Paragrafen om räntereduktionen förlorad mycket af sitt intresse genom fiuansministern förklaring, att regeringen icke ville sälla si derewmot. Han anförde, att linanserna nu vor: i den bästa ordning, att intet deticit mer egdi rum, att inkowsterna ökades och utgiftern minskades. Dettav, sade han, aär den ställ ning, hvari den närvarande ministeren lemnai statens finanser. Man kan möjligtvis hafva va rit ea otillräcklig minister, men likväl vari nyttig för landet; och om inan kan sjelf giv sig detta vittnesbörd, afträder man ulan angel från affärerna och efterlemnar sina burna et godt namn. Dessa ord gjorde uppseende, oci man anser dem som ett slags testamenie al fi nansministern, hvilken sålunda tyckes halva heslutit att i hvad fall som heist afga fran si plats. Paragrafen antogs. I den sista hade ett amendement blifvit föreslaget, som gaf deana stiroft följande lydelse: Vi äro derow öfvertygade, Sire, att den fullkvmliga samdrägten mellan statsmakterna, hvar och en verkande inom sina konstitutionella gränser, ensamt kan upprätthålla landets säkerhet och er regerings kraft. En fast och skicklig förvaltning, stödd på högsinta tänkesätt, lika så nitiskt vakande för er tirons värdighet, som för de offentliga friheternas bibehållande, är den säkraste borgen för denna medverkan, som vi så gerna egna er. Vi trygga oss, Sire, vid vara institutivners tillförlitlighet: de skola garantera så väl edra som vara rättighelier, ty vi anse för afgjordt, att den konsitusionelia monarkien på samma gång betryggar folkens frihet och staters storlet. Äfven denna paragraf antogs med 222 röster mot 213, hvarefter hela adressen likaledes antogs med 224 mot 208. Söndagen den 29 om aftonen öfverlemnades hon genom en stor deputation till Konungen, som i sitt svar hufvudsakligen höll sig vid Kammarens yttrade tänkesält för hans familj och den glädje, dess tillgifvenhet i detia fall förorsakade honom. De ministeriella tidningarne uttrycka deremot så mycket bestämdare sin belåtenhet med denna sakens utgång och med den triumf, som de fjorton dagar långa debatterna omsider tillskyndat ministeren, om hvars afgång de ännu ingenting förmäla. Oppositionsbladen lata likväl häraf icke vilseföra sig, utan påstå med full visshet, det en förändring komme: att ega rum. Dock tviflar man mycket på, om Hr Dupin skall lata förmå sig att emottaga en portfölj, helst dan redan inflyttat i Kammarpresidentens våning i Palais Bourbon. Petitionerna om valreformen hafva nu inkommit till Deputeradekammaren och blifvit hänvista till dess kommission, men hvilken med 9 röster mot 4 beslutit jatt föreslå dagordningen. Saimolikt komma de likväl alt i kammaren föranleda intressanta debatier. Hertiginnans af Wärtemberg lik har anländt till Toulon. Dess gemål har kommit till. Tuilerierna, jemte sin son. Det säges, att Drottningen af England till Drottningen af Frankrike sarifvit ett ganska rörande kondolensbref, i anledaing af Prinsessan Maries död. SPANIEN. Det berättas, att van Haien fullkomligt slagit Cabreras korps; men uppgiften derom synes ännu fordra bekräftelse. Vissare tyckes det vara, att Cabrera hotat skjuta alla kurirer, formän eller andra, hos hvilka man fann bref från tienden. Don Carlos var den 40 Jan. ännu i Azeoitia. General Narvaez har, efter manga svårigheter och faror, anländt till Gibraltar, der han med mycken distinktion emottagits af de Engelska autorileterna. Hans resa dit beskrilves som en verklig roman, och han skall för sin lyckliga framkomst halva att tacka en Fransysk sjöman vid namn Dutoit, som räddat honom, icke allenast ur vågorna, utan äfven undan Portugisarnes vaksamhet. Till Pau anlände den 44 Jan. de sista lemniagarne af Främlingslegionen, bestaende al 55 officerare och 457 underofficerare och soldater. De serskilda afdelningar, som förut, tid efter annan, årervändt från halfön, utgöra ungefär 3000 man. Detta är såiedes allt, hvad som äterstår af denna korps, hvilken från början bestod af 7000 man. Det öfriga hafva dels Carlisternas svärd, dels sjukdomar bortryckt.