en fråga, hvarom alla dessa städers så väl som
landsbygdens Representanter deremot kunde vid
Riksdagen meddela upplysningar; under det att de
fyra städernas borgerskap åter borde närmare inse
verkningarne af den föreslagna förändringen för
dem sjelfve, till följd af den erfarenhet, de ägt till-
fälle att förvärfva under den tid medlemmar af
den ifrågarande nationen varit ibland dem bo-:
satte.
Med liflig bestörtning och djup smärta — ty
hvarföre skulle vi tveka att utsäga det för en Ko-
nung, som älskar att höra sitt Folk oförstäldt yttra
sina känslor? — emottogo derföre undertecknade
uti Sveriges Statstidning för den 40 Augusti un-
derrättelsen, att frågan i hela sin vidd blifvit, i det
ofullständiga skick, hvari den befanns, inför Eders
Kongl. Maj:t föredragen till slutligt afgörande, och
utan att den föredragande aktat nödigt att tillstyr-
ka några upplysningars infordrande ifrån dem bland
Eders Kongl. Maj:ts talrika undersåter, hvilkas rätt
och bästa framför allt berodde på beslutet. Djupt
kränkte och lidande, både såsom borgare och med-
borgare, af den utgång, som saken genom detta
hehandlingssätt erhållit, bedröfvades undertecknade
likväl icke ensamt öfver det öde, som derigenom ve-
derfarits dem sjelfve. I fall Ed. Kongl. Maj:ts höga
uppmärksamhet blifvit fästad på det utomordentligt
stora intresse, som alla Rikets provinsstäder äga i
denna fråga, hvilken för dem är snart sagdt en
fråga om lif och död, samt att de öfriga städernas
rätt fordrat, att de, äfven så väl som Stockholm, Gö-
theborg, Norrköping och Carlskrona, blifvit häröfver
hörda, så äro undertecknade fullkomligen förvissa
de, att Eders Kongl. Maj:t aldrig skulle hafva tillåtit
målets föredragning till afgörande, innan också dem
blifvit tillfälle lemnadt att bevaka sin rätt och med-
dela de upplysningar i ämnet, som för dem voro
tillgänglige. Att Eders Kongl. Maj:t nu varit hin-
drad från ett sådant tillfälle till målets utredning,
är en omständighet, som smärtar undertecknade
icke mindre än sjelfva utgången och det lidande,
hvaraf de enskildt derigenom hotas.
Att nu, sedan Eders Kongl. Maj:t redan fattat
sitt höga beslut, utan Dess serskilda Nådiga tillå-
telse, underdånigst framställa dessa upplysningar,
inse undertecknade ganska väl ej vara de i frågan
ohörda städernas Borgerskap tillständigt, då, hvad
de androge, sä lätt skulle kunna gifvas utseendet
af ett klander utaf Eders Kongl. Maj:ts utfärdade
författningar. Men att hos Eders Kongl. Maj:t i
underdånighet bönfalla om just denna serskilda
Nådiga tillåtelse för ifrågavarande städers Borger-
skap, så att de antingen hvar för sig, eller kollek-
tift genom sina Representanter, vid nåsta Riksdag
få afgifva sina upplysningar och yttranden i ämnet,
och att, intilldess Eders Kongl. Maj:t äfven dessa
yttranden pröfvat och beslutit, all verkställighet af
Kungörelsen af d. 30 Juni 1838, om medlemmarnes
af Judiska nationen så kallade emancipation, måtte
varda inställd, detta kan ej innefatta något slags
åsidosättande af den undersåtliga vördnad, under-
tecknade äro skyldige kouungamakten och Ed. Kongl.
Maj:ts höga person, och hvaraf undertecknade äre
lika lifligt intagna som hvarje annan Svensk med-
borgare. Och undertecknade äga ej mindre viss-
het, att Eders Kongl. Maj:t ej skall onådigt uppta-
ga denna bön, ty med rättvisan och billigheten öf-
verensstämmer, att de städers borgerskap, som hit-
tills ej blifvit hördt i denna fråga, får deröfyer
yttra sig lika fuilständigt och öppet, som borger-
skapet i Stockholm, Götheborg, Norrköping och
Carlskrona, och hvad som är grundadt på rätt och
billighet, kan, det veta vi fullkomligt, Eders Kongl.
Maj:ts höga sinne ej annat än med välbehag anse.
Stormägtiyste Allernådigste Konung!
Värdigas nådigst med bifall möta underteckna-
des nu framställda underdåniga anhållan! Förmä-
tet vore det kanske af undertecknade att tro, det
Eders Kongl. Maj:ts höga beslut, vid första pröf-
ningen af frågan, skulle utfallit annorlunda, i fall
vid dess föredragning och afgörande de upplys-
ningar varit tillgänglige, som de öfrige städernas
borgerskap kunnat vara i tillfälle att meddela, i
fall de fått höras eller föredraganden inför Eders
Kongl. Maj:t sådant tillstyrkt; men utan någon för-
mätenhet anse sig undertecknade kunna underdå-
nigst yttra, att, om rättigheten att få utlåta sig i
ämnet icke blifvit desse städers borgerskap för-
hållen, så skulle många vigtiga upplysningar, hvil- )
ka vid frågans föredragning inför Eders Kongl. i
Maj:t nu saknats, hafva varit tillgängliga, angäen-
de verkningarne af Judiska nationens utspridning
i provinsstäderne och på landsbygden, och att
ämnet skulle då hafva blifvit betraktadt och skär-
skådadt ur flera vigtiga synpunkter, som beklagli-
gen nu synas hafva mindre ådragit sig uppmärk-
samhet af dem, åt hvilka förmånen att yttra sig
varit förunnad; och hvad undertecknade slutligen
tro sig inför Eders Kongl. Maj:ts thron och hela
Svenska folket kunna med full visshet förklara,
är: att oron både i stad och på landet, öfver de
åt medlemmarne af Judiska nationen beviljade ut-
vidgade rättigheter, är så stor och så allmän, att
kanske icke något enda af Eders Kongl. Maj:ts re-
geringsbeslut skulle mötas med större tacksamhet
och lifligare glädje, än om Eders Kongl. Maj:t nå-
digst täcktes bifalla den underdåniga anhållan, som
undertecknade nu inför Eders Kongl. Maj:t vägat
frambära.
Med djupaste undersåtlig vördnad, trohet och nit,
Stormägtigste Allernådigste Konung!
Eders Kongl. Maj:ts
underdånigste och tropligtigste:
tjenare och undersåter
Af Gefie Stads Borgerskap:
ARA AR Tilfaann a