KrigsRätten sammanträder äter i morgon Onsdag
d. 30 dennes.
Alldenstund ingen upplysning kunnat vinnas,
hvilka karlar af Södermanlands Regemente arre-
sterat Skräddaren Norell, har KrigsRätten äfven
beslutat inkalla det befäl jemte manskap af be-
rörde regemente, som merberörde natt patrullerat
i trakten af Norrbro.
———
I sammanhang med hvad vi här i korthet
meddelat angående förloppet af förhöret, och
under förutsättning att det åtminstone till en
början är kommendanten, Hr Öfverste Devel,
som, efter hans egen utsago, utfärdat orderna om
patrulleringen och arresteringarne ifrågavarande
afton, måste naturligtvis den frågan uppstå:
Då de scener, som voro en följd af dessa or-
der, passerade i allmänhetens asyn och under
sjelfva fönsterna af det kungliga slottet; då om-
ständigheterna dervid sedermeraiflere gånger varit
föremål för berättelser i officiella skrifter; då des-
sa blifvit tryckta i tidningarna; då det är en
lika bekant sak, hvilken ytterst obehaglig sen-
sation, dessa order att amarchera fram och till-
baka på bronn, i förening med den öfriga fiendt-
liga demonstrationen öfverallt väckte: har allt
detta då kunnat förblifva en hemlighet ensamt
ör Hr Kommendantens förmän, och deribland
särdeles för Hr General-Adjutanten för armten?
Har Hans Exec. Grefve Brahe, som, i egenskap
af högste befälhafvaren, skulle vara i sista hand
ansvarig för hvad som passerar inom armeen
och derföre också närmast skyldig att hålla hand
deröfver, omedelbart derefter vidtagit någon åt-
gärd att förekomma, att icke det oförståndiga
nitet fick tillfälle att förnya slika okloka och
retande mesyrer, eller hafva de följande hän-
delserna tvertom visat, att dessa mesyrer va-
rit om icke uttryckligen, åtminstone i tyst-
het giilade, och att man deraf kan bedö-
ma, i hvad mån Hr Öfverste Duevels åtagan-
de att hafva varit ensam om ordernas utgil-
vande , kan i opinionen komma de högre upp-
satte till godo? Ofver allt detta vet hvar och
en numera så fullkomligt hvad han skall tän-
ka, att det är öfverflödigt för oss, alt yttra
nagot vidare derom.
Men dessutom förekomma åtskilliga omstän-
digheter att undanrödja, innan Hr Öfverstens
förklaring lärer kunna helt och hållet antagas ;
och dessa finnas så klart utredda uti en upp-
sats i Stockholmsbladet för 1 förrgår, att vi
hellre än att med andra ord repetera ungefär
detsamma, här nedan meddela ett utdrag af
dess yttrande. Det lyder sålunda:
Hvad som nu till en början tyckes förtjena
uppmärksamhet, är Hr Kommendanten D:evels
åtagande att ha utgilvit de olagliga order, som
vid tillfället blifvit i allmänhet tillämpade. Ut-
om den besynnerliga omständigheten, att Hr
Devel inför JustitieOmbudsmannen förut förkla-
rat sig sjelf ha mottagit dessa ordres, men att
han icke behöfde närmare redogöra derför, fö-
rekommer härvid, hvad hela verlden vet, att
Hr Devel icke förde högsta befälet under den
s. k. orolighetstiden och således ej kunnat ut-
färda några allmänna befallningar, utan var den
egentligen synligt kommenderande Generalen Hr
Friherre Sixten Sparre, hvilken, förmodligen för
att kunna äga en ölversigt öfver stadens alla ho-
tade punkter, alltjemt uppehöll sig och vi tro
till och med bodde å Kongl. Slottet. Något än-
nu mer bestyrkande det förhållandet, att Hr
D:evel endast kunde ha ett underordnadt befäl,
är att en serskild Öfverkommendant finnes för
Stockholm, och vid en så vigtig tilldragelse
skulle åtminstone han haft något attsäga. Detta
allt synes böra föranleda till något tvifvel om
riktigheten af Hr Dexvels utsago, med hvilken
Krigsrätten i allt fall icke får finna sig tillfreds-
ställd, enär densamma blifvit af Öfverdomsto-
len, Krigs-Hofrätten, ålagd att förpligta Hr Kom-
mendanten Devel att ovilkorligen förete de för-
hållningsordres, han förmält sig hafva erhållit,
eller ock uppgifva och styrka af hvem dessa
ordres, i händelse de mundtligen meddelats,
blifvit utfärdade. Att således Hr Duwvel icke
undankommer vidare efterforskningar genom den
nu gifna förklaringen, det måste man taga för
afgjordt, heldst Krigs-Hofrätten, till följd af dess
redan meddelade föreskrift, omöjligt kan underlåta
tillsynen derå, att saken, så vidt ske kan, ordentli-
gen utredes. Visserligen kan det synas likgil-
tigt hvem som iklädes ansvarigheten, eller, så-
som det kallas, göres till syndabock, för de be-
a a JA I FE Fr