skrifkonst inskränker sig till att med svårighet
teckna sitt namn, eller, som lika ofta är fallet,
till blotta konsten att rita sitt bomärke. Vi
hafve likväl aldrig hört detta anses såsom ett
absolut hinder för dem, att vara ganska klo-
ka hufvuden och ofta redigare, än mången
drifven tingsskrifvare, kunna uppfatta ett icke
alltför djupsinnigt ämne, som framställes till
deras bedömande, eller att det skulle sätta dem
ur stånd att urskilja, åvilkendera af de perso-
ner i deras ort, som komma 1i fråga till riks-
dagsman, är den redligaste och klokaste.
Men vi hafve kanhända redan varit alltför
utförlige 1 en anmärkning, hvars vigt, i afseen-
de på den stora principfrågan, imedlertid tor-
de i någon mån ursäkta det utrymme, vi der-
med upptagit.
— Icke på länge har något stycke på den
kungliga teatern varit mera starkt besökt af
publiken än Griselda. De trenne första gånger-
na voro alla biljetterna redan förut antecknade,
och flere af hufvudpersonernes, isynnerhet Fru
Hjortsbergs spel, fortfor att tillvinna sig publi-
kens bifall, äfvensom den vackra dekorationen
i första akten.
Ifall denna framgång ännu en tid skulle fortfara,
såsom det är all anledning att förmoda, så att
jemväl öfversättaren kan hafva en skälig remu-
neration för sitt arbete, torde man äfven kun-
na göra sig det hoppet, att erhålla flere öfver-
sättningar från samma hand af samme författa-!
res öfriga dramatiska stycken. En serskild
anledning till detta hopp har man deruti, att
sedan bemälte öfversättare meddelat en utför-
lig och intressant recension af Griselda uti tren-
ne numror af Dagligt Allehanda, och deruti,
såsom det träffande yttras i en artikel i Stock-
holmsbladet, cnästan kan sägas hafva öppnat he-
ala verlden sin famn, så att det, ifrån direktio-
anen, ned till lamptändaren, finnes nästan intet
lif, som ej får fröjda sig åt den glädjedruckne
amannens tackoffer; vidare omfamnat dekora-
ationsmålaren, tryckt kostymordonnatören till
asitt svallande bröst; från Hr Mannerhjerta flu-
agit i famnen på Fru Hjortsberg och vidare på
cHr Almlöf, samt slutat med att vända sig till
apubliken och utropa:
cAtt Griselda och Percival blifvit framropade
koch troligen ännu långre hvarje afton blifva det,
cbehöfva vi knappt tilläggaj, — — — — — ——
sedan han på detta sätt fortfarit i trenne num-
ror, har han i tvänne påföljande gjort en de-
taljerad reda för Hr Halms öfrige dramatiske
skapelser, så att publiken denna gången fått en
tillräcklig jul-chalm) att roa sig med. Vi ön-
ska härvid endast, att det flammande A. icke
måtte dväljas alltför länge 1 halmen, emedan
det är stor fara, att det slutligen kunde taga
eld i alltsammans, och hemställe derföre, om
det icke vore skäl, att alla de förflutna och
blifvande Halm-numrorna af Dagligt Allehanda
åtminstone brandförsäkrades.