försoningen gjord, men anser imedlertid för bå
de nyttigt och nödvändigt, att städse bibehåll:
den märkvärdiga katastrofen i friskt minne
samt på det nogaste efterforska och undersök:
de orsaker, som föranledt densamma, för at
om möjligt för framtiden förekomma dylik:
uppträden, som kunna medföra de farligaste
följder. Hr Falsen anser sig imedlertid upp-
fordrad att framkasta den frågan, om icke Stor-
thingen sjelfve skulle hafva grifvit någon rättvis
anledning till det missnöje med deras förhand-
lingar, som en längre tid låtit sig förmärka hos
regeringen, och som ändtligen kom till utbrot
48356; men han tillstår, att han lika litet kun-
nat utfinna någon rätlfärdiggörelse för den oti-
diga åtgärden, som han kunnat inse, huru de!
varit möjligt att draga i tvifvel Storthingets
goda vilja, dess flit och ansträngning för att
fortskynda arbetena, dess aktning för kunskap
och sedlighet, dess kärlek till konung och fä-
dernesland, samt dess fasta vilja att häfda för-
eningen ined brödrariket på den af båda par-
terna antagna grundsatsen af fullkomlig likhet
mellan båda rikena. På andra sidan, säger Hr
Falsen, felades visserligen icke villfarelser och
utsväfningar hos enskilda representanter, och han
tillägger, att han för egen del ofta varit nöd-
sakad att votera för eller emot vigtiga förslag,
hvilkas natur och följder han icke förmått fuli-
komligt bedöma; men han frågar, om det ef-
ter sakens natur kunnat förhålla sig annorlun-
da, eller om någon förnuftigtvis bör deröfver
förundra sig. sÄro vi dån, frågar han, ahär i
landet uppfödde till statsmän, att vi nu allare-
do skulle hafva insupit all statsvisdom? Eller
hvar äro de bland oss, åt hvilka det blifvit
förunnadt att offra all sin tid och förmåga en-
dast till studium af statsvetenskaperna? Jag
tror, att det ännu är för tidigt att göra en så-
dap fråga, liksom det i evighet skall blifva för
tidigt att tänka möjligheten att undgå villfarel-
er och misstag hos representanterna, vare sig
ros individe na eller alla tillhopa. Regeringen
har i det hänseendet ingenting framför Stor-
thinget; båda bestå blott af menniskor, och bå-
da måste derföre vara blottställda för att fela.
Just derföre äro i representativa stater stats-
makten delad mellan båda, på det de må kon-
trollera hvarandra inbördes, och den ena, då
behof göres, återföra den andra på rätt väg.
Hvad man deremot kan fordra af en hvar bland
dem, är att de med uppmärksamhet lyssna till
hvarandras föreställningar och villigt rätta sina
fel, så snart de hafva erkänt dem.,
De förslag till ändringar i reglementet för
Storthisgets invärtes politik, som Hr Falsen i
sitt sändebref framställer, anse vi öfverflödigt
att här återgifva, då de förmodligen blifva fö-
remål för det kommande Storthingets öfverlägg-
ningar.