AULIIICL Gil 1IdINULINL, IVOR LILL IAI Sjal FASO OM
gonviltne, och vet mellan andrasjstridiga upp
gifter välja den rättaste, då man sjelf kan kon
trollera förhållandet. Detta sistnämnda är fal
let med författaren, som tillbragt några måna
der i Petersburg och ett par veckor i Mosk
wa, derunder hunnit bli bekant med språke
och folket samt, om han än icke hemtat allt, hva:
han anför, ur den egna äskådningens förråd
likväl genom denna hlifvit vägledd att välja d
tillförlitligaste källor. Hans arbete är icke blot
en resebeskrifning. Författarens jag framträde
ytterst sällan deri, på sin höjd såsom en arti
och belefvad värd, hvilken låter sina gäste
njuta all den välfägnad, han kan bestå dem
men helt ogeneradt och utan att genom si
närvaro ständigt påminna dem om, att de är
i en annans hus och behöfva att tacka för hvac
de undfå. Han för dem visserligen omkrini
med sig på Petersburgs promenader samt til
dess och Moskwas offentliga byggnader och in
rättningar; men han ställer sig icke i spetsei
för tåget, för att skryta med sim kännedom, u:
tan nöjer sig med att visa dem vägen dit oc
låta dem ostörda betrakta de intressanta före
målen. Färden blir härigenom kanske någo
mindre rask men så mycket säkrare, och uta!
minshning i liflighet och färg, vinner stilen
måhända i soliditet. Denna egenskap har äf
ven sitt pris, och vi torde ej mycket misstag:
oss, om vi tro, att jemväl vår tid, som mar
beskyllt för så mycken lättsinmighet, förstå
uppskatta det.
Boken är delad i kapitel, efter de serskild:
ämnen den behandlar, såsom: Petersburgs ut.
seende och belägenhet. — Promenad på gator.
na. — Kyrkor, Grekiska religionen och Ryska
presterskapet. — Fästningen, Myntet och Berg-
verken. — Språk och Litteratur. — Bibliothe-
ker, Gallerier och Theatrar, — Marmorpalat-
sel och Tommarträdgården. — Resan till Mosk-
wa, med de i vägen liggande städerna. —
Moskwa och dess förnämsta märkvärdigheter.
— Den inre Handeln. — Folket med dess hö-
gre och lägre klasser o. s. v. Förf. blandar
sig ej i det kinkiga ämnet: politik. Han har ej
förgälves tillbragt någon tid i sjelfva försigtig-
hetens praktiska läroanstalt; dock har han ej der
förgätit kärleken till frihet och upplysning, eller
aktningen för menniskorätt och menniskovär-
de. Hans bok är så klokt skrifven, att den
skulle kunna försälja: i sjelfva Petersburg ;
men om man der stundom skulle önska fin-
na något mera, än hvad han säger, har man
dock likväl aldrig skäl att tadla de yttran-
den och åsigter, som man der finner. —
Han röjer mycken aktning för monarkens per-
sonlighet, på hvilken han lämpar det Shake-
speareska uttrycket: Hvarje tum en Konung,
men nämner intet ord om hans statskonst.
Deremot gör han rättvisa åt mårga förträffliga
inrättningar, som finnas i landet, åt den stor-
artade andan i de offentliga byggnaderna och
företagen, samt omtalar, öfverhufvud, af re-
geringens system och handlingssätt ingenting
annat än det, som af många andra styrelser
med fördel kunde härmas, hvaremot han knapt
vidrör det, som en och annan styrelse ilfänas
att efterapa, utan att derför af sitt folk skör-
da eller förtjena någon tack. Han kan sålun-
da, der fråga är om militären, ej undgå att
omtala Ryska soldatens konstfärdighet i hand-
greppen och den likformighet, hvarmed de
verkställas; men hans bättre känsla har der-
vid ej eller kunnat undgå att gifva sig luft i
följande anmärkningar om det vidriga 1 detta
menniskans förnedrande till en maschin:
aGenom det oupphörliga exercerandet har
ryska soldaten häruti upphunnit kulminations-
punkten; men blifver derigenom, äfven såsom
individ, hvad ban blifvit och bör vara i mas-
sa — en maschin, som endast förmår verka
efter yttre impuls och till ett af andra beräk-
nadt ändamål. Hans lott är icke afundsvärd.
Visserligen undergår han ej de misshandlingar,
för hvilka han utropas såsom offer, och för
hans kroppsliga välbefinnande har regeringen
sörjt genom ändamålsenliga och tjenliga anstal-
ter; men han är dock en slaf under hela sin
lefnad, åtminstone under största delen deraf.
Mushiken och den lifegna stå under sina
herrars välde och heta slafvar, men deras ar-
bete förskaffar dem någon gång en riklig, all-
tid en tillräcklig, bergning, och mången gång
beror det endast på dem sjelfva att köpa sig
fribeten. De kunna. om de förtrveckas. bekla-