strandboernes effekter. Sedan på Afrikas norra
kust, genom Fransmännens energiska mellan-
komst, än med vapnen i händerna, än medelst
kraftig underhandling, Barbareskernes sjöröfve-
rier upphört, utan att den skamliga tributen
af Sverige och andra makter, af andra ordnin-
gen, mera behöfver äga rum, så hafva Barba-
resker i Norden trädt fram, icke mindre vilda
än dessa, och midt under allmän fred våldfört
sjöskadade och fridsamme medborgare. Detta
våid. hvilket föranledt till skarpa skotts -
sande, äfven mot Svenska verkställande ma
tens delegerade, har blifvit begånget af ou
betydligt antal invånare från ön Ösel. Man
har inhemtat af Statstidningen, att anmälan
härom skett genom vårt kabinett hos ryska
regeringen, för att utverka ersättning al de
brottslige och dessas laga bestraffaing. Ett
gynnande svar har visserilgen följt, och man
bör hoppas, att den försäkran, detsamma inne-
fattar, skall vara allvarligare och mera leda till
verkställighet, än fordom vid dylika fall de-
yernas i Algier, Tunis och Tripoli. Likväl, med
den kraft och bastighet, som vanligen röja sig
i den kejserliga regeringens åtgärder, aätmin-
stone i vissa hänseenden, synes den utlofvade
rättvisan nog länge dröja. Kanske hade det ej
varit ur vägen, om de lidande, antingen genom
enskilde, eller af deras respektive regeringar
tillsatte ombud, vid vederbörande exekutions-
ställen och domstolar fått bevaka deras rätt
och kontrollera dessa myndigheters tillgöran-
den. Af en autokrati, så stor och mäktig
som Rysslands, borde man ock vänta sig, att
kraftiga och ändamålsenliga förfoganden skulle
vidtagas, till förebyggande af så skändliga och
vårt hyfsade tidehvarf ovärdiga företag som i
Oselboernes; och då en kejserlig örlogsflotta,
af ett betydligt antal linieskepp, fregatter och
mindre krigsfartyg, hvarje år kryssar i Oster-
sjön, samt, i anseende till anställda mätningar
och pejlingar, kejserliga marinen för ingen del
bör vara mera okunnig vm anfallspunkterne på
våra kuster, än de Öselska sjöröfrarne, så tor-
de de öfvade örlogskryssarne icke bättre upp-
fylla sin bestämmelse, under ett lyckligt freds-
tillstånd med en mycket vänskapsfull grannstat,
än att hindra sina kära landsmän från att oroa
denna stats sjöfart och sköfla dess stränder, hvar-
igenom ock en viss skuggsida, om än indirekt,
skulle afvändas från Rysslands nu varande äro-
fulla regering. Märkvärdigt är för öfrigt, att
sedan någre af sjöröfrarne blifvit gripne på
Svensk botten, Konungens Befallningshafvande
1 Wisby lärer aflemnat dem till ryske konsuln
derstädes, för att befordras till ansvar. Man
skulle likväl tycka, att brott, föröfvadt på
Svenskt område, borde beifras och dömas af
Svenska autoriteter. Genom den sista för Per-
sien förnedrande freden med Ryssland fingo
ryska konsuler rättighet, att inom Schackens
territorium, i Caspiska hafvets hamnar, fungera
såsom domare i hvarje brott- och tvistemål,
der Rysk undersåte blifvit invecklad. Det är
ej att föreställa sig, att i Sverige en dylik
rättighet, icke grundad på fredsfördrag, skulle
sjeifmant öfverlåtas åt en främmande embets-
man. Så långt har väl ännu icke Svensk sjelf-
ständighet, relatift till öster, sjunkit. Måhända
hafva vi dock ej sett sakerna i deras rätta
ljus eller torde vi missförstått uttrycken i be-
rätteisen.
— —
LITTERATUR.