ändamålsenliga förfoganden skulle vidtagas, till förebyggande af så skändliga och vårt hyfsade tidehvarf ovärdiga företag som i Oselboernes; och då en kejserlig örlogsflotta, af ett betydligt antal linieskepp, fregatter och mindre krigsfartyg, hvarje år kryssar i Ostersjön, samt, i anseende till anställda mätningar och pejlingar, kejserliga marinen för ingen del bör vara mera okunnig vm anfallspunkterne på våra kuster, än de Öselska sjöröfrarne, så torde de öfvade örlogskryssarne icke bättre uppfylla sin bestämmelse, under ett lyckligt fredstillstånd med en mycket vänskapsfull grannstat, än att hindra sina kära landsmän från att oroa denna stats sjöfart och sköfla dess stränder, hvarigenom ock en viss skuggsida, om än indirekt, skulle afvändas från Rysslands nu varande ärofulla regering. Märkvärdigt är för öfrigt, att sedan någre af sjöröfrarne blifvit gripne på Svensk botten, Konungens Befallningshafvande 1 Wisby lärer aflemnat dem till ryske konsuln derstädes, för att befordras till ansvar. Man skulle likväl tycka, att brott, föröfvadt på Svenskt område, borde beifras och dömas af Svenska autoriteter. Genom den sista för Persien förnedrande freden med Ryssland fingo ryska konsuler rättighet, att inom Schackens territorium, i Caspiska hafvets hamnar, fungera såsom domare i hvarje brottoch tvistemål, der Rysk undersåte blifvit invecklad. Det är ej att föreställa sig, att i Sverige en dylik rättighet, icke grundad på fredsfördrag, skulle sjeifmant öfverlåtas åt en främmande embetsman. Så långt har väl ännu icke Svensk sjelfständighet, relatift till öster, sjunkit. Måhända hafva vi dock ej sett sakerna i deras rätta ljus eller torde vi missförstått uttrycken i berätteisen. — — LITTERATUR.