tificera den, under nästan samma högtidlighet,
som ett kungligt barns födelse, endast skot-
ten undantagna, och uttydde de andra tidnin-
garnas tystnad såsom en riktig stopp i halsen
af bestörtning öfver det ohjelpliga slag, oppo
sitionen hade lidit genom denna uppenbarelse.
Till yttermera visso bifogade hon såsom egen
orlofsedel åt Författarn, att icke ett ord i det
famösa arbetet kunde vederläggas. Följden af
detta handtag var omedelbarligen, att åtmin-
stone fyra å fem exemplar åtgingo för tidnings-
redaktionernas räkning, som nödvändigt måste
se, huru den underliga nyfödda kunde se ut, och
härigenom lyckades det äfven i någon mån
att göra skriften till ett samtalsämne. För att
nu till en början i förbigående gifva ett ytligt
begrepp om merberörae arbetes beskaffenhet,
torde äfven vi böra nämna, att det förskrifver
sig från samma ahandu, som författat cDagens
händelser, bedömde af en landtmanda, det vill
säga, samma författare, som år 1837 om våren
skjutsades fram med ett försök till apalogi för
Norska Storthingets upplösning, och hvilken är
nästan den ende, som vederbörande numera i
nödens stund hafva att anlita, utom den fordne
Granskarens utgifvare. Hela innehållet har för
öfrigt en stor likhet med hvad man lä-
ste i nämnde tidning; en temligen ledig stil
och någongång en viss fiffighet att svänga ihop
ett öfverläst förråd af allmänna ordalag,
som man hundrade gånger sett upprepade, men
snart sagdt intet enda argument, som icke in-
nefaltar en grof sofism och en osanning i nästan
hvarenda historisk jemförelse eller faktum, så
att vi, tvertemot Minerva, tage os3 den frihe-
ten påstå, att det icke finnes en enda sida,
som ej med lätthet kan vederläggas af den,
som äger aldrig så liten dialektik eller sakkän-
nedom. -
Det är, med ett ord, precist detsamma, som
att ta
man kan börja eller sluta
salig Granskaren;
hvar man behagar, utan hvarken skada eller
vinst för sammanhanget, ty författaren har tyd-
ligen, utan någon ultänkt plan, endast låtit
pennan gå, såsom det runnit honom i sinnet.
Se här till en början ett par prof på författa-
rens tendens; vi hoppas de äro tillräckligt
tydliga.
Pag. 30, om nästa riksdag: cOch vore det,
vid ett slikt förhållande, ej af Regeringen en
pligt, att förlägga ett dylikt Riksmöte till en
småstad, ju aflägsnare från passionernas central-
punkt, dess hättre, samt der omgifva national-
representationen med erforderlig militärstyrka,
— — det sednare naturligtvis i ändamål — —
aatt skydda de med sympatierna ej röstandes
hemfrid och gatufrida. — Och pag. 82, om
oppositionspressen: aFörrän hela detta följe af
aoppositionsvänner är hos oss, om ej utrotadt,
catminstone afslöjadt, skall man förgäfves vänta
acnågon betydligare framgång åt hvad reform-
afråga som helsfu.
Eiler följande bevis på pålitligheten af sö
nya historiska uppgifter Förf. lemnat, pag.
angående orsaken till Grefve Lagerbjelkes död
c Nåväl; huru diskuterade man med honom?
aBestod denna diskussion i annat, än att fram-
hvad som för hans personlighet kunde
och att dermed, 1 all-
aleta,
avara mest kränkande,
ga framför sig en hel eller half årgång af
amänhetens åsyn, pina honom såsom en mask j
apå nålen? Blef han för sitt försök, att dis-
ckutera statsfrågor, af sina publicistiska mot-
aståndare behandlad på menskligare sätt, än
cmunkarne i Spanien behandla offret för en
aauto-da-fö, hvilket offer, till hopens gamman,
ciklädes mössa och skjorta, fullmålade med djef-
dar, hvarefter delinqventen under vägen till
abålet öfverhöljes med förolämpningar och oqvä-
adinsord? Strax efteråt, på samma sida, upp-
gifver Förf., såsom aen af hela Sverige känd
asanning, att pressens anfall förkortade denna
astatsmans lif, och man uppgaf till och med
acbestämdt de s. k. peruk-artiklarna såsom de,
ahvilka lade honom på sotsängen.c
Redan detta lilla stycke kan gifva en tem-
ligen tillförlitlig måttstock på de begrepp,
hvilka man på samhällets höjder gör sig om,
huru långt yttranderätten får sträckas. Man
torde med temlig visshet kunna utmana hvem
som helst, att visa ett enda uttryck af tidnin-
garna, som gått på Grefyvye Lagerbjelkes heder,
elier ens antastat bans motiver och afsigter;
och likväl säges han blott genom recenserandet
af politiska skrifter hafva blifvit torturerad så-.