Härors anse vi icke nödigt att vwvidlyftigare yta oss. Läsaren behöfver inga papekningar, för att inse, hvad mått af caffail från absolztisinens puraste läror det kan innebära att ännu tala om monarkers aförbindelse genom vänskap) såsom ett statsmotif, såsom en trygghet, en garanti mot våld eller intriger. Att politiken skuile i ringaste matto iniluenceras af personliga tycken hos de styrande, är en lära, som längt före detta är utsliten, äfven i despotiskt styrda stater, och följaktligen ännu mindre antaglig 1i konstitutionella, der dessa personliga tycken tvärtom, och det med skäl, ses med misstrogna blickar af nationen, som under allt personligt alltid anar någonting afskildt från sina intressen. Föga anatironel fördom erfordras således för att anse monarkvänskapen såsom ett otillräckligt surrogat för andra säkerheter mot en mäktig , allt inkräktande granne. Denna vänskap är möjligen stödd på ädlare grunder, än den vänskap, som existerade mellan Ryssland och de makthafvande i Sverige under frihetstiden; men den kan vara lika skadlig. ja skadligare, emedan ryssvännerna då och ryssvännerna nu stå 1 ett olika förhållande till folket. Huruvida rysshatet är en cfördoma; huru grundade Hr G:rs förhoppningar om Rysslands fredskärlek och dess aaffall, från eröfringssystemet äro; huruvida arysshatets demonstrationer, äro mer eller mindre att wumisstro,, än den optimism, som söker förgylla Sveriges politik år 1842; huru riktigt fir G. resonnerat om det tväng, som föranledde denna politik, och den vishet, som deri uppenbarar sig — se der frågor, dem vi skola söka reda i en följande artikel. TORRE RN FANTA