Article Image
klass de rättigheter, till hvilka den förhjelp mig, genom sin lysande och storartade kraft utveckling. Jag känner väl de högsinnta tän kesätt, som lifva månget bröst bland de arbe tande klasserna; jag känner de stora ansprål de äga på landets aktning och deltagande, och jag hoppas, att med den godomliga försynen: bistånd och edra rättvisa vapen och modig: hjertan, de innan kort skola vara i besittning al välrätten.w Vid toasten: uLord Brougham och folkuppfostran,k yttrade Hr MTear, bland annat, följande: acAntingen vi betrakta Lord Brougham såsom en man af talang i allmänhet, såsom littera. tör och vetenskapsman, jurist, statsman, talare elier filantrop, så synes han vara en af de mest utomordentliga, mest begåfvade individer, som någonsin i försynens hand voro medel att verka på vårt fäderneslands öden. På det rikaste begåfvad af naturen, med en själ, odlad och riktad genom den bästa uppfostran, de grundligaste studier, har han uppstigit till denna utmärkta plats bland vårt lands senatorer och talare, som så ofta väckt beundran inom de förnämsta lagstiftande församlingar i verlden, der vi sett honom genom sin vältalighet påtvinga sina motståndare förändrad öfvertygelse, och till och med tvinga den nästan orörlige Wellington att gifva vika för den oemotståndliga kraften af hans ord. Då vi besinna, att Lord Broughams stora och imposanta förmåga, med ganska få undantag (hvilka dock utgjort föremål för saknad till och med hos hans varmaste beundrare) blifvit använd att befordra hans medmenniskors frihet och att förbättra deras belägenhet — då vi i hoppet skåda de segrar, dem vi tro honom ännu komma att vinna för den liberala saken, så är jag säker, att J varmt instämmen med mig i den önskan, att han måtte länge lefva, med ökad ära för Lonom sjelf och till gagn för hans fädernesland.a cDen demokratiska principena, yttrade en annan talare, amåste vara rättesnöret för staternas förhållanden till hvarandra, så väl som för medborgarnes i hvarje stat förhållanden inbördes. Det är icke genom krig och våldsamhet, som denna kraft måste verka. Krig äro påhitt af despoter, för att afhålla deras undersåtare ifrån att sysselsätta sig med sina egna interessen och angelägenheter. Fredliga förhållanden emellan alla länder äro hvarje medborgares intresse. Denna utrikes politik är den enda populära; den har sin rot i den demokratiska principen, och för att vara frisk och kraftig, måste den utgå från en populär invertes politik. Befästandst af frihet hemma, och oberoende af främmande välde, kunna endast hvila derpå, att folket känner sina rättigheter och förstår att försvara dem. Att sätta lugnt förstånd och skäl i stället för sabelhugg och kulor, är lika oundgängligt för befordrandet af medborgarens väl som statens. Dessa grundsatser äro af högsta vigt i närvarande ögonblick. Om vi kasta vår blick på vårt eget land eller på främmande länder — öfveralit är horisonten betäckt af skyar. Missnöje och oro på våra gator, på våra fält — krig, lurande vid hvarje gräns. Aldrig fanns en period, då det var af högre vigt, att hålla fast vid nationella grundsatser med mod och beslutsamhet. Man måste yrka på fred, och att folkets vilja måtte gälla mer, än hvilken torr konventionel fiktion som helst. Det finnes en statsman ibland oss, på hvilken mångas ögon äro fästade — icke med absolut säkert förtroende, men dock med varmt hopp. Inom denna stad hafva vi sjelfve hört honom fullt erkänna grumdsatsen af populär styrelse, nödvändigheten af öppen fientlighet emot alla former, som äro blotta skärmar för sådane taskspelare, hvilka handla för de fås bästa, då de påstå sig handla för mängdens. Vi hafva hört honom identifiera sig med denna fredliga politik, som vill ett ohämmadt utbyte af varor och produkter mellan alla folk. Det tillhör icke mig, fortfor talaren, att gissa vilka äro denne statsmans planer; men J kunnen säga mig, huruvida jag uttalar edra tänsesätt eller icke, då jag yttrar, att om Lord Durkam (bifallsrop) inom sig känner denna ,emotståndliga och ädla ärelystnad, som drifver en man att ställa sig i spetsen för sakera, då vanliga menniskor bäfva tillbaka för aran, så kan han räkna på invånarnes i Glas-:

16 januari 1839, sida 2

Thumbnail