ra, det hon oförtäckt uppmanar till myteri och
uppror, och att förf. sjelf förbehållit sig en huf-
vudplats dervid. Med en sådan Recensent är
verkligen icke att disputera. Personer af hans
skrot och korn veta på förhand allt; historia,
rimlighet, sanning, tydliga ord, ingenting hjel-
per emot deras orakelspråk. Han vet på förkand
hvad, förf. vill och känner till punkt och pricka,
sjelfva måttet af dennes kunskaper i historia
och statslära. Att han icke gör sig någon mö-
da att bevisa sina påståenden, bör ingen för
tänka honom, ty desse herrar äro alltid serdeles
klena i bevisningen. För att sålunda veder-
lägga hvad som i den ofvannämnda skriften sä-
ges om det monarkiskt konstitutionella stats-
skicket, nyttjar han följande, ganska bindande
argument: Härom skulle mycket kunna sägas;
men Rec. anser det icke löna mödan.c Det bör
medgifvas, att methoden är ganska beqväm, och
att man ej kan lättare komma ifrån ett kinkigt
ämne.
Hvad som något bryr Hr P. är att kunna
utleta, när skriftens författare tillstyrker att
abegynna det medborgerliga kricset,. Att Förf.
med bestämda ord afstyrkt begynnandet af ett
sådant, skulle väl kunnat väcka någon betänk-
lighet hos en annan än Hr P.; men som han
nödvändigt vill hafva ett tillstyrkande, så är
han endast oviss om, när det bör vara åsyf-
tadt. Han förmodar först, att det varit den
aCrusenstolpeska processen Förf. haft i sigten.
Som man likväl icke kunnat i skriften uppleta
ett enda ord, som nämner denna process eller
någon annan, så förmodar han, att Förf., amed
skadeglädje lurar på någon annan impopulär hand-
ling, och en sådan afsigt finner han aså myc-
ket nedrigare och försåtligare,. Hvad tycker
läsaren om den akademiska lärarnes sätt att
gå till väga? Och skulle det ej bli ett litet
trefligt samhällsskick, i fall lärare, som så
begärligt speja efter afsigter, engång ifrån lit-.
terära domare och maktägande förvandlades
till politiska? En möjlig framtid, som ger en
faktisk makt åt detta skrå och dess koryfcer,
vore ju verkligen önskvärd? Hvad som i det:
fallet förestod oss, kan inhemtas af hans för-.
säkran, att denna skrifts Författare skulle för-!
tjent ingenting mindre än lifvets förlust. Den-
na insinuation säges vara hemtad ur kosta
skrifter. Som vi icke äro nog bevandrade i
Kant, för att nu minnas hvar den förekom-
mande citationen står, skulle det ej vara illa,
om Hr P. någon gång täcktes uppgifva hvar
han hemtat sin ceitation, då en liten kollatio-
nering måhända kunde anställas.
Se här för öfrigt några andra prof på Hr
P:s politiska maximer: Regeringen har gjort cgan-
ska rätt, som icke åtalat skriften, ty den tyc-
kes vara skrifven i hennes intresse, 1 fall hon
vore böjd att vid nästa riksdag föreslå in-
skränkning af tryckfriheten,. Låtom oss upp-
lösa denna sats i sina verkliga beståndsdelar.
Hr P. kallar skriften: en upprorsskrift och för-
säkrar på flera ställen, att den oförtäckt pre-
dikar rebellion och uppror. Han måste väl så-
Jedes tro det. Antagom nu, att ngenivo
re:af samma öfvertygelse, hvad ålåge henne i
sådant fall? Regeringsformen gör till Konun-
gens uttryckliga skyldighet att cvrångvisa och
orätt hindra och förbjuda, och Tryckfrihets-
förordningen ålägger Hofkansleren, att, då han
ganser förbrytelser mot denna lag sig yppa, o-
fördröjligen och omedelbart till Justitiekansle-
rens laga åtgärd öfverlemna skriften.n
Nu är väl uppmaning till myteri eller upp-
ror en af de svåraste förbrytelser tryckfrihets-
förordningen känner. Hr P. finner således rege-
ringen hafva gjort aganska rätt, i att lemna en
af de svåraste förbrytelser mot samhället obe-
ifrad, och råder henne i ställe att nyttja sin
egen pligtförsummelse såsom förevändning att
inkräkta på nationens frihet, och begära upp-
häfvande af en bland dess dyrbaraste rättighe-
ter. Hvarföre då icke med detsamma gå ett
steg längre, hvarföre icke råda henne, att lem-
na mord, röfverier och. stölder ostraffade och
sedermera af ständerna begära inskränkning i
den personliga friheten och eganderätten, upp-
häfvandet af rättegångsformerna och i det stäl-
oet fordra en fullmakt, att efter godtycke dis-
ponera öfver folkets lif, frihet och egendom?
Det ena följer ganska konseqvent al det andra,
och vi förmoda, att Hr P. ej låter ett råd af
det sednare slaget uteblifva, när tillfälle så yp-
par sig. Och det är vid Upsala universitet,
aech dan 96 Decambhear 4252 cam an akademisk