gens frånvaro tillförordnade regeringen, så är det dertill alltid ännu tid. Som det torde intressera en stor del läsare både i hufvudstaden och landsorten att se petilionen och af hvilka den är undertecknad, så meddelas den här, jemte alla underskrifterna. Man finner deraf, att pelitionärerne icke delat den af en och annan framställde åsigten, att en sådan ansökning skulle hafva blifvit öfverflödig genom den säkallade förklaringen af den 22 September, rörande tillämpningen af förordningen utaf den 30 Juui. De synas tvertom hafva funnit, att i det väsentliga föga eller intet genom nämnda förklaring blifvit ändradt i den sakernas ställning, som genom förordningen af den 30 Juni tillkom; och, som det i alla händelser kan föreses, alt ämnet blir en riksdagsfråga vid nästa riksmöte, så hafva ock : petitionärerne föreställt sig, alt det ej alldeles vore utan värde, att, genom den opinionsyttring, hvilken innehålles uti ifrågavarande petition, så 1 afseende på sjelfva saken som formen för dess behandling, allmänhetens och blifvande representanters uppmärksamhet och eftertanka redan på förhand fästas på ämnet. Så lyder petitionen: Stormäktigste Allernådigste Konung! Inför Eders Kongl. Maj:ts thron våga undertecknade ledamöter af nedannämnde städers borgerskap, i djupaste underdånighet anbålla, att få nedlägga sina bekymmer och sina önskningar i ett ämne, lika vigtigt och nära angående alla öfrige städers borgerskap och det allmänna, som dem sjelfve. Redan för omkring ett år sedan spridde sig den underrättelsen,som äfven nådde oss, att Eders Kongl. Majestäts och Rikets Kommerskollegium hade till Eders Kongl. Maj:t ingått med en underdånig bemställan om ett nytt reglemente för de här i riket vistande medlemmar af Judiska nationen; att desse medlemmar hade sjelfve till Eders Kongl Maj:t inkommit med en underdånig ansökning, att i alla civila rättigheter blifva i nåder förklarade jemnlike med Svenske medborgare i allmänhet, samt att Eders Kongl. Maj.t täckts infordra yttranden öfver den af Eders Kongl. Maj:ts och Rikets Kommerskollegium sälunda väckte fråga och Judiska nationens ansökning, från såväl borgerskapet och magistraterna i Stockholm, Götheborg, Norr köping och Carlskrona eller de fyra städer der Judar hittills fått bosätta sig, som ifrån Öfverståthållaren i Stockholm och Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Götheborgs, Östergötblands och Blekinge län. Under årets lopp försporde vi ytterligare, ehuru blott ryktesvis, att Eders Kongl. Maj:ts och Rikets Kommerskollegium skulle, uti slutligt utlåtande öfver Judiska nationens ansökning och de vidare i ämnet infordrade underdåniga yttranden, hafva tillstyrkt Ede s Kongl. Maj:ts nådiga bifall till ansökningen. Då wvi likväl förut hade oss bekant, att det endast varit till följd af Rikets Ständers hemställning hos en af Sveriges framfarne konungar, som Judarne först i riket släpptes in och fingo tillstånd att här, inom några få städer, under vissa vilkor bosätta sig; då vi vidare, som ofvanföre nämnts, förnummit att Eders Kongl. Maj:ts och Rikets Kommerskollegium blott hade i den väckta frågan infordrat utlåtanden från dessa städer, hvilkas borgerskap visserligen, serdeles i afseende på Judarnes utflyttande derifrån till det öfriga riket, kunde äga vigtiga anledningar att betrakta hufvudfrågan ur ganska olika synpunkter mot borgerskapet i alla rikets öfrige städer, och då vi slutligen funno dessa sednare städers innevånare förblifva ohörde i ett ämne, som icke blott lika nära, utan ännu märmarerörde äfven deras rätt och bästa; så kundeundertecknade ejifrån detta behandlingssätt afhela saken draga någon annan slutsats, än att LE. Kongl. Maj:t MNåd:st hade för afsigt,att vid nästinstundande Riksdag öfverlemna Judiska Nationens underdåniga ansökning till Rikets Högloflige Ständer och öfver densamma inhemta deras tanka, samt att hörandet af de fyra städernes borgerskap och auktoriteter, äfvensom Eders Kongl. Maj:ts och Rikets Kommerskollegii underdåniga utlåtande, härtill endast voro förberedande åtgärder, i afsigt att frågan icke måtte öfverlemnas åt Etänderne obeledsagad af alla slags upplysningar. Om deremot undertecknade hade kunnat föreställa sig, eller endast ana möjligheten af, attsjelfva hufvudfrågan skulle blifva inför Eders Kongl. Maj:t till slutligt afgörande föredragen, utan att de städer, som Eders Kongl. Maj:ts och Rikets Kommerskollegium lemnat ohörda, fått tillfälle att förut deröfver yttra sig, antingen serskildt, hvar för sig, eller förenadt, genom deras Fullmäktige vid Riksdagen: då skulle undertecknade visst icke hvarken tvekat eller dröjt att inför Eders Kongl. Maj:t i underdånighet framställa deras icke mindre rätt än intresse att i ämnet få yttra sig, samt att lika underdånigt bönfalla, att tillfälle dertill måtte dem beredas; förvissade, att en bön, helt och hållet grundad på billighet och rättvisa, enligt allt hvad undertecknade förmå inse, icke skulle hafya af Eders Kongl. Maj:ts landsfaderliga tänkesätt blifvit med hårdhet tillbakavisad eller med afslag bemött. Men i den förutnämnde tankan om de vidtagna åtgär-. dernas blotta egenskap af förberedelser för frågans öfverlemnande till Rikets Ständers utlåtande före afgörandet, styrktes undertecknade så mycket meRAR. oo sdaR dnm RAl?tlA Ian AR da Anh