en fråga, hvarom alla dessa städers så väl som landsbygdens Representanter deremot kunde vid Riksdagen meddela upplysningar; under det att de fyra städernas borgerskap åter borde närmare inse verkningarne af den föreslagna förändringen för dem sjelfve, till följd af den erfarenhet, de ägt tillfälle att förvärfva under den tid medlemmar af den ifrågarande nationen varit ibland dem bo-: satte. Med liflig bestörtning och djup smärta — ty hvarföre skulle vi tveka att utsäga det för en Konung, som älskar att höra sitt Folk oförstäldt yttra sina känslor? — emottogo derföre undertecknade uti Sveriges Statstidning för den 40 Augusti underrättelsen, att frågan i hela sin vidd blifvit, i det ofullständiga skick, hvari den befanns, inför Eders Kongl. Maj:t föredragen till slutligt afgörande, och utan att den föredragande aktat nödigt att tillstyrka några upplysningars infordrande ifrån dem bland Eders Kongl. Maj:ts talrika undersåter, hvilkas rätt och bästa framför allt berodde på beslutet. Djupt kränkte och lidande, både såsom borgare och medborgare, af den utgång, som saken genom detta hehandlingssätt erhållit, bedröfvades undertecknade likväl icke ensamt öfver det öde, som derigenom vederfarits dem sjelfve. I fall Ed. Kongl. Maj:ts höga uppmärksamhet blifvit fästad på det utomordentligt stora intresse, som alla Rikets provinsstäder äga i denna fråga, hvilken för dem är snart sagdt en fråga om lif och död, samt att de öfriga städernas rätt fordrat, att de, äfven så väl som Stockholm, Götheborg, Norrköping och Carlskrona, blifvit häröfver hörda, så äro undertecknade fullkomligen förvissa de, att Eders Kongl. Maj:t aldrig skulle hafva tillåtit målets föredragning till afgörande, innan också dem blifvit tillfälle lemnadt att bevaka sin rätt och meddela de upplysningar i ämnet, som för dem voro tillgänglige. Att Eders Kongl. Maj:t nu varit hindrad från ett sådant tillfälle till målets utredning, är en omständighet, som smärtar undertecknade icke mindre än sjelfva utgången och det lidande, hvaraf de enskildt derigenom hotas. Att nu, sedan Eders Kongl. Maj:t redan fattat sitt höga beslut, utan Dess serskilda Nådiga tillåtelse, underdånigst framställa dessa upplysningar, inse undertecknade ganska väl ej vara de i frågan ohörda städernas Borgerskap tillständigt, då, hvad de androge, sä lätt skulle kunna gifvas utseendet af ett klander utaf Eders Kongl. Maj:ts utfärdade författningar. Men att hos Eders Kongl. Maj:t i underdånighet bönfalla om just denna serskilda Nådiga tillåtelse för ifrågavarande städers Borgerskap, så att de antingen hvar för sig, eller kollektift genom sina Representanter, vid nåsta Riksdag få afgifva sina upplysningar och yttranden i ämnet, och att, intilldess Eders Kongl. Maj:t äfven dessa yttranden pröfvat och beslutit, all verkställighet af Kungörelsen af d. 30 Juni 1838, om medlemmarnes af Judiska nationen så kallade emancipation, måtte varda inställd, detta kan ej innefatta något slags åsidosättande af den undersåtliga vördnad, undertecknade äro skyldige kouungamakten och Ed. Kongl. Maj:ts höga person, och hvaraf undertecknade äre lika lifligt intagna som hvarje annan Svensk medborgare. Och undertecknade äga ej mindre visshet, att Eders Kongl. Maj:t ej skall onådigt upptaga denna bön, ty med rättvisan och billigheten öfverensstämmer, att de städers borgerskap, som hittills ej blifvit hördt i denna fråga, får deröfyer yttra sig lika fuilständigt och öppet, som borgerskapet i Stockholm, Götheborg, Norrköping och Carlskrona, och hvad som är grundadt på rätt och billighet, kan, det veta vi fullkomligt, Eders Kongl. Maj:ts höga sinne ej annat än med välbehag anse. Stormägtiyste Allernådigste Konung! Värdigas nådigst med bifall möta undertecknades nu framställda underdåniga anhållan! Förmätet vore det kanske af undertecknade att tro, det Eders Kongl. Maj:ts höga beslut, vid första pröfningen af frågan, skulle utfallit annorlunda, i fall vid dess föredragning och afgörande de upplysningar varit tillgänglige, som de öfrige städernas borgerskap kunnat vara i tillfälle att meddela, i fall de fått höras eller föredraganden inför Eders Kongl. Maj:t sådant tillstyrkt; men utan någon förmätenhet anse sig undertecknade kunna underdånigst yttra, att, om rättigheten att få utlåta sig i ämnet icke blifvit desse städers borgerskap förhållen, så skulle många vigtiga upplysningar, hvil) ka vid frågans föredragning inför Eders Kongl. i Maj:t nu saknats, hafva varit tillgängliga, angäende verkningarne af Judiska nationens utspridning i provinsstäderne och på landsbygden, och att ämnet skulle då hafva blifvit betraktadt och skärskådadt ur flera vigtiga synpunkter, som beklagligen nu synas hafva mindre ådragit sig uppmärksamhet af dem, åt hvilka förmånen att yttra sig varit förunnad; och hvad undertecknade slutligen tro sig inför Eders Kongl. Maj:ts thron och hela Svenska folket kunna med full visshet förklara, är: att oron både i stad och på landet, öfver de åt medlemmarne af Judiska nationen beviljade utvidgade rättigheter, är så stor och så allmän, att kanske icke något enda af Eders Kongl. Maj:ts regeringsbeslut skulle mötas med större tacksamhet och lifligare glädje, än om Eders Kongl. Maj:t nådigst täcktes bifalla den underdåniga anhållan, som undertecknade nu inför Eders Kongl. Maj:t vägat frambära. Med djupaste undersåtlig vördnad, trohet och nit, Stormägtigste Allernådigste Konung! Eders Kongl. Maj:ts underdånigste och tropligtigste: tjenare och undersåter Af Gefie Stads Borgerskap: ARA AR Tilfaann a