gagnade vördnadstulla former. — Bland de märkligaste talen i början al debatten var Hr Thiers. Han begynte med den försäkran, att han ville åsidosätta alla personligheter, emedan det ej var fråga om personer utan om saker, hvilka talade vida högre. Skulle han tala om personer, så ville han endast säga, att män, hvi!ka i brydsamma tider försvarade den allmänna ordningen, gjorde ett förtjenstfullare verk än nu. (Långvariga bravorop). aMan säger, att desse män förlora sig. Sådant är origtigt. Den som skiljer sig från en regering, hvars system och handlingssätt han anser Orig-. tiga, är derföre icke förlorad för staten. Man säger, att kabinettets motståndares hela diktan och traktan endast är beräknad på, att sjelfva inkomma i kabinettet. Härtill måste han svara, att hans opposition just börjat inom kabineitet; om han ej längre vore minister, så var det derföre, att han ej längre velat vara det. Han ägde sålunda fullkomlig rätt att granska regeringens politik oeå stämpla henne såsom småaktig, olycklig och förderflig för landets värdighet och intressen; dessa, sade talaren, äro grunderna för min opposition. Om den minister, som sagt de vigtiga orden: adet gafs en dag för motståndet och en annan dag för en annan politik, — om denna mini. star tvenne år förut sagt dessa ord och begripit dem, om hon således i enlighet dermed ändrat sin politik, så skulle jag blifvit en af dess varmaste försvarare. Ingen af de regeringar, som föregingo oss, bedömde den tidpunkt rigtigt, då man på kriget bordt låta freden följa och, sedan man försvarat ordningen, tänka på frihetens intressen. Revolutionen, som skulle reformera landet, har höljt det med ruiner. Kejsardömet, som skulle bringa oss ordning och seger, har bragt oss despotismen och slutligen nederlag. Restaurationen, som skulle försona den gamla monarkien med friheten, har genom en statskupp störtat sig sjelf. Äfven Juliregeringen, ehuru vida upplystare och moderatare än hennes föregångerska, förstod ej att bedöma den rigtiga tidpunkten. Har det nuvarande kabinettets inflytelse vetat förbältra denna regeringens tadelvärda tendens? Erinren er, mine Herrar, hvad Hr Mole gjort. Han som föreslagit oss disjunktionsoch non-revelationslagen, han skulle kunna vara chef för en regering, som förstod att hejda sig i rättan tid? Nej, hvarken han eller hans kabinett har haft nog takt, att inse rätta tidpunkten. Amnestien gals oss först omedelbart efter ett nederlag; hon var nödtvungen och kan ej bli något ämne för loford; förtjensten deraf tillhör nationen och kamrarne, som ej lemnade ministrarne något val öfrigt. — Herr Thiers visade derefter, att kabinettet trott sig i en punkt af den inre politiken efterkomma nationens önskningar, för att iden yttre kunna lemna dem ur sigte. Vise således i det inre, vacklandet från det ena partiet till det andra, och mot utlandet denna eftergifvenhet, dessa koncessioner, som förbittra landet. Man har uppskjutit de vigtigaste åtgärder, för att icke nödgas hafva besvär med deras utförande. Man har tillslutit ögonen för svårigheterna, i stället för att djerft träda dem till mötes. På detta sätt hafva vår ställnings svårigheter i det yttre förökats. (Hr Molc ropar: Nej, nej!) — Herr Thiers fortfor: eJag beundrar Konseljpresidentens mod. Om han icke vet det, så vill jag säga ministrarne; J hafven haft olyckan att uppgilva Spanien, att uppgifva Italien: J skolen kanhända äfven hafva den olyckan att uppgifva Belgien! Så långt har det kommit med Er, att J sägen till kammaren: af det språk I kommen att föra, beror krig och fred. Att göra krig och fred beroende af en omröstning inom kammaren! Sedan många år hafva vi ej hört ett sådant språk, och jag gör mig en ära af, att aldrig hafva fört det under min förvaltningstid. (Långvarigt afbrott.) Man har talt mycket om ärelystne. Det vare mig tillåtet att säga, det en regering måste vara ganska oskicklig, om hon gör så många män, hvilka förut varit heane tillgilne, cärelystne. Man kan vara tillgifven på två sätt, antingen allltid följa en regering, äfven i dess fel och misstag, då man ej har mod att säga henne sanningen, och på ett annat, vida bättre sätt, som skulle rädda regeringen, om det alluid användes, och hvilket består deri, att man vet skilja sig från henne och ej följer henne ihennes förvillelser. När man ser så många per. FT oo Pos