komma, gå, handla, tala, tänka, lefva, dö, — allt efter kommando. Under dessa tjugufem år strider han än i Asien, än i Europa. Har drager, såsom Ulysses, från det ena landet til det andra, och i fall ingen kula eller fältsjukdom tagit honom bort, innan det fjerdedels århundradet gått till ända, och om han får återvända till sitt fordna bem, finner han sig förgäten af hvad han ägde kärast, sin hustru död eller omgift; hans barn känna honom ej mera, och han får skatta sig lycklig, om det tillåtes honom några stunder hvila ut i den hydda, han sjelf med egna händer upptimrat med tillhjelp af sin yxa, sin kära yxa, hvilken var oskiljaktig från hans bälte, då han ännu var mushik. Han har icke en gång, såsom Ulysses, den trösten att vid sin fordna tröskel finna sin hund, hvilken troget väntat honom, och gammal och kraftlös, men glad, kryper fram och fägnar sig åt husbondens hemkomst. Ofvanstående lilla utdrag torde ge ett någorlunda begrepp om bokens stil och åsigter. Vi skulle likväl kaahända, för att uppfylla en Recensents stränga pligter, vara skyldige att meddela något af de grundligare statistiska eller litteraturhistoriska kapitlen; men som vi förmoda, att läsaren nu midt i julhelgen är mindre än vanligt stämd för det grundliga, anse vi oss böra förskona honom derifrån, äfvensom oss sjelfva ifrån afskrifningens möda, och välja i stället en och annan lättsmältare bit, som kan anslå läsarens aptit, utan att förorsaka honom någon litterär indigestion, en åkomma, som vår publik, om vi ej bedra oss, fruktar mest af alla. I Ryssland, eller rättare i Petersburg, är allting stäldt på militärfot, sjelfva theaterskolan icke undantagen. Eleverna hållas der — skulle man tro det om theaterelever? — i en verklig klosterlik inspärrning, och ett brott mot de stränga reglorna för denna anstalt stråffas med en degradation till tvätterska vid theatern. Kärleken, som är mäktigare än både klosterreglor och sjelfva de kejserliga Ryska theaterreglorna, förstår likväl stundom att kringgå bevakningen, och en ganska rolig anekdot af detta slag berättas i förra delen sid. 4357, dit vi hänvisa. Ben skildring förf:n gör på den Ryska menigheten är ej ofördelaktig, och öfverensstämmer med hvad fördomsfria betraktare sagt om detta folk, eller rättare: hvilar på dessas intyg. Ryssens goda egenskaper komma från naturen; de onda från statsförfattningen. Alla handtverk och näringsgrenar äro fria, undantagande handeln med salt och bränvin. Ryssen är född till köpman och till handtverkare; men hans okunnighet och det sekler gamla slafveriet förmår honom, att stanna vid de lägre trappstegen i båda näringsgrenarne. Han blir således vanligen aldrig annat än krämare, öfverlemnande det högre köpmannayrket åt främlingar, hvilka också nästan ensamna äro i besittning af grosshkandeln. I sina tillverk-, ningar eftersträfvar han en snabb försäljning, hvilken lättast vinnes genom ett lågt pris, och detta åter genom en förfuskad vara. Allt är derföre anlagdt på ytan, och han tröstar sig med det Ryska ordspråket: zakrasitsä, det skall målas eller öfverstrykas. Endast arbetet får en vacker yta och sålunda kan säljas, så är han nöjd. Huru länge det håller, frågar han ej efter. Zakrasitsä säger förf., är en symbol af hela nationens bildning, sådan den sedan Peter I:s tid varit och ännu är, på samma sång som denna öfverstrykning är ett nödvändigt bihang till ryska arbetarens fa presto och hans enkla verktyg. Om han slöjdar ett bord af rått virke, som redan under sjelfva wrbetet bugtar sig och får sprickor, eller han inpassar lötarne i ett vagnshjul, så att stora ;ppningar grina mellan fogningarna, eller han sör seltyg af uppbrändt läder: näilshevo cakrasitsä! Uti Gostinnoi-dvor, såg jag skodon cringbäras till salu, hvilka icke voro svärtade. Ivarföre ? för att få köpare, emedan man nu unde undersöka, om de voro gjorda af nytt äder. Sjelf blef jag en gång bedragen. Jag sehöfde en resmössa, och fann snart en sådan ned sobeibräm, som var ganska vacker. Ehuu jag, såsom billigt, när man köper något i rostinnoi-dvor, misstänkte bedrägeri, kundejag lock vid nogaste beskådande ej finna annat, än tt pelsverket utgjort ryggstycket af skinnet å den största elegant bland soblar, som nåonsin sprungit öfver Jakutsks eller NertKA ET PE kV TT oo ee RE