bara palats, som kallas Frankrike, finner man
likväl snart af åtskilliga, alldeles egendomliga
förhållanden, att den belgiska staten verkligen
är en byggnad för sig sjelf. Ytterst skyldigt
den fransyska Julikrisen sin existens, har Bel-
gien vetat bättre draga nytta af sim revolution,
än Frankrike, dess amma och uppfostrarinna,
utaf sin, och under det detta sednare land små-
ningom låtit åter gå förloradt allt, hvad det
genom sina Junidagar tillvann sig, har Belgien
sell sin frihets unga träd, omsorgsfullt vårdadt
och värnadt, bära allt rikare och dyrbarare
frukter. Inom former och under vilkor, huf-
vudsakligen inrättade efter fransyskt mönster,
bar den allmänna folkkraften, enig och ihärdig,
här varit tillräcklig att drifva sakerna fram i
tidsandans riktning, och Belgierna hafva kun-
nat med allt mera trygg verksamhet egna sig
åt sina enskilda intressen, sitt ekonomiska och
industriella lif, utan att, som Frankrike, hafva
köpt denna förkofran, på ett håll på bekostnad
af imindre väl beräknade intressen på ett an-
nal, utan att ha låtit någon adjup tankax våga
en Septembermanöver mot deras tryckfrihet,
eiler låtit en oädel statskonst lyckas att, för
befrämjande af vissa planer inom konungapa-
latset, på några blottställda sidor insmyga i
folkets palats en demoralisationens och kor-
ruptivnens nesliga miasma; — e palais du
peuplec, ale palais du roic, äro de såsom pen-
danter lyckligt valda inskrifterna på represen-
tautkammaren och det midt deremot belägna
kongliga slottet i Bruxelles. — Och det är
förvånande att se, hvilka krafter och resurser
under de sednare åren utvecklat sig inom den
nya staten! Medan de flesta andra lämder ännu
som bäst äro sysselsatta med första grundlägg-
ningen af detta industriella system, som utgör
ett af tidens stora postulater, njuter Belgien i
dag fördelarna af ett i flera stycken redan ful-
ländadt sådant. På åt alla håll radierande jern-
vägar ila redan med en mångledad svans af
tunga forlass och fullsatta åkdon fram och åter
de mystiska ångvagnarna, flitiga, andtrutna och
flämtande, jernsenade, eldsprutande drakar, tämj-
da underbart till den intellektuella, som den
materiella, omsättningens och civilisationens
tjenst; — på färden mellan Licge, eller, rät-
tare sagdt, det en timmas väg derifrån belägna
Ans, den Lättichska railvägens utgångspunkt,
och Bruxelles, såg jag utanför Malines, der de
olika jernvägslinierna korsa hvarandra, händel-
sevis sex eller sju ångvagnar med sina respek-
tabla träner från åtskilliga kanter på en gång
sammanträffa, och jag vet icke hur många tusen
menniskor i detta ögonblick voro här genom
ett trollslag förda tillhopa, för att inom nästa
minut åter lika plötsligt vara åtskiljda! —
Verkstäder och fabriker, lyftande öfver skogar
och städer sina rökvålmande obelisker, uppfylla
landet med ett sorl och dån, ett slamrande
och ett hamrande, som icke vet af hvila eller
sömn, och mer än ett högadligt herresäte och
familjslott har, såsom vid Serain hos John Cocke-
rill, blifvit af den allt eröfrande ångan inkräk-
tadt för Gud vet hvilka plebejiska ändamål,
för blaggarnsspinnerier, eller kanske tillverk-
ning af tidningspapper! Se der det indiskreta
och helgerånande tidehvarfvet! En fabrikation,
hvilken här, liksom i Frankrike, tagit synnerlig
fart, är den af hvitbetssocker; enorma lands-
stycken äro använda för hvitbetsodling, och
mångenstädes på den väg jag for, upptäckte
jag hela långa sträckorna bokstafligen endast
himmel och hvitbetor, ett röd- och grönspräck-
igt haf, försvinnande bakom horisonten! Så
vidt jag var 1 tillfälle att inhemta, är man lik-
väl icke ännu här mer än annorstädes säker
på, om denna fabrikation skall i längden ge
några mera tillfredsställande resultater, och det
torde, när allt kommer omkring, icke vara så
farligt för sockerrörets gamla herravälde, som
let i hastigheten ser ut. När man rundtom-
kring skådar detta Belgiens industriella muve-
mang i alla riktningar, är man mången gång
frestad att tro sig förflyttad på andra sidan
(La Manchac; och i sjelfva verket skulle väl
Belgien med skäl kunna kallas ett angliseradt
Frankrike. Bland sina ångpannor och sina sten-
kolshögar är Belgien en ganska sannskyldig
John Bull: den stora skilnaden, tror jag, är
len, att Britten dricker sin Stout Porter,
men Belgierne sin vinbutelj; det ena gör ablo-
den tjock och tankarna tungax, såsom det he-
ter i cFriskyttena, det andra gör bloden lätt
och tankarna lifliga. Deraf händer det sig, att
Fal
Män dan fen 6 SR a -—-
rd a me Öken Jr 0 bet 0 fn ge Lst Rdr Kock re Rs Kn RR
ee MM mA Nn - pt ÅA ke AA - Fe AH Jr AN AA -- — nr f) - FR