hvars uppheof hvarken polis eller någon annan
I haft någonting att upptäcka, verkade en sådan
harm, just i följd deraf, att ingen militärstyr-
ka den gången hämnades på några oskyldiga,
att man sedermera icke försport ett enda ovä-
sen, som förtjenar nämnas. Det kunde kanske
vara skäl att taga detta ad notam, såsom be-
od hå
i vis, all om någon reaktion ägt rum, så är det
;Just pressen, eller åtminstone en al dess Orga-
ner, som förutspått densamma och sifvit det
första rådet, huru den skulle tillvägabringas,
loch att detta nu redan passerat så länge sedan,
latt det icke är någon nyhet på det nya året.
Att Minerva imedlertid icke skall sakna åt-
minstone att svepskäl tili silt påstående, derför
har iyckligtvis vår medbroder Dagligt Allehan-
da dragit försorg. I sitt förra Onsdagsblad, u-
ti den artikel, som börjas: cDet nya året har
inträdt med en frisk lufta, har nemligen Re-
daktionen af nämnda blad utlåtit sig bland an-
nat, ati det skönjes, det cäfven hufvudstadens
ainvånare insett det fåvitska, olämpliga och
cändamäålsvidriga i den s. k. rabulismens fram-
afart:c och längre ned, att apressen,, 1 det den
amed sträng ifver förfarit da den trott sig fin-
ana en benägenhet att trotsa lagen och opinio-
anen, att låta godtycket gälla framför rättvisan
coch det personliga intresset ej sällan liksom
ahilda utgängspunkten för offentligt görande och
clåtande, under dessa förhållanden, måhända
aäfven vid några tillfällen gått längre än bil-
alighet och klokhet föreskrifvit, och att atil-
cpunkten nu är inne för pressen alt, i stället
aför det gamla hon klandrar och önskar un-
adanrödja, söka bilda något positift bättre.n
Ofvanstående uttryck tillhör en af dessa nå-
gongång påkommande utgjutelser al Dagligt Al-
lehandas menniskovänliga hjertelag, hvilka all-
tid med mycken begärlighet uppfiskas på
motsidan, för att sedermera vid tillfälle använ-
das såsom argumenter emot och erkännanden af
hela oppositionspressen; och man kan vara gan-
ska säker, att det ifrågavarande kommer att
inregistreras såsom en den mest ampla synda-
bekännelse, och i denna egenskap figurera i alla
brochyrer, scm vidare möjligen kunna komma
att till hjelp i nöden sammanskrifvas af någon
wlandtman, som har sitt jordbruk och sin Ja
dugårdsafvel i Ssatstidningens byrå eller i nå-
got annat lika fett jordagods. Vi hoppas der-
före, att Dagl. Allehanda icke upptager det så-
som något försök att verka söndring inom precw
sen, om vi fästa dess uppmärksamhet på nöd-
vändigheten att litet närmare I rklara sin
mening med uttrycket att adfven Stock-
holmsboerne, börja finna — och ait det skul-
le skelt nu först mot det nya året — arabu-
fismens - ändamålslöshet,, äfvensom i hvilka
hänseenden det är, som pressen agått längre än
billighet och klokhet föreskrifvit. Om härmed
tiliäfventyrs skulle menas, att ett eiler annat
ord, eller något enstaka omdöme förekommit
en och annan läsare allt för bjert, så är detta
ju sådant, som alltid måste hända och ett ondt
som lält kan tålas, ty man bör i detta afse-
ende komma ihåg, att yttranderätt ej existerar,
om ej alla opinioner, som inskränka sig inom
det lagliga, få uttala sig, samt att det i alla
fall icke kan undvikas, att reaktionens män och
byråkratiens anhängare skola finna allt, som går
ut på att motverka deras inflytande, öfver-
skrida ahvad billighet och klokhet förestrifva.
Alluderar Dagl. Allehanda deremot på den sed-
nare tidens tilldragelser, så vilja vi blott, så-
som elt bevis på huru föga grundadt dess på-
stående är, anföra det exempet; att pressen äns
au nästan alls icke eller åtmirstone högst obe-
ydligt vidrört det allravigtigaste och mest ka-
akteristiska af allt hvad sommaren lemnat efter
ig. Denna omständighet är, att ännu efter nä-
e sex minader icke ens en enda skyrat till
indersökning förevarit angåerde den bekanta
skjulningen på folkhopen vid Stadshuset. Det
ir denna bataljs sednare del eller skjutningens fort-
ättande uppåt Mariegatan, seden alla våldsamhe-
er vid Stadshuset hade upphört, och de närmare
mständigheterna med de personer som då föllo för
sevärselden eller sårades m. m., som man sy-
es vilja begrafva i en total glömska. Ja, det
ynes icke en gång hafva blifvit efterfrågadt,
wvilka de personer voro, som stupade; åtmin-
tone är ingenting derom officielt uppgifvet.
Uulmänna lagen säger likväl, alt der någon drä-
es, skall undersökning derom genast hållas.