gens frånvaro tillförordnade regeringen, så är
det dertill alltid ännu tid.
Som det torde intressera en stor del läsare
både i hufvudstaden och landsorten att se petilio-
nen och af hvilka den är undertecknad, så med-
delas den här, jemte alla underskrifterna. Man
finner deraf, att pelitionärerne icke delat den
af en och annan framställde åsigten, att en så-
dan ansökning skulle hafva blifvit öfverflödig
genom den säkallade förklaringen af den 22
September, rörande tillämpningen af förordnin-
gen utaf den 30 Juui. De synas tvertom hafva
funnit, att i det väsentliga föga eller intet ge-
nom nämnda förklaring blifvit ändradt i den
sakernas ställning, som genom förordningen af
den 30 Juni tillkom; och, som det i alla hän-
delser kan föreses, alt ämnet blir en riks-
dagsfråga vid nästa riksmöte, så hafva ock
: petitionärerne föreställt sig, alt det ej alldeles
vore utan värde, att, genom den opinionsyttring,
hvilken innehålles uti ifrågavarande petition,
så 1 afseende på sjelfva saken som formen för
dess behandling, allmänhetens och blifvande
representanters uppmärksamhet och eftertanka
redan på förhand fästas på ämnet. Så lyder
petitionen:
Stormäktigste Allernådigste Konung!
Inför Eders Kongl. Maj:ts thron våga underteck-
nade ledamöter af nedannämnde städers borgerskap,
i djupaste underdånighet anbålla, att få nedlägga
sina bekymmer och sina önskningar i ett ämne,
lika vigtigt och nära angående alla öfrige städers
borgerskap och det allmänna, som dem sjelfve.
Redan för omkring ett år sedan spridde sig den
underrättelsen,som äfven nådde oss, att Eders Kongl.
Majestäts och Rikets Kommerskollegium hade till
Eders Kongl. Maj:t ingått med en underdånig bem-
ställan om ett nytt reglemente för de här i riket
vistande medlemmar af Judiska nationen; att des-
se medlemmar hade sjelfve till Eders Kongl Maj:t
inkommit med en underdånig ansökning, att i al-
la civila rättigheter blifva i nåder förklara-
de jemnlike med Svenske medborgare i allmänhet,
samt att Eders Kongl. Maj.t täckts infordra yttran-
den öfver den af Eders Kongl. Maj:ts och Rikets
Kommerskollegium sälunda väckte fråga och Judi-
ska nationens ansökning, från såväl borgerskapet
och magistraterna i Stockholm, Götheborg, Norr
köping och Carlskrona eller de fyra städer der Ju-
dar hittills fått bosätta sig, som ifrån Öfverståthål-
laren i Stockholm och Eders Kongl. Maj:ts Befall-
ningshafvande i Götheborgs, Östergötblands och Ble-
kinge län. Under årets lopp försporde vi ytterli-
gare, ehuru blott ryktesvis, att Eders Kongl. Maj:ts
och Rikets Kommerskollegium skulle, uti slutligt
utlåtande öfver Judiska nationens ansökning och
de vidare i ämnet infordrade underdåniga yttran-
den, hafva tillstyrkt Ede s Kongl. Maj:ts nådiga bi-
fall till ansökningen.
Då wvi likväl förut hade oss bekant, att det en-
dast varit till följd af Rikets Ständers hemställning
hos en af Sveriges framfarne konungar, som Ju-
darne först i riket släpptes in och fingo tillstånd
att här, inom några få städer, under vissa vilkor
bosätta sig; då vi vidare, som ofvanföre nämnts,
förnummit att Eders Kongl. Maj:ts och Rikets Kom-
merskollegium blott hade i den väckta frågan in-
fordrat utlåtanden från dessa städer, hvilkas bor-
gerskap visserligen, serdeles i afseende på Judar-
nes utflyttande derifrån till det öfriga riket, kunde
äga vigtiga anledningar att betrakta hufvudfrågan
ur ganska olika synpunkter mot borgerskapet i al-
la rikets öfrige städer, och då vi slutligen funno
dessa sednare städers innevånare förblifva ohörde
i ett ämne, som icke blott lika nära, utan ännu
märmarerörde äfven deras rätt och bästa; så kundeun-
dertecknade ejifrån detta behandlingssätt afhela saken
draga någon annan slutsats, än att LE. Kongl. Maj:t
MNåd:st hade för afsigt,att vid nästinstundande Riksdag
öfverlemna Judiska Nationens underdåniga ansök-
ning till Rikets Högloflige Ständer och öfver den-
samma inhemta deras tanka, samt att hörandet af
de fyra städernes borgerskap och auktoriteter, äf-
vensom Eders Kongl. Maj:ts och Rikets Kommers-
kollegii underdåniga utlåtande, härtill endast voro
förberedande åtgärder, i afsigt att frågan icke
måtte öfverlemnas åt Etänderne obeledsagad af al-
la slags upplysningar.
Om deremot undertecknade hade kunnat före-
ställa sig, eller endast ana möjligheten af, attsjelf-
va hufvudfrågan skulle blifva inför Eders Kongl.
Maj:t till slutligt afgörande föredragen, utan att de
städer, som Eders Kongl. Maj:ts och Rikets Kom-
merskollegium lemnat ohörda, fått tillfälle att förut
deröfver yttra sig, antingen serskildt, hvar för sig,
eller förenadt, genom deras Fullmäktige vid Riks-
dagen: då skulle undertecknade visst icke hvarken
tvekat eller dröjt att inför Eders Kongl. Maj:t i
underdånighet framställa deras icke mindre rätt än
intresse att i ämnet få yttra sig, samt att lika un-
derdånigt bönfalla, att tillfälle dertill måtte dem be-
redas; förvissade, att en bön, helt och hållet grun-
dad på billighet och rättvisa, enligt allt hvad un-
dertecknade förmå inse, icke skulle hafya af Eders
Kongl. Maj:ts landsfaderliga tänkesätt blifvit med
hårdhet tillbakavisad eller med afslag bemött. Men
i den förutnämnde tankan om de vidtagna åtgär-.
dernas blotta egenskap af förberedelser för frågans
öfverlemnande till Rikets Ständers utlåtande före
afgörandet, styrktes undertecknade så mycket me-
RAR. oo sdaR dnm RAl?tlA Ian AR da Anh