I förening med ryktena om spanmålsbrist och tilltänkta åtgärder af Regeringen att förekemma den, har man äfven satt i omlopp en efter allt utseende öfverdrifven berättelse om stora spanmålsuppköp i Skåne för Engelsk räkning, och på grund af denna har man sökt att forcera opinionen att bestämma sig för repeterade tvångsåtgärder, af hvilka ett förbud mot export af spanmål alternerat med ett förbud mot bränvinsbränningen. Öfvertygade, att Regeringen, i enfråga, som öfvar ett så vidsträckt inflytande på landets tvenne vigtigaste näringsgrenar, jordbruket och handeln, skall förfara med den varsamhet, erfarenheten af fordna experimenter i denna väg föreskrifver, hafva vi lemnat ryktena i fred, lika öfvertygade, att deras anledningar, i händelse de vore grundade, snart skulle röja sig i faktiska förhållanden, samt att hvad dervid angår de enorma spanmålsuppköpen i Skåne, dessa icke vore af den natur, att de icke skulle-röja sig annorledes, än i någon förtrogen korrespondents privata meddelanden. Äfven på denna väg hafva vi imedlertid sökt och erhållit underrättelser, och dessa motsäga på intet vis den föreställning, som samtidigt och säkrare inhemtas af de yttre kännetecknen, priserna, tillförseln och reqvisitionerne. Sista skörden i Skåne värderas af de handlande högre än de tre nästföregående årens, men hänföras likväl, och i anseende till missväxt å hvete och ringa afkastning af ärter, ice till rik utan, till god årgång. Då dermed emföres, först att konsumtionen på stället, der förråden voro upprymde erfordrade en betydlig qvantitet och, för det andra att skeppingen under hösten till norra orterne var ovanligt liflig, kunna de sednast noterade priserne 13 a 43 4-2 Rdr för Råg, 9 å 9 4-2 för Korn, 42 åa 43 för Ärter — hvaraf, såsom nyss anmärktes, skörden sämre — och 7 Rdr för hafra, ej anses öfverdrifna, utan tvertom vittnande för den uppgiften, att orderna från inrikes orter efter höstskeppningens slut varit färre än vanligt. Den, som känner Skånes inre handelsförhållande, vet äfven att blott en ringa del af spanmålen föres till städerna under hösten, och inse således, att den från flera håll inkomna uppgiften, det förråden hos landtmannen ännu äro högst betydliga, icke bör räknas till de osannolika. , o . . i Vär härtill lägges att rågpriset i Danmark — och detta röjer sig bland annat af den mindre spanmåilstrafiken vid rikets vestra kust, — är