AULIIICL Gil 1IdINULINL, IVOR LILL IAI Sjal FASO OM gonviltne, och vet mellan andrasjstridiga upp gifter välja den rättaste, då man sjelf kan kon trollera förhållandet. Detta sistnämnda är fal let med författaren, som tillbragt några måna der i Petersburg och ett par veckor i Mosk wa, derunder hunnit bli bekant med språke och folket samt, om han än icke hemtat allt, hva: han anför, ur den egna äskådningens förråd likväl genom denna hlifvit vägledd att välja d tillförlitligaste källor. Hans arbete är icke blot en resebeskrifning. Författarens jag framträde ytterst sällan deri, på sin höjd såsom en arti och belefvad värd, hvilken låter sina gäste njuta all den välfägnad, han kan bestå dem men helt ogeneradt och utan att genom si närvaro ständigt påminna dem om, att de är i en annans hus och behöfva att tacka för hvac de undfå. Han för dem visserligen omkrini med sig på Petersburgs promenader samt til dess och Moskwas offentliga byggnader och in rättningar; men han ställer sig icke i spetsei för tåget, för att skryta med sim kännedom, u: tan nöjer sig med att visa dem vägen dit oc låta dem ostörda betrakta de intressanta före målen. Färden blir härigenom kanske någo mindre rask men så mycket säkrare, och uta! minshning i liflighet och färg, vinner stilen måhända i soliditet. Denna egenskap har äf ven sitt pris, och vi torde ej mycket misstag: oss, om vi tro, att jemväl vår tid, som mar beskyllt för så mycken lättsinmighet, förstå uppskatta det. Boken är delad i kapitel, efter de serskild: ämnen den behandlar, såsom: Petersburgs ut. seende och belägenhet. — Promenad på gator. na. — Kyrkor, Grekiska religionen och Ryska presterskapet. — Fästningen, Myntet och Bergverken. — Språk och Litteratur. — Bibliotheker, Gallerier och Theatrar, — Marmorpalatsel och Tommarträdgården. — Resan till Moskwa, med de i vägen liggande städerna. — Moskwa och dess förnämsta märkvärdigheter. — Den inre Handeln. — Folket med dess högre och lägre klasser o. s. v. Förf. blandar sig ej i det kinkiga ämnet: politik. Han har ej förgälves tillbragt någon tid i sjelfva försigtighetens praktiska läroanstalt; dock har han ej der förgätit kärleken till frihet och upplysning, eller aktningen för menniskorätt och menniskovärde. Hans bok är så klokt skrifven, att den skulle kunna försälja: i sjelfva Petersburg ; men om man der stundom skulle önska finna något mera, än hvad han säger, har man dock likväl aldrig skäl att tadla de yttranden och åsigter, som man der finner. — Han röjer mycken aktning för monarkens personlighet, på hvilken han lämpar det Shakespeareska uttrycket: Hvarje tum en Konung, men nämner intet ord om hans statskonst. Deremot gör han rättvisa åt mårga förträffliga inrättningar, som finnas i landet, åt den storartade andan i de offentliga byggnaderna och företagen, samt omtalar, öfverhufvud, af regeringens system och handlingssätt ingenting annat än det, som af många andra styrelser med fördel kunde härmas, hvaremot han knapt vidrör det, som en och annan styrelse ilfänas att efterapa, utan att derför af sitt folk skörda eller förtjena någon tack. Han kan sålunda, der fråga är om militären, ej undgå att omtala Ryska soldatens konstfärdighet i handgreppen och den likformighet, hvarmed de verkställas; men hans bättre känsla har dervid ej eller kunnat undgå att gifva sig luft i följande anmärkningar om det vidriga 1 detta menniskans förnedrande till en maschin: aGenom det oupphörliga exercerandet har ryska soldaten häruti upphunnit kulminationspunkten; men blifver derigenom, äfven såsom individ, hvad ban blifvit och bör vara i massa — en maschin, som endast förmår verka efter yttre impuls och till ett af andra beräknadt ändamål. Hans lott är icke afundsvärd. Visserligen undergår han ej de misshandlingar, för hvilka han utropas såsom offer, och för hans kroppsliga välbefinnande har regeringen sörjt genom ändamålsenliga och tjenliga anstalter; men han är dock en slaf under hela sin lefnad, åtminstone under största delen deraf. Mushiken och den lifegna stå under sina herrars välde och heta slafvar, men deras arbete förskaffar dem någon gång en riklig, alltid en tillräcklig, bergning, och mången gång beror det endast på dem sjelfva att köpa sig fribeten. De kunna. om de förtrveckas. bekla