toma fraser eller föregitvanden, utan på verkli
ga handlingar grundad upplysning), samt ingå
dernäst i en lang afhandling om — icke hur
dessa löften blifvit uppfyllda — utan hvad d
innebära och huru gagnande de äro. Delta be
står deri, att ingen numera skall kunna mono
polisera med här i landet mindre kända upp
finningar, samt att inländska men icke utländ
ska varor skola här i landet förbrukas, och til
detta långa kapitel hör äfven en lång och my
stisk historia om en man, 1 hvars sterbhus ma:
gjort den upptäckten, att han haft 450 L. ster
ling årlig pension från ett engelskt hus för at
här i landet skrifva afhandlingar om orimlighe
ten att lägga tull på engelska varor och förbju
da deras införsel här i landet. Alltsammar
slutar med upprepande af den försäkran, att in
dustriföreningen är mycket liberal och gjor!
mycken nytta, ehuru de såkallade liberala tid.
ningarne blifvit framskickade med vinkar om
helt annat, samt att det der kommittcens oft:
omnämnda yttrande också var mycket nyttig!
och liberalt, med hvad mera smickrande för-
läggaren till industriföreningens tidskrift kunnat
säga om sina och kamraternas opera.
Dylika puffar, af våra industriella arkanister,
från och med dem, som utbjuda cofelbara medel
mot bensår och ledvärk,, till och med den o-
förliknelige Hr Göran, som uaföresatt sig att all-
deles upphjelpa bergsmansständet,, äro någon-
ting så vanligt, att det icke väcker någons för-
undran, att förläggarn till industriföreningens tid-
skrift och öfriga visdom, liksom så många an-
dra, slutat det gamla året med en puff, för att
väcka litet uppseende hos det nya; vi låta der-
före gerna alla dessa förespeglingar om hvad in-
dustriföreningen, eller rättare dess tidskrift, vill
Gud, kommer att uträtta gälla för hvad de i
sjelfva verket äro, artigheter, dem redaktören af
tidskriften låter sägas om sig sjelf genom redak-
tören af Spegeln, och rikta våra anmärkningar
endast mot den del af puffen, som, ehuru för-
feladt, måttades åt jurymännens samveten.
Första argumentet i denna del, bestående deri,
att Aftonbladet skulle hafva oriktigt uppgifvit
föremålet för Hr v. Hartmansdorffs och med-
parters åtal, förbigå vi likväl alldeles; den åta-
lade artikeln, handlingarne i målet, ja sjelfva
dess utgång visa mer än tillräckligt hvarom frå-
gan var. — Det märkvärdiga i detta argument
är endast den omständigheten att, under det
alla publicistiska partigängare af det kotteri,
till hvilket Hr v. Hartmansdorff hör, hela som-
marn och hösten äflats att upprepa den satsen,
att i tryckfrihetsmål sjelfva faktum är en ab-
solut känd sak, så kommer nu Hr v. H:s egen
handtiangare med det påståendet, att atvisteäm-
net, i ett tryckfrihetsåtal icke kan synas hvar-
ken af den åtalade artikeln eller af anklagarens
påstående, och det är likväl från dessa, noti-
serna i Aftonbladet blifvit hämtade.
Deremot kunna vi icke låta de båda uppgif-
terna, att Aftonbladet haft en process med in-
dustriföreningen, samt att det hatar och förföl-
jer denna, passera utan anmärkning.
Hvarifrån har väl spegelförfattarn hemtat den
till öfverskrift öfver sin artikel begagnade upp-
gift, att Aftonbladet haft en process med indu-
striföreningen? Den är ju en osanning, eller rät-
tare något ännu värre. Var det väl industri-
föreningen, som uttagit stämning på ansvarige
red. af Aftonbladet, eller innehafva de herrar,
som i detta åtal deltogo, något sådant uppdrag
af föreningens ledamöter att äga indraga dessa
i ett brottmål, och förbinda dem till delaktig-
het i och ansvarighet för de svåraste och mest
.obetänkta anklagelser? En hvar inser väl, att
föreningens ledamöter aldrig lemnat och aldrig
lära komma att lemna detta uppdrag, aldramiust
åt en till tryckfrihetsåtal så benägen person som
Hr v. Hartmansdorff, men det torde ändock
hafva sin nytta med sig att de få veta, att de-
ras namn nu kollektift i Spegeln och Dagligt
Allehanda skyldra för den der opinionsyttrin-
gen, som ursprunglingen utgick från sistnämn-
de person. Detta oförstånd att omgås med namn,
tarfvar icke mindre förklaring, än händelsen
med Hr Sjöbergs, och det skall i sinom tid
blifva rätt roligt att få höra, hvarifrån Spegelns
redaktör kunnat hemta tillåtelsen att för sina
esna hugskott begagna kollektivet af så många
aktningsvärda namn, som funnits å föreningens
lista, åtminstone under första året af dess exi-
stens, om ock sedermera antalet möjligen må
hafva förminskats. (Slutet följer.)