mande som helst. Tjenligare måste modersmå let vara, och enär själsförmögenheternas upp öfvande äfven kan ske med dess tillbjelp, s måste detta språk hafva ett gifvet företräde Hvad detta sednare, eller modersmålets initiativ beträffar, så är tidens opinion redan hunnei hit; men hvad det föregående, eller latin-alet och latin-chriornas aflysande vidkommer, så vet vi ganska väl, att flera tiotal af år ännu må ste åtgå, innan en så stor reformation (vid hvar: inbrytande tvifvelsutan stora hus och höga mu rar måste störta af förskräckelse) ens kan på tänkas; hvadan det också till uppfyllande a all rättfärdighet inläres uti sjelfva de nya undervisningsverken (t. ex. Nya El. skolan) fullt ut så mycket som på gymnasier och i skolor. Hai fördenskull framställningen om hvad förr eller sednare nödvändigt måste åtgöras, och, som v hoppas, äfven sker tillräddningen af det egentliga latinstudium — de romerska författarne: välförstående, — har framställningen häraf nu varit förtidig, så anse vi det imedlertid icke böra illa upptagas, att saken på förhand en gång rent uttalades; det må nu betraktas som en spådom eller ett råd. Dermed sluta vi jättefrågarn om latinet, hvilken här bragtes å bane såsom det ena skol-ämnet, hvars öfverlastning utgjorde en olägenhet, öfverklagad af förnuftiga föräldrar, och hindrande andra vigtiga ämnen att 1 skolan tillräckligt få förekomma. — Den andra olägenheten af öfverlastadt läroämne, är den i skolor och gymnasier förekommande Thcologi, hvarmed vi förstå kyrkans vetenskap. Alla behöfva inhemta christendom: jemte kyrkans troslära; men kyrkans vetenskap måste endast vara nödig för kyrkans vetenskapsmän och egentlige tjenare; det är en tillämpning, en gren, liksom krigsvetenskap, lagfarenhet, kameral, chemi och alla andra enskilda discipliner, icke tillhörande den allmänna elementära undervisninningen, utan den högre bildning, som, efter valet af yrke, hvar och en har att förvärfva sig specialiter. Theologiens öfvervägande och tidiga studium i skolor och gymnasier var, den tiden dessa hos 92ss stiftades, lika så historiskt rätt, som latinets: och likaledes wvisar historien onödan deraf nu. Just till följe af reformationen voro kyrkans frågor och ämnen, Jemte färdigheten att när och hvar kunna försvara dem, de reformerade samhällenas (hvaribland Sverige) högsta angelägenhet, och förblef så halftannat århundrade: theologi gäste i alla menskliga förhållanden: icke blott christendom, utan kyrkans vetenskap behöfdes såsom ett andans svärd, hvarmed hvar och en måste rusta sig. Deraf nödvändigheten då att i skolor och gymnasier tidigt inhemta de mest invecklade dogmer. Nu är saken förändrad. Christendomen står alltid qvar såsom det oeftergifliga behofvet, men theologien håller icke mer samhällets högsta eller enda intresse i sin hand: Det är följakthgen historiskt rätt och naturenligt, att theblogien nu, utelemnad ur skolor och gymnasier, i appskjutes till akademien. (Forts. e. a. g.) äfven lagt en reformerande hand vid rikets äldre undervisningsverk. Ett värdigare föAM os FF MM ooo FT OO FR