REGEMENTSFÖORANDRINGEN 1858-—1539. Från thronen stig — din roll är slut, Du gamla år KUNG TRETTIÄTTA! Ty Du har kommenderat ut. — På foten stryk — din hjessa blotta, och tacka att du sutit qvar trehundrafem och sexti dar. Ännu i går du egde värde, i dag en yngre trängt dig bort; och du kan pallra dina förde med det besked: adin tid var kort, men mycket ondt du stifta hunnit, som ej är glömdt, fast du försvunnit. Få se om efterträdaren — (Hans namn är ANNO TRETTINIE —! gör oss mer lycklige och frie, att gamla Herrn ej går igen. — Nu är du afsatt, Trettiåtta! — En sten, på hvilken aila spotta, blir du, din syndare! nog våt; men sådant följer fallet åt; och när man sig åt öster vänder, och bockar djupt för nytänd sol, får den, som har gått ner i fjol, beskåda — sådant alltid händer — föraktets vanliga symbol. Att Janus fordom var begåfvad med ansigten så fram som bak, var hofkurtis; nu är vår smak förändrad, -— Himlen vare lofvad! och nya herskarn, som trädt opp, ehuru klen till själ och kropp, i anspråk tar vår hela dyrkan, ty han är furstelig person; — snart kommer visheten och styrkan hos den, som föddes till en thron. Despoten, innan han fått tänder, och knappast dadda jollra vet, styr ju berömligt folk och länder och spiran för i späda händer, med vishet, mod och kraitfullhet; ja! sådant alltid händt och händer med den som ärfyer pappas thron. Lätt är att styra en nation, sen hennes lagar fått pension, och godtycket i styret håller. — Kanzlerer! folkets säkra stöd! O! styrken barnet i dess nöd, och söfven kräket med cert joller, men lären det sitt modersmål! Ån äro dess organer slappa, och hjertat mjukt som vax och tvål, tryck stämpeln ditaf salig pappa, — Kung Trettiåtta menar jag; och skryten sen en vacker dag, när edra verk bli transparanta, med den der gamla verldsbekanta devisen öfver fuskarns port; aNet ha Skomakareng ujort.a Må pojken lära sig, att staten är just han sjelf — och att soldaten det enda säkra medlet är att hålla folket uti tygel; att bajonetter och gevär, interfoljerade med prygel, med framgång blifvit nyttjade, och att den skörd nan deraf skurit, (derpå Landshöfdingarne syvurit,) är folkets sälihet; — kan man set — Ty denna blott var den belöning, som man af kuren västade. — Hvad aTrettiniea vid sin kröning till valspråk tar är obekant, men troligtvis blir det så grannt, och svassande som hvarje annat, och utan tvifvel lika sannt. Nu regementsförändringen är verkställd; — hvad det gick förbannadt tyst med den der roqueringen! Välkommen då du nya Förste! bland alla ofelbart den störste. Annu har du väl intet gjort; Mcn Du blef född -— och det förtjenar, att börja med — cen äreport. Allt högt och ädelt du förenar, fastän det icke blifvit spordt, och ryktet ren basunen smort att dina stora värf förkunna. O! måtte himlen oss förunna på detta nu begynta år, en öronhinna som förslår, och framför allt en smidig tunga, att kunna, som sig bör, besjunga allt herrligt, som oss förestår, och vidare en bälg till lunga, och läppar som ej falla hop vid anbefallda hurrarop; god kontenance att kunna ljuga i kapp med Norrköpings parlör, en rygg af rotting för att buga, men tålig som cn gärdsgårdsstör, och brukbar till polisens öfning, i händelse af anödig pröfning vid förefallande förhör. Gif, himmel! mod att barnen fostra till stum beundran för hvar nyck; och att till värn mot allt förtryck, försigtigt tiga som en ostra, ty klandra är ett vådligt spel;