tullagstiftningen, som infördes den 4 Maj för lidet år och som med detta ärs början skal träda i verkställighet. Första utkastet dertil utarbetades af tvenne serskilda kommitcter, e för Danmark och en för Hertigdömena, oci dessa voro sammansatta af de dugligaste mär man kunde finna. Sedan de inhemtat utlåtan de från auktoriteter och privata, samt mångfal diga fiera gånger med hvarandra konfererat föredrogs saken i en stor kominission, der icke blott tullkammaren, utan äfven båda kanslierna finansdepartementet och riksgäldskontoret, hade sina representanter. Vidare behandlades saken : tullstyrelsen, genomarbetades åter af de båda kommiteerna, samt blef derpå af, om vi ej bedraga oss, stora kommissionen, till hvilken tullstyrelsens medlemmar slutit sig, öfverlemnad till Konungen, hvarefter, under deliberationer:i statsrådet, utkast uppsattes och förelades ata fyra ständerförsamlingarne. Der diskuterades saken med ytlersla omsorg, och utkasten underkastades sedermera en väsendtlig omarbetning, först af de förut nämnde kommitcterne, i hvilka man under tiden inkallat en ny ledamot, och sedan af tullstyrelsen, som åter föredrog det för konungen. Efter flera dagars deliberation i statsrådet, sanktionerades detta lagförslag af UH. M., publicerades och bestämdes ull efterlefnad från och med 4839 års början. Efter så mycken möda må man med fog kalla det en högst ovanlig afvikelse från den vanliga gången, när man ser icke blolt en högst väsendtlig förändring i den med så mycken omgång utarbetade förord iningen, vidtagen några få dagar förr än den skulle träda i verksan:het, utan ock att delta skett genom ett blott Rescript, och således utan att ens det deri intresserade kollegiet (tulistyrelsen, eller som det heter aToldkammeret,) blifvit hördt. Jurnalisten antager, att ett sådant förbigående af kollegierne, det enda surrogat för en ministeriel ansvarigbet i Danmark, icke rimligen kunnat ske om icke verklig nöd vore för handen, men fäster tillika uppmärksamheten derpå, att denna icke kunnat ligga i de Hamburg-Liibeckska reklamationerna vid Tyska förbundsdagen, dels emedan dessa gå ut på en fullkomlig befrielse från transitotullen, då deremot den Kongl. kungörelsen blott beviljat en nedsättning, och denna endast i tullen från Hamburg till Lubeck, ej omvändt, och hvilken nedsättning dessutom äfven i kommer öfrige transitovägarne, t. ex. de från Hamburg och till Neustadt och till Kiel, tillgodo, dels emedan saken vid förbundsdagen står ganska väl för Danmark, den preliminärt sökta inhibitionen af förordningen blifvit afslagen, och hufvudsaken förvist till vänlig öfverenskommelse, eller, om denna ej står att vinna, till den så kallade cAusträgalrätt, vald bland Österrike, Bäjern och Hessen Darmstadt. Vi återupprepa,, fortfar den Danske jurnalisten, watt vi icke yttra oss om huruvida den Kongl kungörelsen ju torde förtjena fullkomligt bifall, men anmärka likväl, att let sällan varit af större vigt för Danmark att allt sitt diplomatiska förhållande visa högsta srad af fasthet, än just nu, då vi från alla silor, och nominatim från Preussen och Sverige hestormas med hvarjehanda anspråk. Det är mn af oss ofta yttrad öfvertygelse, att vis ä vis rimmande alla skiljaktigheter i ner inom andet gifva vika, samt att få regeringar, så säcert som den Danska, kunna göra räkning på olkets medbåll och kraftiga understöd, så snart len finner tiden vara inne att påkalla dem., TN a NN Aa et