J djupa och brådhastade drag tog sig skadeersättnin
för den tid, han måst sakna denna vällust. Ånn
j sedan konduktören satt sig åter upp, stod han oft
I på vagnssteget, med pipan vänd ut åt vägen, oc
ismuttade på sitt tjocka bernstens-munstycke änd
jin i sista minuten. Vid landtullen på gränsen e
mellan Belgien och Frankrike hände honom e
högst känbar olycka: han hade med: sig ett lite
parti extra fin tobak, den goda apaschan,, och tull
betjeningen var nog indiskret att vilja lägga em
bargo på densamma helt sonika! Det var endas
mot erläggande af tobakens hela värde och lite
på köpet, sow han lyckades få behålla sin skatt
Denna otur grämde honom synbarligen; jag tänkt
nästan han skulle gråta. Men hans smärta upplö
ste sig endast i ett bittert smålöje, och han öfyer
lemnade sig derpå, som en god fatalist, åt resig
nationen. cAllah är stor! — tycktes han hyiska
skägget — Ivad är menniskan? Det stod skrift
vet i ödets bok, att jag skulle betala denna tobal
tvenne gånger. Ailah är stor! Likväl återvani
han icke fullkomligt sitt bumör, förrän efter att
närmaste by på en Cafe des voyageursa, hvilken
ätt döma efter den på ena sidan om porten mer
halfalns bokstäfver — denna reminiscens af Paris
är allmän i den sämsta by — utmålade inskriptio:
pen aet la reunion des arts samt en i fönstre
derunder uthängd gammal fiol och dito en gamma
karrikaturritning, äfven gjorde tjenst som konst-
handel, — hafva fått sig en hjertstyrkande rågad
anäiselle. Som man yet, ifrade Muhammed högli-
gen för nykterheten; den nykterhetsförenivg, har
bildade, skiljer sig likväl betydligt från Hr Owens
I Stockholm. Då den sednare afskyr alla spiritu-
osa, men tillåter drufvans ädlare safter, är det der-
emot just dessa, som i den förra strängeligen för-
bjudas, hvaremot det icke finnes i Al-Koran någon
paragraf, som kan tydas emot den rena spriten.
Efter den lilla supen blef vår goda Turk, som sagdt
är, först rigtigt munter igen, och han började nu
på en skäligen förvrängd Tyska meddela mig alle-
handa. Det upptäcktes dervid, att den höga pa-
schan af tvenne hästsvansar egentligen var entur-
kisk köpman, en moslemitisk grosshandlare, som i
Tyskland agjort uti manufakturvaror. Jag fick nu
också förklaring på det lilla knyte, som han be-
ständigt bar med sig i handen och tycktes nästan
vara lika rädd om som om sin kära pipa med bern-
stensmunstycket; han öppnade det till och med för
mig, det innehöll några väl förseglade bläckflaskor,
från hvilka en rusande rosenånga doftade emot
mig som från Paradisets lustgårdar; han förde med
en vigtig och betydelsefull min en afflaskorna un-
der näsan på mig, ja, då jag började extasiera mig
öfver den sköna parfymen, lofvade han mig ändt-
igen att vid framkomsten till Paris låta mig få
på min näsduk två hela droppar. Men vid anlän-
landet till nämnde stad — det inträffade vid mid-
lagstiden den .... fördömdt, att jag kunnat sjelt
;slömma detta märkvärdiga datum, efter att jag så-
som en stormvind flugit igenom en hel rad afstä-
ler och fästningar, Mons, Valenciennes, Cambrai,
Peronne och hvad de allt de heta — hur gick det
ned de båda rosedropparna? Ack, ni vet icke ni,
vad det vill säga att anlända till Paris, att kastas
It ur en diligens på Rue Montmartre! Eit ögon-
Blick, och jag befann mig, jag vet iake hur, på ett
otel, jag visste icke hvar. Min Turk hade jag ic-
e ens fått säga farväl. Och jag har sedan förgäf-
es spejat efter hans fysionomi på gator och torg;
anhända sitter han i paradiset med benen i kors.
ch röker sin lilla pipa vid ett glas anisettlikör:
Orwar Odd.