Stephens tala. Han talade om soidater och offict rare, rådde folket att icke frukta, ty han och soi daterne voro goda vänner; officerarne hade ofta ta git emot bref och papper från honom; soldatern hade hört honom predika, och hörde honom gerne och folket hade ingenting aw frukta från det häj jet. — Han kallade Richard Yates, en predikan som blilvit förordnad till uppbördsman för fattig skatten, den djefvulske Richard Yatrs,, och sad att han skule adö på en gyödselhöj! — Han ytt radå till de församlade, att om han bodde i Leigl så skulle han taga ett halft dussin, ett dussin elle två dussin karlar med sig och gå till uppsynings männen öfver fattigväsendet, och taga ut en upp syningsman; han skulle icke göra honom något ondi blott taga af honom rocken, västen och skjortar och skata sig ett örngått fullt al fjäder och e fierding tjära och tjära dugiigt in honom öltver he la kroppen; och då detta var gjordt, skulle han säg till honom: Gå nu till ditt bo, din djcfvul! Oc om han hade vingar och började flyga, skulle folke undra hvad slags fogel det vore. Vitnet sade, att det var med mycken ledsnad som han aflade vitnesmål emot Hr Stephens. Hai hörde sjelf till Wesleyanska methodisterne, och Ste phenss fader hade varit en meyket ansedd predi kant bland dem. Vitnet sade, att han (vitnet) äl skade alla menniskor och hatade ingen; men ha! ansåg för sin pligt att förklara, att alltsedan H tephenss ankomst till Leigh, var der mera orolig och mera missnöje bland folket, än han nånsin för ut förmärkt, och han hade bodt der i 58 år. Sedai Stephenss ankomst hade mera vapen blifvit samla de, än vitnet nånsin sett och hört omtalas. Ha visste on eller två sm djor, der de nu hötllo på at smida pikar, och han hade framlagt ett par dylika fö tjenstemännen i polisen, De voro till största delei af stål, somliga af stål och jern, 44 å 45 tum lån ga, med en skruf på ena ändan att skrufva på er stång, och de voro ganska skarpa på den spetsiga ändan. Flera personer hade blifvit hotade, att fi en pik eller kula i sig, och vitnet trodde att de var skäl nog för hvem som helst, att blifva allar merad, då man hörde, att en karl köpt ett bröd : en bagarbod och sagt till säljaren, i det han mec handen slog på en pik, som han bar vid bröstet Nästa bröd jay hemtar, skall jag hemta med der här piken. På frågor af domstolen yttrade vittnet: Det fanns fiera klubbar och sällskaper i Leigh, hvilkas ledamöter tagit ut 4 L. per man, för att, såsom det sades, köpa gevär. Han kände till exempel, att det sällskap, som kallade sig aDruiderna, hade utbetalt 4 L. till hvarje ledamot; men han kunde icke bestämdt säga, om det var för ofvan angifne ändamål. Han tillhörde en klubb, hvars kassa för sjuka ledamöters undsättning steg till 44 å 1300 L., och der hade hållits tvenne sammankomster, emedan en hop ledamöter ville taga 200 L. ur kassan, för att, såsom en person uttryckte sig, cköpa paraplyer; men en stor majoritet var emot förslaget, och äfven vittnet för sin del. Han hade anledning att tro, det afsigten var att köpa vapen. Då vittnet ytterligare examinerades af Hr Stephens, yttrade det, att Stephens hvarkon vid folkmötet, som hölls om dage, eller om natten, yttrat något om eld, eller fabriker, eller att sätta eld på fabriker, så vidt vittnet hört. Vittnet hade, sedan sista mötet hölls, sett åtminstone 400 pikar: han trodde, att det fanns en pik nästan i hvarje hus af distriktet Bedford och en ansenlig mängd i Leigh; och man såg midt på ljusa dagen, huru skärslipare slipade 8, 40 -a 20 pikar. Vittnet hade sett 4 a 200, somliga utanför husen, andra hängande vid kakelugnarne i husen, precist som Hr Stephens rådt folket att göra, alla pikarne hvassa och slipade, färdige att brukas. Det var allmänt kändt bland invånarne, att pikar smiddes i tvenne smedjor; men huru vida autoriteterna kände det, visste han icke. Genast efter Stephens arrestering afgingo kurirer med underrättelse derom från sekreteraren i Kartisternas ) förening i Manchester till nästan hvarje handtverkareförening i södra Lancashire. På de flesta ställena höllos möten, för att rådslå om det lämptigaste sättet och medlen att understödja deras anförare och ledare Stephens. Jäsningen bjand massan var förfärlig. Dagarne derefter ankommo till Manchester dels bref, dels utskickade från hvarje stad och hvarje by i södra Lancashire, och ett möte af de utskickade beramades. Brefven voro alla i samma anda, och nedanstående kan tjena såsom ett prof på deras beskaffenhet: Min Herre! Vi hafva erhållit ert bref, som underrättar oss om Hr Stephens arrestering, och ett möte hölls i följd deraf förliden afton. En enda känsla, en tanka, ett beslut, en anda lifvar oss ala Vi hafva beslutit att bistå Hr Stephens, såsom Kartisternes talangfulle sakförare, med våra penningar och med våra armar, ja med våra armar, om så behöfves. Vi vilja icke blifva uppoffrade, hvarken af Whigs eller Tories, ej heller af båda förenade. Enighet! Enighet! tillropa vialla goda radikaler. Ståndaktighet, ståndaktighet, ståndaktighet! Varen orubbliga och vid godt mod! ) Så kallas de, som arbeta för antagandet af den så kallade Folkets Karta, grundad på utvidgad valrätt, sluten omröstning och kortare parla