der konsummerades, hvaraf åtminstone 410 tolfter sades vara nedlagda i sjön till spåntpålning, några och tjugu åtgått till diverse 0. S. v.; men innan Hr ÅA. söker vända den anmärkning, som härå möjligen kunnat följa, mot myntverkets öfriga tjänstemän, vore nödigt att upplysa om -dessa, eller Hr A. sjelf uppgjort attesterna öfver åtgången... För silfverprofyen är, om vi rätt minnas, ha lod på plantsen anseådt tillräckligt; men om det skulle falla Hr A, in för degelprofven för hvilka ingen qvantitet är bestämd, men för hvilken den vanliga synes tillräcklig, alt låta taga t.ex. 2 lod, månne detta af de assisterande kan underlåtas? Att för öfrigt myntets tjenstemän, då det berodt af dem, ej följt Hr A:s bhushållsprincip, derpå kan äfven anföras ett rätt hedrande exempel. Under den tid Hr A. var myntproberare, följdes den lofiiga seden alt sedan det så kallade aKratssilfreta (affal och smulor af silfver, som samlas i sopor, aska, m. m,) blifvit nedsmält till tacka så afdrogs af denna 2Y3, under namn af arbetsprocent, och delades. Sedan Hr Almroth upphörde att vara myntproberar, har denna gevohnheit äfven försvunnit, ehuru earbetsprocentena visst icke var så ringa att den ju kunnat vara rätt välkommen för mindre väl aflönte tjenstemän. Sålunda har man sett Hr Almroth anlita kontrollverkets uppbördsmedel för utgifter till ved, stämplar, böckers inbindning, porto och lösen för bref — idel expenser af det slag, som, kan tänka, ingen vid ett embetsverk kunnat förutse, och som för en enda gång uppgått till 440 Rdr Bku. ) I förbigående sagdt är det också förunderligt hvad dessa resor pigga upp vissa funktionärer. Tänk blott alt en sådan resenära en gång under fjorton dagars resa hade icke mindre än trettiofyra reseoch förrättningsdagar! Xx ss