ifrån början ägt några studier eller sjelfständig
bildning, så hafva de åtminstone, genom den
nära och ständiga beröring, hvari tidningslitte-
raturen sätter dem med dagens vigtigaste frå-
gor, lärt sig att uppfatta och ordna sina be-
grepp helt annorlunda än en stor del af deras
jemhkar i andra länder. Ett ännu ytterligare
bevis för denna sats ligger dessutom 1 sjelfva
den högre bildningspunkt, hvarpå åtminstone
alla de mest spridda Fransyska jurnalerna be-
finna sig. Det är klart, att dessa, under den
utomordentliga konkurrens, som råder emellan
den periodiska pressen i Frankrike, framförallt
måste söka att rätta sig efter publikens bild-
ningsgrad, för atv finna läsare och köpare, samt
för att derigenom åtntinstone hära sig. Imed-
lertid är det ett faktum, som Dagligt Allehan-
da säkert icke bestrider, att i Frankrike äfven
de utmärktaste snillen, tänkare och litteratö-
rer arbeta i jurnalerna; att de djupaste stats-
manna- och filosofiska frågor der afhandlas,
och att till och med vetenskapsakademiens för-
handlingar hvarje vecka reguliert och detalje-
radt upptagas i alla de dagliga tidningarna. Är
det väl tänkbart, att tidningarna skulle kunna
hålla sig uppe på denna höjd, hvilken står så
ojemförligt öfver Engelska dagbladens, — vi
vilja icke tala om de Tyska, emedan der icke
finnes tryckfrihet —, derest en större del af
medelklassen vore så rå, som aterblicksförfat-
taren funnit en aroligheta i att låta påskina,
och derest den icke ens hade något begrepp
om en karta?
Måhända skall Dagligt Allehanda söka invän-
da, att tidningarna i Frankrike endast skrifva
för de rikare borgarne, som redan äro valmän,
det vill säga, betala öfver 200 francs i direk-
ta utskylder. För det första måste vi på de
grunder, som nyss blifvit anförda, helt och hål-
let bestrida denna tanka, och för det andra är
det ganska problematiskt, huruvida de rikaste
borgrarne der just äro de bäste. Vi meddela,
just med anledning af denna fråga, för arolig-
hetsa skull, på ett annat ställe i detta nummer,
under art. Utrikes, 1 öfversättning en artikel,
som för ett par månader sedan stod att läsai
Leipziger Allqemeine Zeitung, och hvilken in-
nefattar en skildring just af den rikare borga-
reklassen. Vi dölja icke, att denna målning
synes oss alltför starkt skuggad, serdeles i hvad
der yttras om likgiltigheten för konsten, m. m.;
men man finner i alla fall, att den artikelns
författare, som tyckes vara temligen väl bekant
med ställningen, icke sätter de rikare i någon
fördelaktig dager, i förhållande till den öfriga
delen af folket, och det röjer sig likväl tyd-
ligt, att han är långt ifrån att hylla det ul-
tra- demokratiska eller republikanska partiet.
Serskildt lärer återblickens förf. icke vara 0-
kunnig om, att det är en allmänt erkänd och
lätt förklarlig erfarenhet, att bildningen hos
folket i de södra länderna alldeles icke är i
samma grad beroende af konsten att läsa och
skrifva, som hos folket i de norra, hvilka äro
glesare bebodda.
Men det är icke nog med detta misskännan-
de af den Franska medelklassens tillstånd. Ef-
ter den grundsats, som uttalar sig i det här
ofvan citerade stycket, skulle rättigheten att
deltaga i val till representanter redan vara
myeket, ja, alldeles oerhört mycket för långt
utsträckt i England, der likväl sådana artisto-
krater som en Durham, och män, hvilka man
icke kan frånkänna en viss statsmanna-urskill-
ning, sådane som Brougham, Eduard Lytton Bul-
wer, Grote, William Molesworth och Mill (bå-
da de förnämsta författarne i London and West-
minster review), den talangfulle usgifvaren af
the Spectator: Rintoul, Sharman Crawford, med
många flere utmärkte och tillika förmögne par-
lamentsledamöter, anse nödvändigt och rättvist,
att utsträcka denna politiska rättighet än län-
gre. — Framför allt borde man, i konseqvens
med återblicksförf:s åsigt, helt och hållet för-
döma rättigheten för alla borgare och skatte-
bönder här i Sverge, att deltaga i val till riks-
dagsmän, emedan det om en stor del af de för-
ra, torde vara svårt att påstå, det de hafva
mera utbildade begrepp om betydelsen af våra
grundlagar, än den Fransyske borgaren har om
sin karta, och af de sednare, eller bönderne,
visserligen många ännu finnas, som icke med
serdeles lätthet kunna läsa, isynnerhet icke hvad
de kalla latinsk styl, samt ännu flere, hvilkas