BOKHANDELS-BULLETIN. Spelmannen från Svendborg, of Andersen. Öfversättning från Danskan (utgifven i Nytt Lä ebibliothek).) Vår läsande allmänhet har gjort bekantskap med en ung dansk författare, som lofvar ganska mycket åt sitt lands, ja åt Europas litteratur. — Spelmannen från Svendborga är ett fantasiarbete af så hög förtjenst, att det endast sällan, äfven i vår mångskrifvande tid, lyckas att få se något dermed jemförligt. Karakteren af Hr A:s diktkonst är en ljuf melankoli, en idyllisk älsklighet. Författare af denna karakter plägar det ofta hända, att de råka på det sjukligas, det slisksötas afväg (cder man en herde ser lipac, säger Bellman). Men denna har Hr A. fullkomligt undvikit. Hans verld är idyllisk, men lefnadsfrisk, stundom kryddad med ett salt, som skulle, det ser man, kunnat anskjuta till satir, om han velat. Han älskar naturen; och den danska naturen har (i denna roman och, honom ovetande, möjligtvis äfven någon enda gäng i andra verk) på hans fantasi intryckt sin prägel. Hade han lefvat i Schweitz, i Norrige, vid Rhen, så skulle hans sångmö fått en djerfvare flygt, hade klättrat öfverdådigare bland klipporna, vid sidan af brådjupen och vattenfallen; nu har hon tagit en anstrykning af den mindre storartade, men ljufvare ande, som genomgår Danmarks bokskogar och gröna fält och sväfvar öfver de stilla sunden mellan öarna. Friskare kolorit, mera träffande teckning lifvar icke Vosss idylliska landskapsmålningar. Det berättas om Claude Lorrain, att, då han målat sina herrliga landskapstaflor, brydde han sig icke om de figurer, som skulle dittecknas, utan lät någon annan göra dem, emedan han kände sig oförmögen att åstadkomma dem värdiga den natur, i hvilken de skulle stå. Detta är dock ingalunda förhållandet med Andersen Ehuru intagande han skapar den natur, hvari han låter sina figurer röra sig, äro dock dessa fullkomligt värdiga sin omgifning. Hr Andersen är en bland de få författare i sednare tider, hvilkas karakterer äro rent menskliga och individualiserade. Epoker inträffa understunsom hos andra författare (nominatim hos Bulwer), då hjeltarne likasom stadna i vexten och pompösa ord af författaren måste framhafvas, för att försöka fylla den liflösa luckan; hos Andersen deremot är alltid lif; och ) Red. har af grannlagenhetsskäl i allmänhet icke gjort någon serskild anmälan af de arbeten som intagits i Läsebiblioth:ket; men då det of. vanstående är hos oss af en förut okänd författare som likväl i sitt hemland och i Tyskland gjor! mera uppseende än kanske någon af hans samtida i dessa båda länder, så hafve vi ansett del icke olämpligt att här i korthet lemna en karakteristik af denna novell.