der konsummerades, hvaraf åtminstone 410
tolfter sades vara nedlagda i sjön till spånt-
pålning, några och tjugu åtgått till diverse
0. S. v.; men innan Hr ÅA. söker vända den
anmärkning, som härå möjligen kunnat följa,
mot myntverkets öfriga tjänstemän, vore
nödigt att upplysa om -dessa, eller Hr A.
sjelf uppgjort attesterna öfver åtgången...
För silfverprofyen är, om vi rätt minnas, ha
lod på plantsen anseådt tillräckligt; men om
det skulle falla Hr A, in för degelprofven
för hvilka ingen qvantitet är bestämd, men
för hvilken den vanliga synes tillräcklig,
alt låta taga t.ex. 2 lod, månne detta af de
assisterande kan underlåtas? Att för öf-
rigt myntets tjenstemän, då det be-
rodt af dem, ej följt Hr A:s bhus-
hållsprincip, derpå kan äfven anföras ett rätt
hedrande exempel. Under den tid Hr A.
var myntproberare, följdes den lofiiga seden
alt sedan det så kallade aKratssilfreta (affal
och smulor af silfver, som samlas i sopor,
aska, m. m,) blifvit nedsmält till tacka
så afdrogs af denna 2Y3, under namn af ar-
betsprocent, och delades. Sedan Hr Alm-
roth upphörde att vara myntproberar, har
denna gevohnheit äfven försvunnit, ehuru
earbetsprocentena visst icke var så ringa att
den ju kunnat vara rätt välkommen för min-
dre väl aflönte tjenstemän.
Sålunda har man sett Hr Almroth anlita
kontrollverkets uppbördsmedel för utgifter
till ved, stämplar, böckers inbindning, por-
to och lösen för bref — idel expenser af
det slag, som, kan tänka, ingen vid ett em-
betsverk kunnat förutse, och som för en en-
da gång uppgått till 440 Rdr Bku.
) I förbigående sagdt är det också förunderligt
hvad dessa resor pigga upp vissa funktionä-
rer. Tänk blott alt en sådan resenära en
gång under fjorton dagars resa hade icke
mindre än trettiofyra rese- och förrättnings-
dagar!
Xx
ss