ULUSSCIL: Efter honom följde Hr Guizot, som förklarade, att den närvarande styrelsen vore förderflig för landet och thronen. Talaren sjel tillhörde ännu juste milieu och hans ställning vore densamma som den, hvari han och hans vänner befunno sig under restaurationen. Har rättfärdigade sitt förhållande sedan Juli-revolutionen. Nu vore landets angelägenheter i usell skick både i anseende till det inre och yttre, och, ehuru fred herskade, blef det likväl intet lätt problem för Kammaren att förutse de hotande svårigheterna samt skydda ordning och frihet. — Hr Thiers, som följde efter honom, hade nyss börjat sitt tal vid postens afgång. Journ. des Debats är i högsta grad uppbragt öfver adress-förslaget och ännu mer öfver Hr Dupins yttrande, som bladet icke ens har ord att karakterisera. I, förslaget ser det en bekräftelse på koalitionens plan, att med sina koryfeer fylla de nuvarande ministrarnes platser, och söker visa huru de nya kandidaterne icke erbjuda några garantier, huru de ej åtaga sig några förlindelser, endast. tadla hvad som redan är gjordt, men ej iofva något för framtiden och särdeles förbehålla sig fria händer 1 anseende till Belgien. Oppositionsbladen äro i allmänhet nöjda med adressen, särdeles de, hvilka tillhöra koalitionen. National deremot finner sig bedragen i sin väntan och adressen icke nog kraftig och frimodig. I anledning af de hotande utsigterna, talar man om en ny minister, i spetsen för hvilken Hr Mole likväl skulle qvarblifva, hvarigenom säledes ingenting komme att ändras i den yttre politiken, om icke på sin höjd något litet till Spaniens förmån. Vid nyårsuppvaktningen i Tuilerierna anmärkte man, att Hr Dupin, som aldrig kan låta bii allusioner, dervid iakttog tillfället att visa sin sjelfständighet, och således i sitt tal förehöll Konungen nödvändigheten, att hvardera statsmakten stannade inom sina gränser. Konungen svarade härtill med mycken fintlighet, att den ena statsmaktens förtroende till den andra vore icke mindre nödvändig. Prinsessan af Wirtemberg ligger illa sjuk i Pisa. Ett rykte har gatt, att hon aflidit. Det är likväl icke sannt, utan läkarne hysa tvertom förhoppning om hennes återställande. Detta har imedlertid för nägra dagar hindrat all mottagning vid hofvet. Messager har blifvit fälld, men endast till 100 francs böter. Denna sakens utgång anses allmänt af tidningarna för en triumf, och Hr Gisquets seger för ett nederlag, emedan han, enligt hvad Moniteuren tillkännager, blifvit utesluten ur statsrådet, och äfven hans måg, Hr Nay, fått afsked från sin plats som generaluppbördsman i Aube-departementet. Vi skole en annan gång återkomma till målets närmare detaljer. I La Rochelle hafva några oroligheter förefallit i anledning af spanmålsutförsel i ett främmande fartyg, hvaröfver folket yttrade missnöje, emedan det ansåg brödpriset högt nog förut. Omkring 41300 landtmän, väpnade med högafflar, hade slutit sig till de ringare klasserna af stadens innevånare. Man hindrade med våld spanmålsvagnarnas afförande till hamnen, trenne hus blefvo piundrade, och man försökte till och med sätta eld på en spanmålshandlares. Likväl skall hopen ej hafva rört sjelfva säden, ehuru den en hel natt bevakade de dermed lastade vagnarna, som den fört till stadshuset. Slutligen sedan alla lagliga uppmaningar till hopen att skiljas åt, förgäfves för sig gått, måste militärmakt användas, och några musköttsalfvor skingrade de oroliga, hvarvid en hustru, och, som det påstås, 2 eller 3 andra personer, stupat. Landtfolket flydde hals öfver hufvud ur staden, uppsprängande de till slutna portarna, och lugnet återställdes. BELGIEN. Regeringen skall, enligt uppcsilft i Commerce Belge, hafva erhållit officiella depescher från London, med underrättelse, att konferensen genom ett nytt beslut bekräftat sina förra i Belgiska angelägenheterna, men derjemte medgifvit, alt status quo finge fortfara till den 4 Juli, då Belgien och Holland skulle tvingas alt ställa sig konferensens beslut till efterrättelse, i fall de ej ville göra det godvilligt. Regeringen har i utomordentliga missioner till London afsändt Presidenten i kassationsdomstolen Hr da Garlaeceh ach till Paris orefva Feliyv