mande som helst. Tjenligare måste modersmå
let vara, och enär själsförmögenheternas upp
öfvande äfven kan ske med dess tillbjelp, s
måste detta språk hafva ett gifvet företräde
Hvad detta sednare, eller modersmålets initiativ
beträffar, så är tidens opinion redan hunnei
hit; men hvad det föregående, eller latin-alet
och latin-chriornas aflysande vidkommer, så vet
vi ganska väl, att flera tiotal af år ännu må
ste åtgå, innan en så stor reformation (vid hvar:
inbrytande tvifvelsutan stora hus och höga mu
rar måste störta af förskräckelse) ens kan på
tänkas; hvadan det också till uppfyllande a
all rättfärdighet inläres uti sjelfva de nya under-
visningsverken (t. ex. Nya El. skolan) fullt ut så
mycket som på gymnasier och i skolor. Hai
fördenskull framställningen om hvad förr eller
sednare nödvändigt måste åtgöras, och, som v
hoppas, äfven sker tillräddningen af det egent-
liga latinstudium — de romerska författarne:
välförstående, — har framställningen häraf nu
varit förtidig, så anse vi det imedlertid icke
böra illa upptagas, att saken på förhand en gång
rent uttalades; det må nu betraktas som en
spådom eller ett råd. Dermed sluta vi jättefrågarn
om latinet, hvilken här bragtes å bane såsom
det ena skol-ämnet, hvars öfverlastning utgjor-
de en olägenhet, öfverklagad af förnuftiga för-
äldrar, och hindrande andra vigtiga ämnen att
1 skolan tillräckligt få förekomma. — Den an-
dra olägenheten af öfverlastadt läroämne, är den
i skolor och gymnasier förekommande Thcologi,
hvarmed vi förstå kyrkans vetenskap. Alla be-
höfva inhemta christendom: jemte kyrkans troslä-
ra; men kyrkans vetenskap måste endast vara nö-
dig för kyrkans vetenskapsmän och egentlige
tjenare; det är en tillämpning, en gren, lik-
som krigsvetenskap, lagfarenhet, kameral, che-
mi och alla andra enskilda discipliner, icke till-
hörande den allmänna elementära undervisnin-
ningen, utan den högre bildning, som, efter va-
let af yrke, hvar och en har att förvärfva sig
specialiter. Theologiens öfvervägande och tidi-
ga studium i skolor och gymnasier var, den ti-
den dessa hos 92ss stiftades, lika så historiskt rätt,
som latinets: och likaledes wvisar historien onö-
dan deraf nu. Just till följe af reformationen
voro kyrkans frågor och ämnen, Jemte färdig-
heten att när och hvar kunna försvara dem,
de reformerade samhällenas (hvaribland Sveri-
ge) högsta angelägenhet, och förblef så halft-
annat århundrade: theologi gäste i alla mensk-
liga förhållanden: icke blott christendom, utan
kyrkans vetenskap behöfdes såsom ett andans
svärd, hvarmed hvar och en måste rusta sig.
Deraf nödvändigheten då att i skolor och gymna-
sier tidigt inhemta de mest invecklade dogmer.
Nu är saken förändrad. Christendomen står
alltid qvar såsom det oeftergifliga behofvet,
men theologien håller icke mer samhällets hög-
sta eller enda intresse i sin hand: Det är följ-
akthgen historiskt rätt och naturenligt, att the-
blogien nu, utelemnad ur skolor och gymnasier, i
appskjutes till akademien.
(Forts. e. a. g.)
äfven lagt en reformerande hand vid rikets
äldre undervisningsverk. Ett värdigare fö-
AM os FF MM ooo FT OO FR