komma, gå, handla, tala, tänka, lefva, dö, —
allt efter kommando. Under dessa tjugufem
år strider han än i Asien, än i Europa. Har
drager, såsom Ulysses, från det ena landet til
det andra, och i fall ingen kula eller fältsjuk-
dom tagit honom bort, innan det fjerdedels
århundradet gått till ända, och om han får
återvända till sitt fordna bem, finner han sig
förgäten af hvad han ägde kärast, sin hustru
död eller omgift; hans barn känna honom ej
mera, och han får skatta sig lycklig, om det
tillåtes honom några stunder hvila ut i den
hydda, han sjelf med egna händer upptimrat
med tillhjelp af sin yxa, sin kära yxa, hvilken
var oskiljaktig från hans bälte, då han ännu
var mushik. Han har icke en gång, såsom
Ulysses, den trösten att vid sin fordna tröskel
finna sin hund, hvilken troget väntat honom,
och gammal och kraftlös, men glad, kryper
fram och fägnar sig åt husbondens hemkomst.
Ofvanstående lilla utdrag torde ge ett nå-
gorlunda begrepp om bokens stil och åsigter.
Vi skulle likväl kaahända, för att uppfylla en
Recensents stränga pligter, vara skyldige att
meddela något af de grundligare statistiska el-
ler litteraturhistoriska kapitlen; men som vi
förmoda, att läsaren nu midt i julhelgen är
mindre än vanligt stämd för det grundliga,
anse vi oss böra förskona honom derifrån, äf-
vensom oss sjelfva ifrån afskrifningens möda,
och välja i stället en och annan lättsmältare
bit, som kan anslå läsarens aptit, utan att föror-
saka honom någon litterär indigestion, en åkom-
ma, som vår publik, om vi ej bedra oss, fruk-
tar mest af alla. I Ryssland, eller rättare i
Petersburg, är allting stäldt på militärfot, sjelf-
va theaterskolan icke undantagen. Eleverna
hållas der — skulle man tro det om theater-
elever? — i en verklig klosterlik inspärrning,
och ett brott mot de stränga reglorna för den-
na anstalt stråffas med en degradation till tvät-
terska vid theatern. Kärleken, som är mäkti-
gare än både klosterreglor och sjelfva de kej-
serliga Ryska theaterreglorna, förstår likväl
stundom att kringgå bevakningen, och en gan-
ska rolig anekdot af detta slag berättas i för-
ra delen sid. 4357, dit vi hänvisa.
Ben skildring förf:n gör på den Ryska me-
nigheten är ej ofördelaktig, och öfverensstäm-
mer med hvad fördomsfria betraktare sagt
om detta folk, eller rättare: hvilar på dessas
intyg. Ryssens goda egenskaper komma från
naturen; de onda från statsförfattningen. Alla
handtverk och näringsgrenar äro fria, undan-
tagande handeln med salt och bränvin. Rys-
sen är född till köpman och till handtverkare;
men hans okunnighet och det sekler gamla
slafveriet förmår honom, att stanna vid de lä-
gre trappstegen i båda näringsgrenarne. Han
blir således vanligen aldrig annat än krämare,
öfverlemnande det högre köpmannayrket åt
främlingar, hvilka också nästan ensamna äro
i besittning af grosshkandeln. I sina tillverk-,
ningar eftersträfvar han en snabb försäljning,
hvilken lättast vinnes genom ett lågt pris, och
detta åter genom en förfuskad vara. Allt är
derföre anlagdt på ytan, och han tröstar sig
med det Ryska ordspråket: zakrasitsä, det
skall målas eller öfverstrykas. Endast arbetet
får en vacker yta och sålunda kan säljas, så
är han nöjd. Huru länge det håller, frågar
han ej efter. Zakrasitsä säger förf., är en
symbol af hela nationens bildning, sådan den
sedan Peter I:s tid varit och ännu är, på samma
sång som denna öfverstrykning är ett nöd-
vändigt bihang till ryska arbetarens fa presto
och hans enkla verktyg. Om han slöjdar ett
bord af rått virke, som redan under sjelfva
wrbetet bugtar sig och får sprickor, eller han
inpassar lötarne i ett vagnshjul, så att stora
;ppningar grina mellan fogningarna, eller han
sör seltyg af uppbrändt läder: näilshevo
cakrasitsä! Uti Gostinnoi-dvor, såg jag skodon
cringbäras till salu, hvilka icke voro svärtade.
Ivarföre ? för att få köpare, emedan man nu
unde undersöka, om de voro gjorda af nytt
äder. Sjelf blef jag en gång bedragen. Jag
sehöfde en resmössa, och fann snart en sådan
ned sobeibräm, som var ganska vacker. Ehu-
u jag, såsom billigt, när man köper något i
rostinnoi-dvor, misstänkte bedrägeri, kundejag
lock vid nogaste beskådande ej finna annat, än
tt pelsverket utgjort ryggstycket af skinnet
å den största elegant bland soblar, som nå-
onsin sprungit öfver Jakutsks eller Nert-
KA ET PE kV TT oo
ee RE